Nya feministbiblioteket

Nu är sidan äntligen klar! Fortfarande fungerar inte adressen feministbiblioteket.se, så använd feminsitbiblioteket.wordpress.com så länge.

Gå in och föreslå nya böcker, kritisera mina recensioner eller erbjud dig att skrivs en gästrecension! På nya feministbiblioteket ska diskussionen bli mer central och alla ska kunna vara delaktiga.

En annan nyhet är att jag har fört in en ny kategori, övrigt, där böcker hamnar som andra tycker är feministiska, men som jag inte tycker platsar i biblioteket.

Nya böcker idag:
John Stuart Mill – Förtrycket av kvinnorna
Harriet Taylor Mill – Kvinnornas befrielse och Om äktenskapet
Nanna Lundh-Eriksson – Sveriges drottningar

Och böcker som förpassas till övrigt:
Fjodor Dostojevskij – Brott och Straff
Ayn Rand – Och världen skälvde

Föräldraförsäkringen – slutet för den här gången

Det blev fettorsk på landsmötet, trots att vi vann debatten. När det genererar enorma applåder när någon blir förbannad på att andra vill lägga sig i ens liv så fanns där inte mycket att hämta. Dessutom försökte många göra poänger av att sossarna beslutat om tredelad föräldraförsäkring: ”sedan när blev sossarnas politik norm för oss?”. Kanske inte behöver tillägga att några sådana argument inte kom från dem som var för.

Jag noterade inte att de flesta som var för var unga barnlösa kvinnor. Jag anser fortfarande att jag som barnlös har rätt att tycka till om hur skattemedlen ska fördelas.

Argument som jag gillade skarpt:

• Det ojämställda uttaget av föräldraförsäkringen är den största orsaken till de ojämställda lönerna.
• Att ställa krav är att bry sig, sedan när tycker folkpartiet att man inte ska ställa några som helst krav i socialförsäkringar?
• På Island har det fungerat väl. Inga barn lämnas för tidigt på dagis där.
• Det första året är viktigt för det fortsatta ansvaret för barnet. Den som tar ut mest föräldraledighet tar också ut mer vab.
• Barn ska garanteras rätt till båda sina föräldrar.
• Lagstiftning behövs för att bryta ojämställda könsrollsmönster.

Kampen fortsätter. Vi ger aldrig upp!

Ibland behövs mod att köra över

Sanna Rayman skrev i lördags (jag vet, jag är inte så snabb på att reagera pga detta) på ledarplats i Svd om individuell föräldraförsäkring. Men hon kallade det inte så. Under rubriken Allt de behöver är modet att köra över dig raljerar hon över feministers krav på delad föräldraledighet.

Ja, Sanna Rayman, ibland behövs mod att köra över folk. Jag är glad att folkets kördes över i frågan om homosexuellas rätt att ingå partnerskap och sedermera rätt att ansöka om adoption. När det kommer till jämställdhet har man alltid fått kämpa i motvind. Det var inte så att kvinnlig rösträtt infördes för att den breda massan ville det. Inte heller liberalare abortlagstiftning eller avskaffandet av sambeskattning. Feminister kämpar alltid i motvind, så även idag.

Jag förstår att jag och Rayman inte står på samma sida i denna fråga, men om det nu är valfrihet för barnfamiljer som är så otroligt viktigt så undrar jag varför man inte satsar stenhårt på att utöka föräldraförsäkringen till 2 år, eller varför inte 5 år? Det skulle öka valfriheten något enormt.

Den reella valfriheten för kvinnor, och för män, kommer först att inträffa när det blir ett jämnare uttag av föräldraförsäkringen. Innan dess kommer kvinnor ha det svårare på arbetsmarknaden och män i vårdnadstvister.

Men vi tar ett steg i taget och hoppas att folkpartiets ombud röstar för flexequality.

Under arbete - feministbiblioteket.se

Just nu håller jag på att lägga om mitt feministbibliotek i en ny mall. Därför kanske det blir lite tystare på bloggen än vanligt. Det är ett enormt arbete som visserligen är kul, men som tar mycket tid. Det kommer att bli en mycket bättre sida efter omläggningen:

* Nu kommer du att kunna kommentera och ge tips direkt på sidan.
* Nyheter och senaste uppdateringar kommer att finnas i en blogg.
* Sidan har RSS-flöde.
* Jag kommer att börja ta in gästrecensioner.
* Du kommer att kunna hitta olika feministiska paket samt hitta böcker på olika teman.
* Det kommer att komma nya kategorier.

