Det är tydligen möjligt att köpa sex av inlagda patienter

Jag är just nu hemma och mina föräldrar i Lidköping och här nere läser man Göteborgs-Posten. Idag läste jag något förfärligt i tidningen och det var denna artikel om en psyksjuk patient som sålde sex från sitt rum på Östra Sjukhuset i Göteborg. Förutom att detta är helt vansinnigt och att det naturligtvis inte ska gå att kunna sälja sex i ett rum på sjukhuset så visar detta också på hur viktig sexköpsalgen är.

Som jag skrev ridigare så är lagen till för dem som ligger i gränslandet mellan total frivillighet och våldtäktsoffer. Kvinnan på Östra Sjukhuset i Göteborg sålde sex frivilligt, men vi kan väl alla vara överens om att denna frivillighet står på aningen svajig mark. Hon har blivit sexuellt utnyttjad som barn, är manodepressiv och säljer sex för att skada sig själv. När jag läser om sådana kvinnor så blir jag stärkt i mitt försvar av sexköpslagen.

Läs här min recension av boken 14 år till salu av Caroline Engwall som handlar om en ung tjej som säljer sex ”frivilligt” för att skada sig själv eftersom hon känner skam och skuld efter en våldtäkt. Tjejen i boken hade kunnat får hjälp ändå eftersom hon var så ung, men hade hon forsätt sälja sex i några år till hade hon inte haft den tryggheten om inte sexköpslagen fanns.

Allt ofrivilligt sex är inte våldtäkt

Det känns bra att Beatrice Ask har gjort en pudel, även om det inte riktigt känns som att hon menar det.

Paulina Neuding skrev i gårdagens svd om dessa lilla kuvert och hur fel det är. Bra så. Men Neuding är också upprörd över att polisens resurser går till att försöka haffa torskar när man istället ska koncentrera sig på våldtäktsmännen. Det är alldeles självklart att män som misstänks för brott oavsett om det handlar om sexköp eller om mord, inte ska få hem brev i kuvert i grälla färger. Men alldeles oavsett det så är sexköp ett brott. Neuding skriver:

Nu går polisens resurser till att jaga människor som har haft frivilligt sex på fel sätt, samtidigt som kvinnor är rädda att gå hem på kvällen därför att antalet våldtäkter stiger.

Jag kan förstå att de som är emot sexköpslagen tycker att man slösar bort samhällets resurser på att leta sexköpare, men oavsett det så är det inte alla prostituerade som valt att sälja sin kropp efter noga övervägande. Det låter på Neudning som att det är ett gäng glada horor som säljer sin kropp till ett gäng glada torskar och av en händelse råkar de hamna i polisens händer. Eftersom någon måste få reda på att ett köp har skett kan måste det förmodas att någon anmäler brottet. Före citatet ovan skriver Neuding:

När Beatrice Ask talar om sexköp talar hon om att det gäller att komma åt dem ”som förgriper sig på småflickor”. Mot sådana övergrepp finns det en våldtäktslagstiftning. Vi behöver inte ovanpå detta en lag som vilar på föreställningen att vuxna kvinnor inte är förmögna att själva ta ansvar för sina liv och sina kroppar.

Det finns en gråzon mellan den som blir våldtagen och den som har sex mot betalning frivilligt. Det är för dem som finns i denna gråzon som lagen är till för, i alla fall i min föreställningsvärld. En kvinna som utsatts för sexuella övergrepp och tvingats in i prostitution och sedan valt att stanna kvar där ”frivilligt” är ett exempel. Tessan i boken 14 år och till salu sålde sig själv ”frivilligt” och om hon hade fortsatt till hon blev 20 hade det varit fullt lagligt att ha sex med henne mot betalning och då hade inga våldtäktslagar räckt. Det låter på Neuding som hon tror att det antingen är lyckliga horor eller våldtäktsoffer. Verkligheten är ofta en annan.

Jag tycker att poliser ska sätta dit dem som begått brott mot sexköpslagen och även sätta dit dem som våldtar. Det ena utesluter inte det andra. Polisen ska inte jaga människor som har frivilligt sex med varandra, men de brott mot sexköpslagen som anmäls ska utredas och straff ska ges till dem som är skyldiga. Men ingen ska dömas innan dom har fallit.

Helena Bargholtz har också skrivit om detta.

Ask och lila kuvert

I torsdags var jag på ett seminarium i Riksdagen om unga kvinnor som hamnar i prostitution för att de vill skada sig själva. Författaren Caroline Engvall var där och pratade om den bok hon skrev för två år sedan, 14 år och till salu. (Jag ska såklart återkomma med en recension på Feministbiblioteket när jag läst den.)

På seminariet pratade även Beatrice Ask och några andra, men jag tyckte att det blev ganska trist när det bara diskuterades vilka polisinsatser som skulle göras så jag gick när det var en halvtimma kvar. Det skulle jag tydligen inte gjort med tanke på vad som visades i tidningarna igår.

