Monica Green är i farten igen

Min favorit-sosse Monica Green är ute och debatterar på Politikerblgogen idag. Man tänker när man läser det: Är detta på riktigt? Men det är det och Monica Green är som Monica Green är mest, förvirrad och ofokuserad. Höjdaren är att hon inte verkar veta skillnaden mellan pocent och procentenheter.

Läs artikeln "Vi är det mest spännande partiet" på Politikerbloggen.

Fyra år till och mitt liv

Nu har jag sett filmen Fyra år till. Det var väl näst intill obligatoriskt för mig som folkpartist. Filmen var bra och jag blev glad av den, men det är inte om själva innehållet i filmen som detta blogginlägg ska handla.

För mig var filmen mycket nostalgi. Förutom det uppenbara om Folkpartiet och hela den miljön, så handlade det också om Stockholm och mitt jobb på Riksdagen. Sedan jag var liten så är bilder över min hemstad någonting stort. Alla i hela Lidköping var och såg Älskar, älskar inte och jublade när polisbilen tog en repa förbi hamburgerrestaurangen Krikelin istället för att köra genom Stockholm. Nu har jag en ny hemstad och det är klart att jag inte sitter och skriker ”Titta, de visar från Stockholm på TV” nuförtiden. I filmen Fyra år till är det dock hela min miljö omkring Riksdagen som filmas. Filmens huvudpersoner åker dessutom åker förbi Gullmarsplan vid ett tillfälle. Det var när de stod utanför mitt jobbs ytterdörr, där jag går varje morgon, som jag inte kunde hålla mig längre, utan viskade till min kompis: Mitt jobb!

Min småstadsmentalitet går nog aldrig helt ur mig och jag skäms inte för att jag blir glad över att se det som är hemma för mig på film. Det kändes också bra att få påminnas om att jag är lyckligt lottad som får jobba i en sådan fin miljö och bo i en så vacker stad. Det var inte meningen att jag skulle flytta till Stockholm och det är inte alltid jag säger med stolthet att jag bor här, så det är inte helt märkligt att jag är glad över att bli påmind om det.

Gubberiet mot Arkelsten

I SVT:s morgonsoffa den 1 november 2010 diskuterar KG Bergström stormen kring Sofia Arkelsten. Jag satte teet i vrångstrupen när jag hör honom säga att Fredrik Reinfeldt antingen inte har samma fingertoppskänsla vad gäller rekrytering av kvinnor (Stegö Chiló, Borelius), som han har vid rekrytering av män (Borg, Bildt). Eller så har moderaterna inte tillräckligt med kompetenta kvinnor.

För det första. Det Arkelsten har gjort sig skyldig till är att åka på en bjudresa, något som många, många riksdagsledamöter både före och efter henne också har gjort. För det andra. Den förträffliga Carl Bildt har också åkt på bjudresor. Ändå väljer Bergström att säga att Arkelstens agerande sänker henens trovärdighet, samtidigt som han i nästa mening säger att Carl Bildt är en toppenrekrytering till regeringen. Hur tänkte han?

Är det verkligen ingen som reflekterar över att drevet går hårdare mot kvinnor? I exemplet ovan är det alldeles uppenbart att KG Bergström dömer kvinnor på ett hårdare sätt än män. Men det är inte det enda exemplet. Att det finns journalister som tycker att det är motiverat att fota Arkelsten när hon sitter på sitt kontor och gråter, är ett annat. Jag väntar fortfarande på smutskastningen av Bildt och smygbilder på honom. Men just det ja, han är ju man.

Var är brudarna i den nya brittiska regerigen?

Det är verkligen roligt med liberaler i den brittiska regeringen. Dock är det mindre roligt att endast 4 av 23 ministrar är kvinnor. Kanske är det så att just brittiska kvinnor saknar den kompetens som behövs för att styra landet. Kanske är de brittiska kvinnorna mindre intresserade av politik än i exempelvis Sverige. Eller så är det så att de gubbar som nu bildat regering tror att kvinnor är mindre kompetenta och mindre villiga att få makt. Förmodligen är det så.