Som sagt, det kommer att bli hur bra som helst och vill du ha en förhandstitt så mejla mig så skickar jag länken. Jag kommer att behöva massa input! Jag sköter omläggningen av alla texter och min snälla bror kommer att fixa en snygg layout.

Flexequality - tredelad föräldraförsäkring

Det känns bra att lobbyverksamheten för tredelad föräldraledighet pågår för fullt. Jag är själv anhängare av helt delad föräldraförsäkring, men tycker att tredelad är ett bra steg på vägen. Läs här vad Per Altenberg har skrivit och här vad Martina Lind skrivit i frågan. Nu kan man även diskutera saken på landsmötesbloggen.

Ni kommer inte att se mig i talarstolen på landmötet eftersom jag kommer att sitta på podiet och uppdatera webben. Ibland måste man hålla isär tjänstemannarollen och politikerrollen. På landmötet är jag tjänsteman, men här på bloggen är jag politiker med egna åsikter.

De viktigaste orsakerna till att alla som är ombud bör rösta ja till motionen om tredelad föräldraförsäkring är:

• En jämnare fördelning av föräldraförsäkringen är bra för jämställdheten.
• Barnen får träffa sina pappor mer.
• Om kvinnor tar ut färre föräldradagar kommer fler kvinnor att kunna göra karriär (risken att anställa en blivande mamma som kommer att vara hemma i en evighet minskar, risken att anställa en blivande pappa ökar).
• Kvinnor kommer inte längre att halka efter lika mycket i löneutvecklingen.
• Att kvinnor och män delar mer lika i föräldraförsäkringen kommer att ha positiv inverkan på arbetet mot ingrodda könsroller.

Ni som är ombud: Rösta ja till Altenbergs och Lindhs (med fleras) motion Flexequality – tredelad föräldraförsäkring!

Ta debatten, men se till att vinna!

Många är de politiker med lång meritlista som inte lyckats att spöa Jimmie Åkesson i en debatt. Jag kan inte förstå att det ska vara så svårt. Men efter att Fredrik Malm gav honom en match så börjar jag undra om inte fokus varit fel. Fredrik Malms syfte verkar ha varit att vinna debatten. Och det gjorde han. Maud Olofsson m fl verkar ha haft som syfte att vinna hela världen. Då är det mycket mer som står på spel. De må vinna de redan övertygade själarna, men de som vacklar blir bara än mer övertygade om att sd är ett bra alternativ.

Varför bemöter man inte argumenten om islamisering? Ingen vettig människa kan väl tycka att det är bra om rabiata islamister får diktera hur Sverige ska styras? Folkpartiet har satt ner foten många gånger, bland annat när det gäller skolundervisning för muslimska flickor. Varför kan man inte säga det? Varför ska man istället skrika ”Du är rasist!” så fort Åkesson öppnar munnen? Det är mycket bättre att visa att sd och Åkesson är rasister, att påpeka det bör vara överförligt i en debatt.

Jag förstår verkligen inte hur politiker efter politiker misslyckas med att ta debatten. Fredrik Malm räddade de etablerade partiernas heder igår. Tack för det!

Läs också vad Malm skriver.

Bra dagis är en nödvändighet

Jag nappar på samma artikel som Rasmus bloggat om. Jag läste en bok för ett tag sedan på samma tema som denna artikel, dvs mammor i Storbritannien. Boken heter På pottkanten och är skriven av Gisela Chand.

Det vi ta för givet här i Sverige är i andra civiliserade länder inte lika självklart. Det handlar om dagis och barnpassning. För att båda föräldrarna ska kunna göra karriär så krävs en väl utbyggd barnomsorg till rimligt pris. Och det handlar kanske inte heller bara om att göra karriär. För att båda föräldrarna ska kunna ha bra jobb, krävs bra dagis.