Citat från Beatrice Ask enligt Aftonbladet: Jag vill skicka grälla kuvert till sexköparna, för jag tror att det värsta som kan hända en sexköpare är att någon i omgivningen ska få reda på vad de gjort, frun eller grannen (..) Vi borde ha gredelina kuvert, det ska vara tydligt, du är misstänkt för att vara ute och köpt sex

Jag vet inte vart jag ska börja. Jag är ofta arg för att brott mot sexköpslagen inte respekteras och at folk som bryter mot den inte ses som brottslingar, men detta är banne mig det dummaste jag har hört. Att skicka ut kuvert med grälla färger till den som MISSTÄNKS för brott mot sexköpslagen är inte att hålla sig till att du är oskyldig fram till dess att motsatsen bevisas.

Jag håller med Beatrice Ask om att det är mer effektiv än fängelse, men denna typ av straff tillämpar vi aldrig annars, så varför nu? Eller jag vet varför, för att människor ska dömas av en domstol, inte av sina medmänniskor. LUF:s ordförande Adam Cwejman illustrerar hur det skulle se ut när Ask skickar ut sina ila kuvert.

Ska man skratta eller gråta? Vad man än gör känns inte detta som ett inlägg som främjar de som är för sexköpslagen. Och det skrattar inte jag åt.

Andra som bloggat om detta: Andreas Froby, Sebastian Hallén, Runo Johansson, Amanda Brihed, Sanna Rayman, Alexander Bard och Politikerbloggen.

Jag debatterar sexköpslagen i radio!

Ni kan lyssna på ett inlägg från mig i radioprogrammet Hallå P3 om sexköpslagen.

Lyssna här och bläddra fram till ca 11:50 in i programmet. Det är jag som är "Hanna".

Kvinnokroppen är ingen handelsvara

Kvinnokroppen är ingen handelsvara. Jag vill inte leva i ett samhälle där unga kvinnor redan från barnsben får lära sig att deras kroppar en gång kommer att vara till salu på en marknad. Kan man begränsa en sådan marknad, kan man se till att unga kvinnor växer upp med vetskapen att deras kropp tillhör dem och ingen annan, kan man begränsa utbudet genom sexköpslagen så är den värd frihetsinskränkningen.

Trafficking är prostitution. Det är att tvinga unga kvinnor att sälja sin kropp. Detta är inte något helt annat än att frivilligt prostituera sig, De tär en hårfin skillnad. Å ena sidan finns den lyckliga horan. Å andra sidan finns Lilja forever. Däremellan finns en stor mängd kvinnor som prostituerar sig mer eller mindre frivilligt. Det finns ingen klar och tydlig gräns.

Vilken sida står vi på? Den kvinna som njuter av att sälja sex, eller den som mer eller mindre tvingas i prostitution. Vem ska styra lagstiftningen? Jag tycker att svaret är självklart och jag tycker inte att den frihetsinskränkningen är större än att man inte får köra bil utan körkort eller tvingas till värnplikt i krigstid.

Jag är självklart FÖR den svenska sexköpslagen

Nu är jag verkligen upprörd. Den debatt om sexköpslagen som tagit fart inom folkpartiet och LUF har verkligen präglats av bottennapp efter bottennapp i argumentation. Jag häpnas över att unga luffare kämparför rätten av få sälja sin kropp. Jag kan inte låta bli att tänka: För vem slåss de?

Per Pettersson och Filip Wästberg slåss för att den vanliga sk "Svensson-köparen" ska återkomma och köpa "enklare tjänster". Pettersson och Wästberg anser med andra ord att marknaden är för liten idag och att man måste legalisera prostitution för att fler ska våga köpa sex. Läs själva, man tror inte att det är sant:

"När efterfrågan på sexuella tjänster nu minskat tvingas de som säljer tjänsterna att gå med på saker de tidigare inte gjorde, för att kunna få en inkomst att klara sig på. "

Jag kan inte tolka detta annat än som att Pettersson och Wästberg tycker att prostitution är en trevlig del av samhället och att lagen bara är till för att hindra stackars män att köpa det de borde ha rätt till.

Jag tror jag spyr.

Dessutom har Alexander Bard gått ut och sagt att alla som är medlemmar i Liberati tycker som han. Därför gör jag som Per Altenberg och lämnar nätverket. Jag tycker inte att lagen är moraliserande utan nödvändig för att stoppa handeln av kvinnors kroppar.

Sex är ingen mänsklig rättighet och ingen människa borde kunna köpa sig rättigheter till någon annans kropp. Jag säger inte att det inte finns de som njuter av att sälja sex, men det finns desto fler som gör det mot sin vilja. Som Jenny Sonesson och Mae Liz Orrego Rodrigruez så bra skriver: Vem sida står du på? Står du på den lyckliga horans sida eller på traffickingoffrets från Moldavien?

Jag ser hellre ett Sverige och en värld utan trasiga kvinnor som säljer sina kroppar mot sin vilja än ett samhälle där fler svenssons kan köpa sex. Vilket samhälle vill du ha?