Minaret-förbud och bristen på demokrati

Dilsa Dmirbag-Sten skriver på Brännpunkt i SvD idag om frihet, demokrati och minaret-förbud. Den frihet som vi i västvärlden åtnjuter tas för given, men håller på att begränsas på olika ställen i Europa. Det senaste exemplet är nu minaret-förbudet i Schweiz. Ordet demokrati kan vara ett var vår tids mest missbrukade ord och i fallet Schweiz så används det för att visa att folket gemensamt minsann har beslutat detta. Det man glömmer då är att demokrati inte bara handlar om att majoriteten ska bestämma. Demokrati är också skydd för minoriteter och i det fallet har man misslyckats med att vara demokratiska i Schweiz.

Enligt min mening är det odemokratiskt att ens ställa frågan. Frihet att bygga på sin egen mark måste vara lika för alla. Visst kan man säga att minareter inte passar på en eller annan plats, precis som att man inte får bygga ett nyfunkishus i Gamla Stan i Stockholm, men ett generellt förbud mot minareter är bara diskriminerande.

Dilsa Dmirbag-Sten skriver:

Vår demokrati vilar på idén om universella mänskliga rättigheter som utgår från individens suveränitet. I den svenska lagstiftningen har vi individuella rättigheter – inte kollektiva. En självklarhet, kan tyckas. Men ändå verkar de flesta i debatten inte förstå skillnaden. De välmenande kräver att vi ser islam som en god kraft för att förhindra rasism och diskriminering av muslimer, medan främlingsfientliga krafter gör alla muslimer kollektivt ansvariga för övergrepp som sker i islams namn.

Så rätt och så bra.

Jag skulle inte heller gå i bikini till en Moské

Ja, Alia Khalifa, din niqab är ditt eget problem. Som flera andra redan skrivit så kan man inte kräva att få se ut hur som helst när man jobbar med barn. Även om det råder religionsfrihet i Sverige.

Nej, Alia Khalifa, du är inte diskriminerad. Om jag vill arbeta på dagis iförd ett vitt lakan med hål för ögonen så kommer jag inte att få det.

Det handlar inte om att vara rädd för nya saker. Att klä sig som ett svart spöke är ingen ny företeelse. Det bygger på att man som kvinna inte får visa sig för män. Varför ska man i ett öppet och modernt samhälle tycka att det är positivt att kvinnor väljer att följa dessa uråldriga och förlegade, religiösa traditioner? I ett demokratiskt samhälle får alla göra sina egna val, men som jag skrev i mitt tidigare inlägg, så behöver man för den skull inte tycka att alla val är bra.

Denna fråga har två aspekter, dels vad som är diskriminering vad gäller klädval och dels vad som är religionsfrihet.

I det första fallet är det självklar, man måste kunna ställa krav på hur man går klädd eller hur man ser ut. Det måste vara ok att säga att piercningar i ansiktet inte är ok på denna arbetsplats eller att här bär vi inte jeans.

Då kommer vi osökt in på nästa aspekt, religionsfriheten. Står den över alla andra rättigheter? Är saker som annars inte är ok, något som man kan göra för att man tillhör en viss religion? Dvs är det ok att säga att man inte får se ut som ett spöke i vitt lakan, samtidigt som man måste tillåta kvinnor i niqab? Jag tycker inte det. Jag tycker inte att man har mer rättigheter bara för att man är religiös.

Så, Alia Khalifa, jag kommer inte att slåss för din rätt att bära niqab på din arbetsplats. Att din klädsel är en konsekvens av din tro är fullkomligt irrelevant.