I På pottkanten får vi följa den svenska Anna som falligt för den brittiska charmören, men när hemmafrulivet är verklighet och karriären blev till sand, är livet – och maken - inte längre lika charmerande.

Utan bra dagis till rimliga priser får vi aldrig ett jämställt samhälle. När hemmafru inte är något man väljer, utan något man tvingas till, kan vi aldrig uppnå ett samhälle där män och kvinnor har lika möjligheter.

Det är skrämmande att det i länder så nära oss ser så illa ut med jämställdheten. Man ska inte alltid slå sig för bröstet, men in detta fall kan vi verkligen konstatera att Sverige har bra barnomsorg som gynnar kvinnor i karriären.

Dock finns det alltid mer man kan göra. Kampen för ett mer jämställt Sverige går alltjämt vidare.

Episkt feministiskt misslyckande?

Jag fick ett mejl idag från någon som kallar sig FELblog och som vill nå ut till olika feminister. Personen i fråga ville tipsa mig om att Robyn och Lykke Li gjorde ett episkt feministiskt misslyckande under Way Out West i somras.

Här är framträdandet:



Såhär tolkade FELblog framträdandet:



För dem som inte orkar kolla klippet kan jag berätta att Robyn och Lykke Li uppträder i burka för att efter en minut slänga av sig dessa och under har de sexiga kläder och högklackade skor. Tolkningen är en ironisk text om att de är västerländska kvinnor som minsann är så fria att de kan klä sig utmanande. Jag antar att jag ska tycka att detta är någon form av dubbelmoral. Det tycker jag inte.

Vad är det för fel på utmanande kläder och höga klackar? Tyck att jag är hemsk om ni vill, men att klä sig utmanande är inte per definition fel. Och det värsta jag vet är när man tycker att vi västerländska kvinnor är lika förtryckta som arabvärldens kvinnor. Burka och ”tvingas” klä sig utmanande är inte samma sak. Jag tycker också att det är fel med kvinnoideal som ingen kan leva upp till, men vi har ett val och ju fler som väljer att inte försöka nå upp till det kvinnoidealet, desto bättre. Och det blir bättre. Alla modeller är inte längre jättesmala och det finns snygga, moderiktiga kläder för större personer. Att påstå att vi har det värre eller lika illa som kvinnor i länder där man tvingas bära burka visar på att man inte har fattat något. Så nej FELblog, jag förstår inte poängen.

Lite LUF-nostalgi

Jag har varit aktiv i Liberala ungdomsförbundet i många år och suttit i förbundsstyrelsen (fs). Många av mina vänner idag är från den tiden. De tycker att jag sedan dess gjort en ideologisk resa från vänster till höger. Jag brukar fundera på det ibland, eftersom jag faktiskt inte bytt åsikter i så värst många frågor. Visst, man byter fokus, men kanske kan det vara något annat som ligger bakom en sådan syn? Kanske var det lojaliteten, inte mot ungdomsförbundet, utan mot falangen, som var det viktigaste då?

Igår var jag på mingel på Magasinet Neo och där träffade jag Johan Ingerö, som också var aktiv på min tid. Han och jag var varandras ideologiska motsatser och vi hade inte så mycket till övers för varandra på den tiden. Många var de debatter där vi var på olika sidor och Johan var en av dem som gärna såg att jag kickades ut ur fs. (Måste här tilläggas att jag idag tycker att Johan är en mycket trevlig och klok man och det som en gång var har vi lagt bakom oss.)

Hur som helst, igår påminde Johan mig om LUF:s kongress i Hammarö 2003. Det var det året jag avgick ur fs och det var min sista kongress. Det var en kongress där vänster och höger slogs mot mitten. (Johan mindes att han och Henric Grubbström hamnade på samma sida i debatter, något som aldrig hänt tidigare). Den stora frågan var avkriminalisering av narkotika.

Jag hade som fs-ledamot reserverat mig mot beslutet att avslå alla motioner som ville avkriminalisera bruk av narkotika. Min åsikt var (och är fortfarande) att ett förbud mot bruk inte löser de stora problemen. Detta ska inte blandas ihop med att vara för legalisering av narkotika, något som jag själv skulle komma att göra denna kongress.

