Eurovisionfeber igen

Nu är det Eurovisionvecka och jag lever sällan upp så mycket som då! Nu är jag gravid och trött och lite småirriterad över att inte får dricka moldaviska viner eller ukrainska röda bubbeldrycker medan jag tittar och därför blir det ingen storslagen fest på lördag. Dock blir det lite buffé med mat från olika länder på tu (tre) man hand.

Nu är jag inte så väl förberedd och har inte sett alla inför-programmen, men lite har jag snappat upp (och så såg jag såklart seminfinalen i tisdags). Jag tror:

Att Sverige inte ta sig vidare från semin.
Att Tyskland har en god chans att vinna i år igen.
Att Italiens comeback inte blir vad de har tänkt sig.
Att Finland kommer att få oförtjänt många röster.
Att semifinal 2 håller högre klass än semifinal 1 (det är kanske mest en önskedröm).

Nostalgi

Jag hade inte tänkt att denna blogg skulle ta en sådan lång paus, men nu är det som så att jag är gravid och starten på graviditeten kunde varit bättre. Jag har gått igenom många kräkningar och en rätt så lång sjukskrivning. För några veckor sedan satt jag hemma och lyssnade på Lars Winnerbäck och kom på följande blogginlägg. Jag tänkte att jag publicerar det nu och så får det bli uppstarten på denna blogg igen. Välkommen tillbaka!

”Det har inte samma charm att raggla hem klockan fem, det inte lika inspirerat nu som 1995.” – Lars Winnerbäck (Elden).

Citatet ovan fick mig att bli nostalgisk. Här sitter jag och är sjukskriven och väntar mitt första barn som det har kämpats mycket för. Samma dag som Robert Edwards fick nobelpriset i medicin för att han kommit på IVF-tekniken, blev vår liten till i ett labb på Sophiahemmet. Om inget hemskt händer ska den lilla titta ut i början på september och vi båda längtar såklart jättemycket. Min graviditet har hittills varit allt annat än vackert hår och glänsande ögon och allt som man pratar om. Det har varit sjukskrivning, spyor och magsmärtor, men nu ska denna bloggpost inte handla om det.

Jag är 34 år och kan inte klaga på min situation. Gift, gravid, innehavare av fast anställning och bostadsrättsägare samt har hyfsat fri tillgång till en underbar sommarstuga. Någon vovve blir det aldrig, och Volvo skaffar vi oss när vi köper villa. Men blev mitt liv som jag hade tänkt mig 1995? Jag minns inte allt jag drömde om då, i tvåan på gymnasiet, men jag kommer ihåg en del:

1. Gifta mig med en underbar man och skaffa barn.
Check! Delvis då, eftersom inget barn är fött än. Jag kunde dock inte föreställa mig hur en underbar man skulle vara. I mina vildaste fantasier hade jag inte trott att man skulle kunna träffa någon som passade mig så bra som Andreas. Verkligheten överträffade dikten tusenfalt.

2. Skaffa mig ett spännande och inspirerande jobb som sportjournalist.
Nja, jag bytte spår runt 1998 och blev politiker istället. Inget jag har ångrat. Check på spännande och inspirerande jobb i alla fall.

3. Resa jorden runt.
Nej, men flera fantastiska resor till Afrika, Asien och Nordamerika har det blivit.

4. Se följande berömda byggnadsverk: Kinesiska muren, Angkor Wat och Pyramiderna.
Check! Dessutom har jag sett det där konstiga guldtornet från min barndoms kortspel, som enligt det skulle finnas i Bangkok (Grand Palace).

5. Resa till länder i forna Sovjet.
Check! Jag fascinerades i min ungdom mycket av Berlinmurens fall och Sovjetunionens sammanbrott och ville väldigt gärna besöka flera länder som tidigare låg bakom järnridån. När jag var aktiv i LUF och senare i Silc har det blivit flera resor till Ryssland, Ukraina, Vitryssland och såklart Baltikum. Dessutom har jag fått en mycket god vän i Estland som jag hälsar på med jämna mellanrum.

6. Plugga utomlands/bo i Wien.
Check! Två drömmar blev till en. Jag pluggade i Wien hösten 1999 och där blev det väl en och annan hemraggling klockan fem om jag inte minns helt fel. Fantastisk tid som jag är bland det bästa jag gjort i hela mitt liv (förutom att regga mig på SprayDate).

7. Flytta till Göteborg.
Check! Men jag flyttade därifrån också, vilket jag aldrig i mitt liv kunde tro. Möjligtvis om jag flyttade till Oslo, men aldrig till Stockholm!

8. Bo i korridor och få massa nya vänner.
Check! Den var underbara år och många av dem som bodde på Kjellmansgatan 7 umgås jag med fortfarande.

9. Engagera mig feministisk.
Check! Har man en egen bokblogg om feministiska böcker så får man väl säga att man är tämligen engagerad? www.feministbiblioteket.se

10. Bli klar med min utbildning.
Jag har fortfarande någonting att se fram emot ;o)