Flickkläder är tydligen inte anpassade för lek

Detta är helt sjukt.

Den nya bloggen var på Lindex och upptäckte att flickkläder i samma storlek var mindre än pojkkläder. Förklaringen blev att pojkar behöver mer utrymme för att de busar mer. Man kan inte annat än bara gapa. I artikeln från expressen som jag länkade till ovan förklarar sig varuhusen med att de följer modet. Vilket mode? Jag förstår att det går mode i tryck och färger, men för en liten flicka borde det inte vara i själva figuren. En liten flicka är ett barn, ingen sexig kvinna!

Jag hoppas att Olika förlag skickar sin fantastiska bok Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2 till klädföretagen så att de får lite att fundera på!

De fem sämsta ursäkterna för män att inte vara med sina barn

Att jag inte har sett det tidigare! Bloggen Hemma bäst har listat de fem sämsta ursäkterna för män att inte vara med sina barn. Läs njut, och skratta (och få en liten klump i magen över att folk fortfarande tycker att man inte bör dela lika):

1. ”Kvinnor är ju ändå bättre lämpade”
2. ”Jag får inte för henne”
3. ”Men jag tar ju min del”
4. ”Jag är för oumbärlig på jobbet”
5. "Vi har inte råd"

Bröstpumpsdebatten har spårat ur

Nu kan jag inte hålla mig längre. Jag bara måste kommentera Ohly och bröstpumpen. Jag kan inte fatta alla dessa brösttoner som liberaler tar till när det kommer till individualiserad föräldraförsäkring.

Pär Johnsson (fp) i Lidköping tycker att det är löjligt att man vill ge mindre pengar till barnfamiljer och han menar att det är socialistiskt att vilja ”tvinga” föräldrar att vara hemma med sina barn. Jag skulle hellre vilja fråga: Vilka mammor helammar efter ett halvår? Hur stort är problemet? Det må ha varit ett klumpigt uttalande, men löjlig är snarare frågan även svaret.

Jag undrar också i mitt stilla sinne varför man skaffar barn om man inte vill ta hand om det. Det är det allting handlar om - män som av olika anledningar inte kan ta hand om sina barn. Bönder, företagare eller you name it, alltid män och aldrig kvinnor. Barn verkar inte vara prioriterat. Pengar är viktigare.

Jag kan förstå att man av olika anledningar inte vill ha lagstiftad delad föräldraledighet och den diskussionen kan vi ta över en öl eller två, men det verkar som om vissa får fnatt så fort man pratar om fler pappamånader. Ingen vill tvinga någon att vara hemma. Med skattemedel kan man dock styra folks val genom att ge mindre pengar till dem som inte delar. Du får vara hemma hur länge du vill, men vi betalar inte. Det är egentligen så enkelt och inte alls oliberalt.

Birgitta Ohlsson är som vanligt lysande i frågor som denna.

Ibland behövs mod att köra över

Sanna Rayman skrev i lördags (jag vet, jag är inte så snabb på att reagera pga detta) på ledarplats i Svd om individuell föräldraförsäkring. Men hon kallade det inte så. Under rubriken Allt de behöver är modet att köra över dig raljerar hon över feministers krav på delad föräldraledighet.

Ja, Sanna Rayman, ibland behövs mod att köra över folk. Jag är glad att folkets kördes över i frågan om homosexuellas rätt att ingå partnerskap och sedermera rätt att ansöka om adoption. När det kommer till jämställdhet har man alltid fått kämpa i motvind. Det var inte så att kvinnlig rösträtt infördes för att den breda massan ville det. Inte heller liberalare abortlagstiftning eller avskaffandet av sambeskattning. Feminister kämpar alltid i motvind, så även idag.

Jag förstår att jag och Rayman inte står på samma sida i denna fråga, men om det nu är valfrihet för barnfamiljer som är så otroligt viktigt så undrar jag varför man inte satsar stenhårt på att utöka föräldraförsäkringen till 2 år, eller varför inte 5 år? Det skulle öka valfriheten något enormt.