Redan på 80-talet var Storbritannien ett föregångsland med en kvinnlig regeringschef som är en av de mest kända regeringschefer de haft. Vad hände med jämställdheten i politiken efter det? Inte mycket kan vi konstatera. Jag saknar denna vinkel i svensk media. Vi om några borde reagera på avsaknaden av kvinnor på höga poster!

Läs mer om den nya brittiska regeringen: Svenskan, Aftonbladet, DN

Fördomar och reflektioner på tåget hem från Göteborg

Jag har inte uppdaterat bloggen på en vecka nu och det beror på min alltmer hektiska arbetssituation. Jag ska flänga runt i hela riket och webbutbilda folkpartister och det känns som att det blir sällsynt att få en stund över för sig själv. Men idag har jag tagit mig ledigt!

Igår var jag på väg hem från en webbutbildning i Falkenberg och klev på tåget till Stockholm i Göteborg. En man satt bredvid mig och jag blev lite besviken på att inte få sitta själv. Jag skulle läsa och kanske sova på vägen upp. Nu ville mannen vid min sida ha sällskap upp och prata hela vägen och för en social person som jag, blev detta något av en konflikt. Det brukar vara jag som vill prata, men nu var jag mer sugen på att läsa. Dessutom visste jag inte vad jag hade gemensamt med en göteborgsk arbetare som av någon anledning veckopendlade till Stockholm.

Jag valde att vara trevlig, men när det kom fram att hans jobb i Stockholm var att han var fackligt förtroendevald så försökte jag in i det längsta undvika att tala om vad jag jobbade med. Jag sa lite flyktigt att jag jobbar med internutbildningar. Som det brukar bli så går det dock tillslut inte att undvika längre och jag fick frågan vad jag sysslar med. Ett skämt om webb kontra dataintrång kom och jag kunde hålla mig för skratt. Vid det laget hade jag bestämt mig för att detta samtal måste få ett slut och att jag inte orkade sitta och småprata med någon som jag trodde var en sosse som hatade både Stockholm och regeringen. Detta va dock enbart fördomar skulle det visa sig.

Samtalet fick en annan vändning och jag fick mina fördomar krossade en efter en. Mitt ressällskap är bekymrad över att regeringen inte kommer ut med sin politik, tex skattesänkningarna (verkligen?). Han tycker också att fp:s enda stora fel i Göteborg är att de accepterade biltullarna (bara det?). Dessutom kom det några kängor till hans fackliga motsvarigheter i LO (hörde jag rätt?).

Vi lämnade politiken för en stund och började prata resor. Det visar sig att vi var i Peking ungefär samtidigt förra året och pratade om det. Han hade även varit i Vietnam och Thailand och vi pratar om det. Sedan berättade han om Borneo som han tycker att jag bör besöka. Han nämnde ockås Brasilien som ett underbart land där man kan resa runt i veckor.

Vid detta laget hade jag riktigt trevligt och började småle åt mig själv och mina fördomar. Den sista krossade fördomen fick jag när vi skulle skiljas vid centralen i Stockholm: ”Se nu till att vinna valet för annars får jag panik! Helt allvarigt vet jag inte vad jag ska ta mig till om ni inte vinner.”

Så var min resa hem från Göteborg. En äkta göteborgare med ett fackligt förtroendeuppdrag röstar på regeringen. Jag känner mig mer hoppfull för fortsatt arbete för en valseger i höst!

Allt ofrivilligt sex är inte våldtäkt

Det känns bra att Beatrice Ask har gjort en pudel, även om det inte riktigt känns som att hon menar det.

Paulina Neuding skrev i gårdagens svd om dessa lilla kuvert och hur fel det är. Bra så. Men Neuding är också upprörd över att polisens resurser går till att försöka haffa torskar när man istället ska koncentrera sig på våldtäktsmännen. Det är alldeles självklart att män som misstänks för brott oavsett om det handlar om sexköp eller om mord, inte ska få hem brev i kuvert i grälla färger. Men alldeles oavsett det så är sexköp ett brott. Neuding skriver:

Nu går polisens resurser till att jaga människor som har haft frivilligt sex på fel sätt, samtidigt som kvinnor är rädda att gå hem på kvällen därför att antalet våldtäkter stiger.