Debatten var på natten. Jag, som egentligen inte skulle få rösta, var ombud, tack vare att någon annan ville sova. Jag brydde mig mycket lite och gick också och la mig och sov. Plötsligt väcktes av min vän Magnus Simonsson som ville att jag skulle komma upp och rösta. Drogliberalerna höll på att vinna. Jag gjorde som Magnus sa, gick upp, tog med mig mitt röstkort och röstade mot att avkriminalisera bruk av narkotika. Jag blev vansinnigt besviken när jag såg att min röst inte räckte och att Johan Ingerö kunde stå och jubla i andra ändan av aulan. Drogliberalerna jublade, och vi som var emot en legalisering var ledsna. Men det var inte legalisering vi hade röstat om.

Visst är det lustigt? Jag röstade mot min egen övertygelse, men med mina vänner. Just då, i den stunden, var jag övertygad om att jag gjorde rätt. Johan Ingerö kunde ju inte ha mer rätt än Magnus Simonsson! Identiteten och lojaliteten till falangen var viktigare än själva sakfrågan. När jag rannsakar mig själv så funderar jag om det inte har hänt fler gånger.

Fler kvinnor i världspolitiken = en bättre värld

Det är fantastiskt att det går framåt i världen vad det gäller jämställdhet. Min favorit Hillary Clinton har jag tidigare hyllat och som utrikesminister gör hon uppenbarligen skillnad. I svenskans artikel från igår kan vi läsa om att kvinnors intågande i världspolitiken har lett till en rad olika förbättringar för kvinnor:
• Beslut om ett FN-organ för kvinno­frågor.
• Mer tonvikt på krediter till kvinnliga företagare.
• Insikt om att många små jordbruk drivs av kvinnor.
• Strävan efter att klassificera våldtäkt som krigshandling.
• Försök att få fler kvinnor invalda i parlament.

Det finns många antifeminister som tycker att vi feminister ser till kön och inte kompetens, men här kan vi tydligt se att avsaknaden av kvinnor gör att fokus på kvinnor frågor blir mindre. Jag är inte särartsfeminist och tror inte at vi kvinnor bryr oss mer om mjuka frågor, men för att bryta den mansdominans som finns i världen så behövs kvinnor, det är inte tal om annat!

Och på tal om kvinnor så är det mycket glädjande att, av tre nobelpristagare i medicin, är två kvinnor. Det går som sagt framåt.

Calle Schulman om föräldrarollen

För oss som gillar delad föräldraledighet är Calle Schulman dagen hjälte. Hans debatt inlägg är så bra att man rörs till tårar. Det är så viktigt, det han skriver, att man alltid måste finns för sina barn, man kan inte nöja sig med små korta inspel då man är roliga pappan. Man måste också ta ansvar för att hem och familj fungerar.

I Calle Schulmans familj så var det pappan som delade hemlisar med sina söner och mamman som lagade maten och betalde räkningarna. I hur många hem ser det inte ut just så? Jag är glad för att Schulman är öppen och berättar om sin familj. Förhoppningsvis kan det få någon att öppna ögonen.

Det är viktigt att båda föräldrar tar sitt ansvar. Och det är viktigt att båda kan vara roliga, men samtidigt inte försumma maten eller disken. Barn bör kunna ha hemlisar med både mamma och pappa.

Jag tror att delad föräldraledighet kommer att leda till mer jämställdhet i hemmen, dels för att båda tvingas ta ansvar, dels för att både vet vilket jobb det är att vara hemmafru/hemmaman och dels för att båda får samma beroende av att vilja vara med sina barn. Och vad vi lär ut till våra barn, kommer de i sin tur lära ut till sina. Familjen och hemmet är bådas ansvar, det kan aldrig bara vara en kvinnosak.

Grattis, en kvinna kvar som regeringchef i EU!

Idag kan vi gratulera Angela Merkel till valsegern i det tyska valet. Nu kan hon och hennes kristdemokratiska CDU bilda regering tillsammans med det liberal FDP. En borgerlig valseger med andra ord.

Vi kan också gratulera Europa till att man får behålla en kvinna som regeringschef inom EU. 2009 är det så illa att bara en kvinna leder ett EU-land. Som tur är, är det fortfarande en kvinna och inte noll. Man får glädjas åt det lilla.