Den reella valfriheten för kvinnor, och för män, kommer först att inträffa när det blir ett jämnare uttag av föräldraförsäkringen. Innan dess kommer kvinnor ha det svårare på arbetsmarknaden och män i vårdnadstvister.

Men vi tar ett steg i taget och hoppas att folkpartiets ombud röstar för flexequality.

Flexequality - tredelad föräldraförsäkring

Det känns bra att lobbyverksamheten för tredelad föräldraledighet pågår för fullt. Jag är själv anhängare av helt delad föräldraförsäkring, men tycker att tredelad är ett bra steg på vägen. Läs här vad Per Altenberg har skrivit och här vad Martina Lind skrivit i frågan. Nu kan man även diskutera saken på landsmötesbloggen.

Ni kommer inte att se mig i talarstolen på landmötet eftersom jag kommer att sitta på podiet och uppdatera webben. Ibland måste man hålla isär tjänstemannarollen och politikerrollen. På landmötet är jag tjänsteman, men här på bloggen är jag politiker med egna åsikter.

De viktigaste orsakerna till att alla som är ombud bör rösta ja till motionen om tredelad föräldraförsäkring är:

• En jämnare fördelning av föräldraförsäkringen är bra för jämställdheten.
• Barnen får träffa sina pappor mer.
• Om kvinnor tar ut färre föräldradagar kommer fler kvinnor att kunna göra karriär (risken att anställa en blivande mamma som kommer att vara hemma i en evighet minskar, risken att anställa en blivande pappa ökar).
• Kvinnor kommer inte längre att halka efter lika mycket i löneutvecklingen.
• Att kvinnor och män delar mer lika i föräldraförsäkringen kommer att ha positiv inverkan på arbetet mot ingrodda könsroller.

Ni som är ombud: Rösta ja till Altenbergs och Lindhs (med fleras) motion Flexequality – tredelad föräldraförsäkring!

Bra dagis är en nödvändighet

Jag nappar på samma artikel som Rasmus bloggat om. Jag läste en bok för ett tag sedan på samma tema som denna artikel, dvs mammor i Storbritannien. Boken heter På pottkanten och är skriven av Gisela Chand.

Det vi ta för givet här i Sverige är i andra civiliserade länder inte lika självklart. Det handlar om dagis och barnpassning. För att båda föräldrarna ska kunna göra karriär så krävs en väl utbyggd barnomsorg till rimligt pris. Och det handlar kanske inte heller bara om att göra karriär. För att båda föräldrarna ska kunna ha bra jobb, krävs bra dagis.

I På pottkanten får vi följa den svenska Anna som falligt för den brittiska charmören, men när hemmafrulivet är verklighet och karriären blev till sand, är livet – och maken - inte längre lika charmerande.

Utan bra dagis till rimliga priser får vi aldrig ett jämställt samhälle. När hemmafru inte är något man väljer, utan något man tvingas till, kan vi aldrig uppnå ett samhälle där män och kvinnor har lika möjligheter.

Det är skrämmande att det i länder så nära oss ser så illa ut med jämställdheten. Man ska inte alltid slå sig för bröstet, men in detta fall kan vi verkligen konstatera att Sverige har bra barnomsorg som gynnar kvinnor i karriären.

Dock finns det alltid mer man kan göra. Kampen för ett mer jämställt Sverige går alltjämt vidare.

Calle Schulman om föräldrarollen

För oss som gillar delad föräldraledighet är Calle Schulman dagen hjälte. Hans debatt inlägg är så bra att man rörs till tårar. Det är så viktigt, det han skriver, att man alltid måste finns för sina barn, man kan inte nöja sig med små korta inspel då man är roliga pappan. Man måste också ta ansvar för att hem och familj fungerar.