Jag kan förstå att de som är emot sexköpslagen tycker att man slösar bort samhällets resurser på att leta sexköpare, men oavsett det så är det inte alla prostituerade som valt att sälja sin kropp efter noga övervägande. Det låter på Neudning som att det är ett gäng glada horor som säljer sin kropp till ett gäng glada torskar och av en händelse råkar de hamna i polisens händer. Eftersom någon måste få reda på att ett köp har skett kan måste det förmodas att någon anmäler brottet. Före citatet ovan skriver Neuding:

När Beatrice Ask talar om sexköp talar hon om att det gäller att komma åt dem ”som förgriper sig på småflickor”. Mot sådana övergrepp finns det en våldtäktslagstiftning. Vi behöver inte ovanpå detta en lag som vilar på föreställningen att vuxna kvinnor inte är förmögna att själva ta ansvar för sina liv och sina kroppar.

Det finns en gråzon mellan den som blir våldtagen och den som har sex mot betalning frivilligt. Det är för dem som finns i denna gråzon som lagen är till för, i alla fall i min föreställningsvärld. En kvinna som utsatts för sexuella övergrepp och tvingats in i prostitution och sedan valt att stanna kvar där ”frivilligt” är ett exempel. Tessan i boken 14 år och till salu sålde sig själv ”frivilligt” och om hon hade fortsatt till hon blev 20 hade det varit fullt lagligt att ha sex med henne mot betalning och då hade inga våldtäktslagar räckt. Det låter på Neuding som hon tror att det antingen är lyckliga horor eller våldtäktsoffer. Verkligheten är ofta en annan.

Jag tycker att poliser ska sätta dit dem som begått brott mot sexköpslagen och även sätta dit dem som våldtar. Det ena utesluter inte det andra. Polisen ska inte jaga människor som har frivilligt sex med varandra, men de brott mot sexköpslagen som anmäls ska utredas och straff ska ges till dem som är skyldiga. Men ingen ska dömas innan dom har fallit.

Helena Bargholtz har också skrivit om detta.

RUT-avdraget är inte en rikemansfråga

Igår kom jag hem från folkpartiets riksmöte och det var en mycket givande helg. Jag har min vana trogen haft en utställningsmonter där jag erbjuder en blogg- och webbskola. Tillsammans med underbara kollegor fick vi mycket besökare och lyckades inspirera många bra folkpartister om att börja använda sociala medier mer.

Jag valde att tillbringa min söndagskväll framför TV med glass och te och reprisen av melodifestivalen istället för att titta på Agenda, men jag har läst att Seved Monke har skrivit om den debatt som var mellan Jan Björklund och Wanja Lundby-Wedin om hushållsnära tjänster och det så kallade RUT-avdraget. Merit Wagner har också skrivit om detta idag.

Jag har tidigare skrivit om detta och blir nu irriterad över de nya uppgifterna om att det bara är höginkomsttagare som utnyttjar avdraget. Det perspektiv som personer som är motståndare till RUT har, är att det är överklassen som får subventionerad städhjälp. Med det perspektivet kan jag förstå att man som hängiven socialdemokrat tycker att det ska slopas, men låt oss se saken från den andra sidan.

Vilka är de som arbetar som städerskor? Ofta är det kvinnor som inte alltför ofta är födda i ett annat land och flytt från krig och andra hemskheter. Dessa kvinnor har tidigare jobbat svart, men får nu möjlighet till en vit arbetsmarknad. I tider där vi verkligen behöver fler jobb är det märkligt att den röd-gröna röran vill frånta tusentals människor sina vita jobb.

Ulf Lindberg försvarar idag i svd Almegas uträkning om hur populärt RUT-avdraget är. 11000 arbetar inom sektorn och 23000 nya köpare tillkommer varje månad. Med tanke på vänstertrojkans engagemang för alla SAAB-anställda så borde det gå tvärt emot deras politik att göra 11000 personer arbetslösa. Men tydligen är det viktigare att personer med hög inkomst inte ska kunna köpa billigare städhjälp i hemmet än att 11000 ska få behålla sina jobb.

Jämförelsen med ROT-avdraget är också skrämmande. Jag håller med Rasmus Jonlund om att man inte ska prata om manligt och kvinnligt i detta sammanhang, men trots det är det ju så att fler män jobbar inom byggbranschen och fler kvinnor inom städbranschen och det anses på något sätt fulare att inte kunna ”ta hand om sin egen skit”.