Mer genus åt folket!

Det är underbart, Kajsa Wahlström! Du har så rätt. Jag hoppas att fler slutar att se det stora genusspöket och istället se vad som finns bakom. Det är klart att alla föräldrar vill sina barn det bästa och vem vill inte att barnen ska få utvecklas på sitt eget sätt, utan att vuxnas attityder får påverka dem negativt?

Så fort man blandar in ordet genus, verkar det som att många föräldrar ser rött och tror att det handlar om att göra deras söner till bögar eller deras döttrar till flator. Varför är det så svårt att förstå att det handlar om att låta alla vara som de är?

Middag med Pol Pot del 2

Nu har jag varit och sett utställningen om Röda Khmererna på Forum för levande historia. Om vi bortser från avsändaren så måste jag säga att utställningen var mycket bra och tänkvärd.

Min egen fundering om vad folk tänkte då fick delvis ett svar. Det verkar trots allt som att folk hade dålig koll på vad som verkligen hände. Med tanke på att högt uppsatta personer i Sverige ifrågasatte vittnesmål från flyktingar så är det kanske inte så konstigt. Det var helt enkelt en annan tid då. En tid före internet och före ett stort informationsflöde som vanligt folk kunde ta del av dygnets alla timmar. Det man fick reda på var det som stod i tidningarna eller hördes på radio eller TV. När möjligheten till källkritik är liten är det lättare att tro på auktoriteter.

Gunnar Bergström, som var med på resan till Kambodja har själv kommenterat sina egen bilder som en del av utställningen. Det känns skönt att i alla fall en av de deltagande resenärerna har ändrat uppfattning idag. Idag kan ha se kritiskt på det han fick se. Det som berörde mig mest var bilden på barn som arbetar i sjukhusen. Alla läkare var avrättade och någon bättre sjukvård gick inte att få.

Man kan även tita på Jan Myrdal TV-film och även om jag inte orkade se hela, så såg jag tillräckligt mycket för att förfasas över filmen. Det var kanske inte så mycket vad Myrdal tyckte att han såg som var det häpnadsväckande, utan snarare att det var en TV-film. Var det ingen som ifrågasatte?

Det är tur att tiderna förändras och att vi nu har tillgång till mer information så att vi kan bilda oss en egen uppfattning. Som tur är, är det varken vanligt eller populärt i samhället att hylla Kuba eller Nordkorea idag. De flesta vet för mycket för att lyssna på sådana stollar, men det är bra att bli påmind om att ondska ibland försvaras på de mest otroliga sätt.

Jag skulle inte heller gå i bikini till en Moské

Ja, Alia Khalifa, din niqab är ditt eget problem. Som flera andra redan skrivit så kan man inte kräva att få se ut hur som helst när man jobbar med barn. Även om det råder religionsfrihet i Sverige.

Nej, Alia Khalifa, du är inte diskriminerad. Om jag vill arbeta på dagis iförd ett vitt lakan med hål för ögonen så kommer jag inte att få det.

Det handlar inte om att vara rädd för nya saker. Att klä sig som ett svart spöke är ingen ny företeelse. Det bygger på att man som kvinna inte får visa sig för män. Varför ska man i ett öppet och modernt samhälle tycka att det är positivt att kvinnor väljer att följa dessa uråldriga och förlegade, religiösa traditioner? I ett demokratiskt samhälle får alla göra sina egna val, men som jag skrev i mitt tidigare inlägg, så behöver man för den skull inte tycka att alla val är bra.

Denna fråga har två aspekter, dels vad som är diskriminering vad gäller klädval och dels vad som är religionsfrihet.

I det första fallet är det självklar, man måste kunna ställa krav på hur man går klädd eller hur man ser ut. Det måste vara ok att säga att piercningar i ansiktet inte är ok på denna arbetsplats eller att här bär vi inte jeans.

Då kommer vi osökt in på nästa aspekt, religionsfriheten. Står den över alla andra rättigheter? Är saker som annars inte är ok, något som man kan göra för att man tillhör en viss religion? Dvs är det ok att säga att man inte får se ut som ett spöke i vitt lakan, samtidigt som man måste tillåta kvinnor i niqab? Jag tycker inte det. Jag tycker inte att man har mer rättigheter bara för att man är religiös.