I Calle Schulmans familj så var det pappan som delade hemlisar med sina söner och mamman som lagade maten och betalde räkningarna. I hur många hem ser det inte ut just så? Jag är glad för att Schulman är öppen och berättar om sin familj. Förhoppningsvis kan det få någon att öppna ögonen.

Det är viktigt att båda föräldrar tar sitt ansvar. Och det är viktigt att båda kan vara roliga, men samtidigt inte försumma maten eller disken. Barn bör kunna ha hemlisar med både mamma och pappa.

Jag tror att delad föräldraledighet kommer att leda till mer jämställdhet i hemmen, dels för att båda tvingas ta ansvar, dels för att både vet vilket jobb det är att vara hemmafru/hemmaman och dels för att båda får samma beroende av att vilja vara med sina barn. Och vad vi lär ut till våra barn, kommer de i sin tur lära ut till sina. Familjen och hemmet är bådas ansvar, det kan aldrig bara vara en kvinnosak.

Mer genus åt folket!

Det är underbart, Kajsa Wahlström! Du har så rätt. Jag hoppas att fler slutar att se det stora genusspöket och istället se vad som finns bakom. Det är klart att alla föräldrar vill sina barn det bästa och vem vill inte att barnen ska få utvecklas på sitt eget sätt, utan att vuxnas attityder får påverka dem negativt?

Så fort man blandar in ordet genus, verkar det som att många föräldrar ser rött och tror att det handlar om att göra deras söner till bögar eller deras döttrar till flator. Varför är det så svårt att förstå att det handlar om att låta alla vara som de är?

Flickor som leker i stövletter?

Jag har förgäves letat efter artikeln från gårdagens pappersupplaga av DN där det berättas om en ny fin lekplats i Tensta. Lekplatsen ska ha ett mjukt fint underlag som regelbundet ska rengöras.

Varför? Jo, hör och häpna: För att flickor i nyinköpta stövletter också ska kunna leka utan att smutsa ner sig. Jojo, det vet vi ju alla att flickor som är i lekplats-åldern ofta har stövletter. Och flickor får inte smutsa ner sig, det vore ju oflickaktigt och dumt.

Jag vet inte om orden är journalisten Anders Sundströms egna, eller om det är Krister Svenssons, lekforskare för Sitrec vid KTH.

Hur som helst: Skäms på er!

Individuell föräldraförsäkring

Som jag skrev idigare så för jag feministisk kamp på Bröllopstorget. En fråga som vi glidit in på är delad föräldraledighet. Ett av de främsta argumenten där och överallt annars när jag diskuterat det ämnet är att många inte har råd. Det pratas om familjer där man vänder på varje hundralapp för att få det att gå ihop och att låta den som tjänar mest vara hemma skulle vara en för stor förlust för familjen. För dessa familjers skull måste man låtas dem bestämma själva.

Det är ett bra argument. Men jag undrar vilken förankring det har i verkligheten. Det som slår mig först är varför det alltid är från personer som har råd som detta argument kommer. De känner inte någon i en sådan situation och de kan inte ge exempel på fall där familjer skulle gå under av delad föräldraförsäkring. Det andra som slår mig är att det är Vänsterpartiet som är mest drivande i frågan, av partierna. Om det var en stor fattigdomsfälla så borde väl just vänstern vara mest emot?

Nej, jag tror att det handlar från höger till vänster om att man vill välja själv. Anledningen till att det är så fruktansvärt viktigt måste ju vara att man inte vill dela. Jag vill inte genom mina skattepengar sponsra familjer som vill leva ojämställt. Vill man inte dela så får man helt enkelt pröjsa det själv. Föräldraförsäkringen ska, precis som alla andra försäkringar, vara individuell och inte överlåtelsebar. Först när jag får ett exempel på familjer som inte skulle klara sig vid en sådan reform kommer jag att ta det argumentet på allvar.