Fler som bloggat om RUT-avdraget: Carina Boberg, Christer Sörliden och Daniel Rhodin i Eslöv.

Göran Hägglund lägger tungan på underläppen och gör en gap åt Monica Green

Detta är så roligt att jag inte kan sluta skratta:



Monica Green är riksdagshusets stora underhålling. Det är så vansinnigt roligt hur hon kan anklaga någon som slickar sig om munnen eller vad man nu gör för att räcka ut tungan åt henne. Och sedan förklaringen: "...han lägger den (tungan) på underläppen och gör en jättestor gapning". Jag kluckar fortfarande av skratt.

(Jag får vara elak mot Monica då jag har suttit i paneldebatt med henne där hon oavbrutet anklagade mig för ar ljuga och inte ha koll, vilket istället var hon som inte hade.)

Politometern

Alla politiskt intresserade måste kolla in Politometern, som startats av Martina Lind. Här kan du söka bland politiska bloggar och se vad som är senaste nytt i den politiska bloggosfären.

Stor eloge till Martina för denna fantastiska sajt!

Ingen effekt med jämställdhetsbonus

Nähä, jämställdhetsbonusen hade ingen effekt. Det behövs piska, inte morot. Men det har jag redan sagt så många gånger.

Problemet med folkomröstningar

Igår skrev jag om Schweiz. Henric tipsade mig i en kommentar om det dåliga med folkomröstningar.

Nyligen hade jag en dust med en man i styrelsen i min bostadsrättsförening. Jag gör sedan i maj min värnplikt i styrelsen. Bråket handlade om att ha ett medlemsmöte eller inte. För att göra en lång historia kort kan man säga att han vann och vi hade ett lyckat medlemsmöte. Vad jag dock vägrade att erkänna efteråt var att det var rätt att ha ett medlemsmöte. Jag är nämligen av den åsikten att man i en bostadsrättsförening ska ha ett årsmöte där man väljer styrelse och sedan så kan alla medlemmar förvänta sig att styrelsen sköter sitt jobb och att min insats därefter är avslutat för det närmaste året. Om inget exceptionellt händer, såklart.

Min förklaring på min, för min styrelsekollega så absurda, ståndpunkt var att jag har samma åsikt när det kommer till folkomröstningar. För många folkomröstningar kommer att leda till att bara dem som är intresserade av frågan, kommer att rösta. På samma sätt i din bostadsrättsförening. De som är intresserade av blommor i trapphuset och enhetliga ”ingen reklam-skyltar” kommer att komma och de som hellre sänker sin månadsavgift med en krona i månaden än att slänga ut pengar på något onödigt tjafs, kommer inte att komma.

Men folkomröstningar är faktiskt ännu värre än medlemsmöten i en förening. Folkomröstningar kan leda till att politikerna inte vill ta ansvar för politiken, utan gömmer sig bakom folkomröstningsresultat. Och det är verkligen illa i en sk demokrati. Vi har valt representanter för att sköta demokratin och då ska vi andra inte hela tiden tvingas ta ställning i kniviga frågor.

Minaret-omröstningen i Schweiz är ett lysande exempel på att politikerna inte vill ta ansvar. Politikerna måste vara en garant för alla människors lika rättigheter. Demokrati är inte att en majoritet enas om att vissa personer ska få sina rättigheter beskurna.

Med andra ord, folkomröstningar behöver inte betyda mer demokrati.

Och tillslut, tänk er att i en demokrati med många folkomröstningar kan en liten skrikande lobbygrupp förmodligen få större chans att driva igenom en folkomröstning. I Stockholm skulle det kunna vara Aspuddsbadet-gaphalsarna, huva!

Och dagens kanske mest underhållande: Ett galet land varnar ett annat galet land.

Föräldraförsäkringen – slutet för den här gången

Det blev fettorsk på landsmötet, trots att vi vann debatten. När det genererar enorma applåder när någon blir förbannad på att andra vill lägga sig i ens liv så fanns där inte mycket att hämta. Dessutom försökte många göra poänger av att sossarna beslutat om tredelad föräldraförsäkring: ”sedan när blev sossarnas politik norm för oss?”. Kanske inte behöver tillägga att några sådana argument inte kom från dem som var för.