Så, Alia Khalifa, jag kommer inte att slåss för din rätt att bära niqab på din arbetsplats. Att din klädsel är en konsekvens av din tro är fullkomligt irrelevant.

Desperata hemmafruar i ny tappning

Efter att de svenska hollywoodfruarna har visat upp sig på TV har debatten om hemmafruar fått lite fart. Det är ett av mina älsklingsämnen!

Anna Anka vill vara en förebild för svenska kvinnor genom att visa att jämställdhet är trams och att det är varje kvinnas skyldighet att suga av sin man om man vill undvika otrohet. Det hade kanske inte varit så mycket att skriva om eftersom Anna Anka knappast kan sägas vara en röst som talar för många svenskar. Men nu har KD:s partisekreterare gått ut och hyllat henne. Underbart.

Man kan fråga sig vad som menas med ”rätten att få vara hemmafru”. Jag har inte så mycket att säga om ifall kvinnor beslutar sig för att vara hemma och inte jobba, så länge jag som skattebetalare inte behöver vara med och finansiera det. Jag tycker nödvändigtvis inte att det är ett bra beslut, men det skulle jag inte heller tycka om att någon gick med i sossarna heller. Vi alla måste få göra våra val.

Frågan är var som är så bra med Anna Ankas val. Hon säger öppet att män som byter blöjor är patetiska och att det är skamligt när kvinnor betalar för sig själva på restauranger. Vad, Lennart Sjögren, är så positivt med detta?

Roland Poirier Martinsson på Timbro har också givit sig in i debatten och tycker att det är bra med hemmafruar. Jag vet inte om man anser att frun ska ställa upp på sex, men vi får anta att så inte är fallet. Dock undrar jag hur han betalar sin hemmafru. Om det nu är så hedervärt att ta hand om sitt hem som enda syssla, så måste man ju få skäligt betalt och ha rätt till samma trygghet som sin man, eller hur?

Nu tycker inte jag att livet som hemmafru lockar, men om jag skulle ta jobbet som hemmafru i mitt hem så ser mina löneanspråk ut som följer: Först betalas alla räkningar. Sedan betalas en summa in på mitt pensionssparande som motsvarar den pension som jag förlorar när jag inte jobbar (vad händer annars vid en eventuell skilsmässa eller ännu värre, dödsfall?). Efter det får jag en summa pengar på att ICA-kort eller liknande för de matinköp som ska göras. Samma sak gäller bensinpengar, kläder till barnen (om vi hade några) osv. Efter det delar vi rakt av på det som blir över. Jag vill se den som kan visa upp en lön som skulle kunna matcha mina krav. Och jag har väldigt svårt för dem som tycker sig vara värda mindre än detta.

KD ropar högt om att detta är varje kvinnas val, men om de väljer en sämre trygghet, ja var står ni då när fattiga fd hemmafruar står på bar backe utan skälig pension eller ens arbetslivserfarenhet? Vad det verkligen så lyckat? Det är en sak att tycka att alla har ett val och en annan att tycka att valen är bra.

Och Roland försörjer sin fru. Jag kan inte låta bli att undra om hon få en skälig lön för sitt arbete. Kanske får hon det, men Roland måste ändå vara medveten om att inte många skulle ha råd att betala en sådan lön och även om de hade det så skulle de förmodligen inte göra det. Så nästa gång du får frågan av en amerikan varför det är så själviskt av en man att försörja sin familj så kan du svara att hemmafruar inte har någon trygghet utanför äktenskapet och därför är beroende av sin man. Det är orsaken till att är det själviskt.

Uppdaterat: Läs Johanna Nylanders jättebra krönika i Expressen.

Caster Semenya

Jag tycker som så många andra synd om Sydafrikas friidrottsstjärna Caster Semenya. Visst, hon ser manlig ut, men hon är en kvinna. Semenya är intersexuell och det är inte ett helt ovanligt tillstånd. Om Semenya är uppväxt som kvinna och vill vara kvinna, varför ska hon inte få tävla i idrottssammanhang som kvinna?

