Sociala medier - en valvinnare?

Birgitta Ohlsson skriver mycket tänkvärt idag i Medievärlden om sociala medier och hur det påverkar politiken.

Det var näst intill hysteri efter att Obama blev vald till USA:s president. Alla partier skickade delegationer till USA för att lära sig framgångsreceptet. Nu skulle man finnas i sociala medier, det var det nya, och genom dessa sociala medier skulle det vinnas val. Problemet var bara att många saknade kunskap om hur de sociala medierna skulle användas. Alltför ofta såg man att samma budskap skreks ut på samma sätt i alla kanaler. Istället för att använda sociala medier till att vara just sociala, använde man de som ytterligare en plattform för att presentera sitt budskap. Med andra ord blev detta tämligen ointressant för den vana twittraren eller facebookaren.

Jag håller med om att vi vinner val på rätt budskap och inte om vi finns på facebook eller inte. Dock finns det inget antingen eller. Jag tror att det är viktigt att våra politiker finns på facebook, att de twittrar och att de bloggar. Det är viktigt att partierna möter sina väljare i olika kanaler, inte bara per telefon eller mejl. Det handlar dessutom inte bara om att man ska få ut sitt budskap, det handlar också om att man ska ta in andra åsikter, lyssna och kanske ändra uppfattning eller inriktning.

Birgitta skriver att hon inte ser något mätbart resultat av sin närvaro i sociala medier och det är sant, det är svårt att göra det. Inget blir så konkret som ett utdelat flygblad och ett kryss extra i samma valkrets. På nätet vet man inte vem som kan eller vill rösta och sätta ett kryss för ens namn. Frågan är bara hur många kryss hon hade förlorat på att inte synas på facebook eller twitter och haft den dialogen med många av sina väljare och sympatisörer som hon faktiskt har.

Jag tror på att man kan driva valrörelse och politisk kampanj i många olika forum. Det blir aldrig lyckat om man inte har något att säga och man kan inte driva kampanj i sociala medier utan att själv vara där. Precis som Birgitta skriver genomskådas det snabbt om det är någon annan som står bakom twitterinläggen. Det som gör det svårare att driva personvalskampanj i sociala medier är att vi fortfarande har valkretsar och det är svårt att hitta just sina lokala fans. Det spelar ju ingen roll om du har en fan-sida med 200 fans om detta är personer som bor någon annanstans än i din valkrets.

Med ett lite annat valsystem och med personer som verkligen brinner sociala medier och kan hantera dem, kanske vi skulle kunna se folk bli personvalda för sin internetkampanj. Idag är det svårt, men har inte bara att göra med avsaknad av budskap.

Gammal skåpmat om biologism som piggar upp

Få saker gör mig så glad som när forskare kommer med rapporter som bevisar vad jag är så övertygad om: Att kvinnor och män är mer lika än olika. Visst är vi alla olika, men de individuella skillnaderna är större än dem mellan könen.

Janet Shibley Hyde, psykologiprofessor vid University of Wisconsin-Madison i USA har forskat kring skillnader mellan könen och har kommit fram till att de huvudsakliga skillnaderna mellan könen ligger i att män är mer våldsamma, onanerar mer och har mer gärna tillfälliga sexuella partner samt är mer fysiskt aktiva. I annat fall är vi mest lika.

Professor Annica Dahlström hävdar ofta att skillnaderna sitter i våra hjärnor, något som Hyde förkastar år det kraftfullaste: - Det finns ingen "kvinnlig" hjärna. Det finns en mänsklig hjärna, säger hon.

Många har liksom Annica Dahlström försökt att "bevisa" att kvinnor och män är olika och att vi behövs till olika saker. Feminister har i många årtionden kämpat för att denna syn ska försvinna och att man inte ska prata om vårdande gener och alfahannar.

Även om Hydes forskning inte kom igår så skadar det inte att friska upp minnet då och då. Birgitta Ohlsson tipsade mig idag om denna gamla artikel i DN. Det känns bra att ha lite på fötterna när man möter särartsfeminister, vilket tyvärr händer allt oftare.

Nej till tvingad föräldraledighet!

Jag blir glad av att se att vår eminenta EU-minister Birgitta Ohlsson ryter ifrån vad det gäller EU-förslaget om att tvinga mammor vara hemma efter förlossningen, det sk mammadirektivet. Det finns alltid en fara med att föra upp saker man tycker är bra på EU-nivå, i detta fall föräldraförsäkringen som på många håll i EU är bedrövlig. Det finns risk att man får det tillbaka värre än vad det var innan, som i detta fall. Därför är jag motståndare till att diskutera abort på EU-nivå. Det är helt fruktansvärt att kvinnor i Polen, Irland och Malta inte har samma möjlighet er att bestämma över sina egna kroppar, men resultatet av en EU-lag om abort skulle lika gärna kunna sluta med att abort förbjuds i hela EU. Tyvärr är det inte så att människor i andra delar av EU är lika liberala i jämställdhetsfrågor som vi är i Sverige.

Jag är glad över att vi i Sverige har en liberal och feministisk EU-minister som inte räds att ta ton. Då känner jag mig lite tryggare.