Jag noterade inte att de flesta som var för var unga barnlösa kvinnor. Jag anser fortfarande att jag som barnlös har rätt att tycka till om hur skattemedlen ska fördelas.

Argument som jag gillade skarpt:

• Det ojämställda uttaget av föräldraförsäkringen är den största orsaken till de ojämställda lönerna.
• Att ställa krav är att bry sig, sedan när tycker folkpartiet att man inte ska ställa några som helst krav i socialförsäkringar?
• På Island har det fungerat väl. Inga barn lämnas för tidigt på dagis där.
• Det första året är viktigt för det fortsatta ansvaret för barnet. Den som tar ut mest föräldraledighet tar också ut mer vab.
• Barn ska garanteras rätt till båda sina föräldrar.
• Lagstiftning behövs för att bryta ojämställda könsrollsmönster.

Kampen fortsätter. Vi ger aldrig upp!

Ta debatten, men se till att vinna!

Många är de politiker med lång meritlista som inte lyckats att spöa Jimmie Åkesson i en debatt. Jag kan inte förstå att det ska vara så svårt. Men efter att Fredrik Malm gav honom en match så börjar jag undra om inte fokus varit fel. Fredrik Malms syfte verkar ha varit att vinna debatten. Och det gjorde han. Maud Olofsson m fl verkar ha haft som syfte att vinna hela världen. Då är det mycket mer som står på spel. De må vinna de redan övertygade själarna, men de som vacklar blir bara än mer övertygade om att sd är ett bra alternativ.

Varför bemöter man inte argumenten om islamisering? Ingen vettig människa kan väl tycka att det är bra om rabiata islamister får diktera hur Sverige ska styras? Folkpartiet har satt ner foten många gånger, bland annat när det gäller skolundervisning för muslimska flickor. Varför kan man inte säga det? Varför ska man istället skrika ”Du är rasist!” så fort Åkesson öppnar munnen? Det är mycket bättre att visa att sd och Åkesson är rasister, att påpeka det bör vara överförligt i en debatt.

Jag förstår verkligen inte hur politiker efter politiker misslyckas med att ta debatten. Fredrik Malm räddade de etablerade partiernas heder igår. Tack för det!

Läs också vad Malm skriver.

Lite LUF-nostalgi

Jag har varit aktiv i Liberala ungdomsförbundet i många år och suttit i förbundsstyrelsen (fs). Många av mina vänner idag är från den tiden. De tycker att jag sedan dess gjort en ideologisk resa från vänster till höger. Jag brukar fundera på det ibland, eftersom jag faktiskt inte bytt åsikter i så värst många frågor. Visst, man byter fokus, men kanske kan det vara något annat som ligger bakom en sådan syn? Kanske var det lojaliteten, inte mot ungdomsförbundet, utan mot falangen, som var det viktigaste då?

Igår var jag på mingel på Magasinet Neo och där träffade jag Johan Ingerö, som också var aktiv på min tid. Han och jag var varandras ideologiska motsatser och vi hade inte så mycket till övers för varandra på den tiden. Många var de debatter där vi var på olika sidor och Johan var en av dem som gärna såg att jag kickades ut ur fs. (Måste här tilläggas att jag idag tycker att Johan är en mycket trevlig och klok man och det som en gång var har vi lagt bakom oss.)

Hur som helst, igår påminde Johan mig om LUF:s kongress i Hammarö 2003. Det var det året jag avgick ur fs och det var min sista kongress. Det var en kongress där vänster och höger slogs mot mitten. (Johan mindes att han och Henric Grubbström hamnade på samma sida i debatter, något som aldrig hänt tidigare). Den stora frågan var avkriminalisering av narkotika.

Jag hade som fs-ledamot reserverat mig mot beslutet att avslå alla motioner som ville avkriminalisera bruk av narkotika. Min åsikt var (och är fortfarande) att ett förbud mot bruk inte löser de stora problemen. Detta ska inte blandas ihop med att vara för legalisering av narkotika, något som jag själv skulle komma att göra denna kongress.