Jag köper inte orättvis-argumentet för allvarligt talat, vad är rättvist i idrottens värld? Är det någon som ser Usain Bolt springa 100 m och sätta världsrekord som ingen annan varit i närheten av någonsin och tänker "det kunde varit jag, om jag bara tränade lika mycket"? Om du gör det så kan jag tala om för dig att så är inte fallet. Bolt är en supertalang som genom sina gener kan göra det omöjliga möjligt. Det är klart att han inte skulle springa så fort om han inte tränade, men jag tror ni fattar poängen.

Om Semenya diskas så måste idrottsvärlden slå fast hur man ska hantera intersexuella och den enda slutsats jag kan dra är att de inte kommer att få tävla alls, om de anser sig vara kvinnor. Inte särskilt sportsligt, anser jag.

Som tur är hyllas Semenya i sitt hemland. Hon borde hyllas som en hjälte överallt.

Middag med Pol Pot

Många är de liberaler som som kritiserar Forum för levande historias nya utställning, Middag med Pol Pot. Jag har nu inte sett utställningen, men har väl deras reklamfilm. Såklart är den träffande och tänkvärd, men lämnar trots detta bitter eftersmak.

Jan Myrdal må vara galen som fortfarande inte har tagit avstånd från sin hyllning av det demokratiska Kampuchea, men är det statens uppgift att upplysa befolkningen om det? Jag tycker att det är lite unket av en statlig myndighet att peka ut två personer (varav en som tagit avstånd från det hela) i en kampanj som denna. Dessutom var det två kvinnor med på samma resa, som av någon anledning valts att hållas utanför.

Staten ska inte bedriva upplysningskampanjer, oavsett om det handlar om nazism eller kommunism. Två fel gör inte ett rätt. Satsa pengarna på historieundervisningen i skolan istället!



Reklamfilmen Middag med Pol Pot.

Detta är ett ämne som tidigare engagerat mig. Jag anser att det är ett otroligt viktigt ämne och med annan avsändare hade mitt omdöme varit: Klockrent!

Böcker att läsa 2009 del 3

Nu har jag läst färdigt den 15:e boken i min litteraturkanon och jag ska redogöra för dem. Här och här hittar ni de övriga tio som jag läst.

Allt är vind - Jean-Marie Gustave Le Clézio: En bok om fransk kolonialism. En gammal dam berättar om sin barndom på Mauritius och hur hon var tvungen att fly därifrån när landet blev fritt. Jag gillade denna bok.

Nässlorna blomma - Harry Martinsson: Mamma, den var lika trist som du mindres den från din barndom!

Min sons historia - Nadine Gordimer: Jag gillade denna berättelse om frihetskämpen i Sydafrika och hur hans kamp drabbade familjen. En otroligt gripande bok. Det känns som att rasproblematiken i Afrika är ett genomgående tema hos många noblempristagare på senare tid (Gordimer 91, Coetzee 03, och Lessinger 07).

Rosens namn - Umberto Eco: Den var i början väldigt seg, men sedan lossnade det och denna klosterdeckare blev otroligt spännande!

Stäppvargen - Herman Hesse: Ibland blir det lite för svårt och tungt. Jag var inte så imponerad.

Nu kan jag också meddela att jag håller på att läsa bok nummer 60 och att denna bok är Anna Karenina. Jag måste se till att speeda upp om jag ska bli klar med alla böckerna före jul.

Stäppvargen läste jag ut i helgen på Gotlandsfärjan. Jag var på Gotland i helgen för att fira svärmors 65-årsdag. Såhär kul hade jag:

Stora Torget i Visby

Fårö.

Septembermelankoli

Det är september och trots att detta är en av årets absolut vackraste månader så känner jag vemod. Jag känner alltid vemod när sommaren är över. Jag älskar sommaren. Jag älskar att bada. Jag älskar solen och värmen.

Men jag tycker inte illa om hösten, tvärt om. Hösten är full av nystarter och nytändningar. Det är nu jag är mer motiverad än någonsin att satsa på ”beach -10” och det är nu som jag mår som bäst och är som mest utvilad.

Jag ska göra något åt detta, som nu har ökat till 10 kg, och när jag har gått ner fem kilo så får jag köpa mig en i-pod. Det låter väl som en bra deal?