Debatten var på natten. Jag, som egentligen inte skulle få rösta, var ombud, tack vare att någon annan ville sova. Jag brydde mig mycket lite och gick också och la mig och sov. Plötsligt väcktes av min vän Magnus Simonsson som ville att jag skulle komma upp och rösta. Drogliberalerna höll på att vinna. Jag gjorde som Magnus sa, gick upp, tog med mig mitt röstkort och röstade mot att avkriminalisera bruk av narkotika. Jag blev vansinnigt besviken när jag såg att min röst inte räckte och att Johan Ingerö kunde stå och jubla i andra ändan av aulan. Drogliberalerna jublade, och vi som var emot en legalisering var ledsna. Men det var inte legalisering vi hade röstat om.

Visst är det lustigt? Jag röstade mot min egen övertygelse, men med mina vänner. Just då, i den stunden, var jag övertygad om att jag gjorde rätt. Johan Ingerö kunde ju inte ha mer rätt än Magnus Simonsson! Identiteten och lojaliteten till falangen var viktigare än själva sakfrågan. När jag rannsakar mig själv så funderar jag om det inte har hänt fler gånger.

Grattis, en kvinna kvar som regeringchef i EU!

Idag kan vi gratulera Angela Merkel till valsegern i det tyska valet. Nu kan hon och hennes kristdemokratiska CDU bilda regering tillsammans med det liberal FDP. En borgerlig valseger med andra ord.

Vi kan också gratulera Europa till att man får behålla en kvinna som regeringschef inom EU. 2009 är det så illa att bara en kvinna leder ett EU-land. Som tur är, är det fortfarande en kvinna och inte noll. Man får glädjas åt det lilla.

Middag med Pol Pot del 2

Nu har jag varit och sett utställningen om Röda Khmererna på Forum för levande historia. Om vi bortser från avsändaren så måste jag säga att utställningen var mycket bra och tänkvärd.

Min egen fundering om vad folk tänkte då fick delvis ett svar. Det verkar trots allt som att folk hade dålig koll på vad som verkligen hände. Med tanke på att högt uppsatta personer i Sverige ifrågasatte vittnesmål från flyktingar så är det kanske inte så konstigt. Det var helt enkelt en annan tid då. En tid före internet och före ett stort informationsflöde som vanligt folk kunde ta del av dygnets alla timmar. Det man fick reda på var det som stod i tidningarna eller hördes på radio eller TV. När möjligheten till källkritik är liten är det lättare att tro på auktoriteter.

Gunnar Bergström, som var med på resan till Kambodja har själv kommenterat sina egen bilder som en del av utställningen. Det känns skönt att i alla fall en av de deltagande resenärerna har ändrat uppfattning idag. Idag kan ha se kritiskt på det han fick se. Det som berörde mig mest var bilden på barn som arbetar i sjukhusen. Alla läkare var avrättade och någon bättre sjukvård gick inte att få.

Man kan även tita på Jan Myrdal TV-film och även om jag inte orkade se hela, så såg jag tillräckligt mycket för att förfasas över filmen. Det var kanske inte så mycket vad Myrdal tyckte att han såg som var det häpnadsväckande, utan snarare att det var en TV-film. Var det ingen som ifrågasatte?

Det är tur att tiderna förändras och att vi nu har tillgång till mer information så att vi kan bilda oss en egen uppfattning. Som tur är, är det varken vanligt eller populärt i samhället att hylla Kuba eller Nordkorea idag. De flesta vet för mycket för att lyssna på sådana stollar, men det är bra att bli påmind om att ondska ibland försvaras på de mest otroliga sätt.

Desperata hemmafruar i ny tappning

Efter att de svenska hollywoodfruarna har visat upp sig på TV har debatten om hemmafruar fått lite fart. Det är ett av mina älsklingsämnen!

Anna Anka vill vara en förebild för svenska kvinnor genom att visa att jämställdhet är trams och att det är varje kvinnas skyldighet att suga av sin man om man vill undvika otrohet. Det hade kanske inte varit så mycket att skriva om eftersom Anna Anka knappast kan sägas vara en röst som talar för många svenskar. Men nu har KD:s partisekreterare gått ut och hyllat henne. Underbart.

Man kan fråga sig vad som menas med ”rätten att få vara hemmafru”. Jag har inte så mycket att säga om ifall kvinnor beslutar sig för att vara hemma och inte jobba, så länge jag som skattebetalare inte behöver vara med och finansiera det. Jag tycker nödvändigtvis inte att det är ett bra beslut, men det skulle jag inte heller tycka om att någon gick med i sossarna heller. Vi alla måste få göra våra val.

Frågan är var som är så bra med Anna Ankas val. Hon säger öppet att män som byter blöjor är patetiska och att det är skamligt när kvinnor betalar för sig själva på restauranger. Vad, Lennart Sjögren, är så positivt med detta?

Roland Poirier Martinsson på Timbro har också givit sig in i debatten och tycker att det är bra med hemmafruar. Jag vet inte om man anser att frun ska ställa upp på sex, men vi får anta att så inte är fallet. Dock undrar jag hur han betalar sin hemmafru. Om det nu är så hedervärt att ta hand om sitt hem som enda syssla, så måste man ju få skäligt betalt och ha rätt till samma trygghet som sin man, eller hur?

Nu tycker inte jag att livet som hemmafru lockar, men om jag skulle ta jobbet som hemmafru i mitt hem så ser mina löneanspråk ut som följer: Först betalas alla räkningar. Sedan betalas en summa in på mitt pensionssparande som motsvarar den pension som jag förlorar när jag inte jobbar (vad händer annars vid en eventuell skilsmässa eller ännu värre, dödsfall?). Efter det får jag en summa pengar på att ICA-kort eller liknande för de matinköp som ska göras. Samma sak gäller bensinpengar, kläder till barnen (om vi hade några) osv. Efter det delar vi rakt av på det som blir över. Jag vill se den som kan visa upp en lön som skulle kunna matcha mina krav. Och jag har väldigt svårt för dem som tycker sig vara värda mindre än detta.

KD ropar högt om att detta är varje kvinnas val, men om de väljer en sämre trygghet, ja var står ni då när fattiga fd hemmafruar står på bar backe utan skälig pension eller ens arbetslivserfarenhet? Vad det verkligen så lyckat? Det är en sak att tycka att alla har ett val och en annan att tycka att valen är bra.

Och Roland försörjer sin fru. Jag kan inte låta bli att undra om hon få en skälig lön för sitt arbete. Kanske får hon det, men Roland måste ändå vara medveten om att inte många skulle ha råd att betala en sådan lön och även om de hade det så skulle de förmodligen inte göra det. Så nästa gång du får frågan av en amerikan varför det är så själviskt av en man att försörja sin familj så kan du svara att hemmafruar inte har någon trygghet utanför äktenskapet och därför är beroende av sin man. Det är orsaken till att är det själviskt.

Uppdaterat: Läs Johanna Nylanders jättebra krönika i Expressen.

Middag med Pol Pot

Många är de liberaler som som kritiserar Forum för levande historias nya utställning, Middag med Pol Pot. Jag har nu inte sett utställningen, men har väl deras reklamfilm. Såklart är den träffande och tänkvärd, men lämnar trots detta bitter eftersmak.

Jan Myrdal må vara galen som fortfarande inte har tagit avstånd från sin hyllning av det demokratiska Kampuchea, men är det statens uppgift att upplysa befolkningen om det? Jag tycker att det är lite unket av en statlig myndighet att peka ut två personer (varav en som tagit avstånd från det hela) i en kampanj som denna. Dessutom var det två kvinnor med på samma resa, som av någon anledning valts att hållas utanför.

Staten ska inte bedriva upplysningskampanjer, oavsett om det handlar om nazism eller kommunism. Två fel gör inte ett rätt. Satsa pengarna på historieundervisningen i skolan istället!



Reklamfilmen Middag med Pol Pot.

Detta är ett ämne som tidigare engagerat mig. Jag anser att det är ett otroligt viktigt ämne och med annan avsändare hade mitt omdöme varit: Klockrent!

Föräldraförsäkringen är viktig för jämställdheten

För er som är folkpartister och som därmed direkt eller indirekt kommer att rösta om frågan om tredelad föräldraförsäkring i november vill jag skicka med er några tankar på vägen.

Kan ni skriva under på att jämställdhet är någonting bra och något vi borde sträva efter?

Kan ni ställa upp på att vi inte har jämställdhet i Sverige?

Tycker ni att det är ok att staten använder ekonomiska styrmedel för att sponsra bra saker? (Lägre bokmoms, starta-eget-bridrag, lägre skatter på hushållsnära tjänster mm.)

Jag skulle vilja ha konstruktiva idéer om hur ni vill se ett bättre jämställdhetsarbete eftersom det för många är så fasansfullt med fler pappamånader. Niklas Frykman har sagt ett par saker, men annars är det mest skrik och gnäll.

För mig är det självklart att våra skattepengar inte ska går till att upprätthålla en ordning där kvinnor tar ut 80 % av föräldraledigheten. När en pappamånad infördes, tog papporna ut en månad. När två pappamånader infördes tar papporna ut två. På Island tar de ut en tredjedel. Rädslan för att små bebisar kommer att lämnas alltför tidigt till någon utomstående stöds inte av någon forskning. Det är tydligt att detta är ett ekonomiskt styrmedel som fungerar.

(Från och med nu kommer jag att ignorera alla kommentarer som handlar om vilken ideologi som jag bör bekänna mig till, för det anser jag att jag är den som är bäst att bedöma. Jag anser fortfarande att en individuell föräldraförsäkring är mer liberal än en kollektiv.)

Sveriges mest älskade bidrag?

Ojojoj, när man sticker ut hakan och vill individualisera föräldraförsäkringen nås man av 20 ilskna kommentarer på sin egen blogg och flera arga liberaler ute i bloggosfären (och nu har även Hanna Wagenius blandat ihop korten med liberalism och feminism). Jag har fortfarande inte fått svar på frågan varför just föräldraförsäkringen är ett så viktigt bidrag att bevara i sin nuvarande form. Men så är det i alla fall. Nåde den som ger sig på den, för då är man inne och bestämmer vid andra människors köksbord.

Nu ska jag försöka redogöra för de argument som inkommit mot individuell föräldraförsäkring och för att jag egentligen är en sosse:

1. Jag vill lagstifta om föräldraförsäkringen.
Ja, så klart vill jag det. Det är idag redan lagstiftat om och jag vill ändra den lagstiftningen. Ni som skriker om att det är så vansinnigt med lagstiftning, tycker ni att föräldraförsäkringen ska finnas i en påse på torget som alla fritt kan gå och hämta ur?

2. Jag vill bestämma vilken förälder som ska vara hemma och hur mycket.
Nej, jag vill bestämma hur mycket pengar staten ska subventionera (precis som ni vill, men vi vill olika mycket). Ni kan göra precis som ni vill, men staten kommer inte att betala för allt. Så är det även idag. Vi ha pappamånader och vi har en begränsning på 18 månader. Är det en lika stor frihetsinskränkning att man inte får vara hemma i 19 månader?

3. Jag vill styra lagstiftningen så att den passar mig.
Ja, såklart vill jag att lagstiftningen ska vara som jag vill ha den. Vad är det för konstigt med det? Ska jag driva en politik som jag inte gillar? Vi bestämmer gemensamt vad vi ska göra för våra skattemedel och jag tycker inte att staten ska konstruera ett system som är ett sådant stort problem för jämställdheten.

4. Ingen missgynnas av att man får överlåta föräldradagarna.
Jo, alla parter missgynnas. Kvinnor halkar efter i löneutvecklingen (även om de inte har barn), män får vara mindre med sina barn och barn får mer kontakt med en ena föräldern.

5. Jag är inte liberal.
Jag kallar mig liberal och säger du att jag inte är det så är det lika oförskämt som att jag kallar dig kådis. Jag ser till varje individ och tycker inte att några försäkringssystem ska var kollektiva. Tycker ni som förespråkar kollektivism i föräldraförsäkringen att exempelvis sambeskattning är bra? Det minskade valfriheten för många kvinnor när den avskaffades. Kvinnor som då kunde leva på sin mans förmåner och som nu inte längre kan det. Är det också fruktansvärt oliberalt att tycka att det är bra att sambeskattningen är avskaffad?