Min första vecka som gift

Nu har jag varit i gift i drygt en vecka. I bröllopspresent fick vi av våra vänner Eva och Staffan bubbel att dricka varje dag vår första veckas om gifta. Det är viktigt med vanor, menar de, och vi håller med.

Min man med måndagens bubbel - Henrik Åkesson. Vi är på Landsort, svärföräldrarnas landställe. Mycket gott.

Tisdagens bubbel - Asti Cinzano. Lite väl mycket fjortisfylla över den smaken, men det gick ned.

Cykelsilver firas med Henkel Trocken. Det finns godare bubbel.

Jacobs Creek dracks på torsdagen och det smakade bra. Vi är fortfarande på landet och ser på OS.

Fredag firas med Jean Louis. Det smakar mycket bra och till det äter vi en enkel förrätt bestående av mozzarella, parmaskinka, tomat och basilika.

Hemma i Stockholm igen. Lördagens bubbel är äkta champagne och dessutom en helflaska. Helt fantastiskt. Här ses den med delar av min brudbukett på vår balkong i Sjöstaden.

Så var det söndag och semestern är snart slut. Vi var fruktansvärt osugna på den lilla flaska Chapel Hill som vi har kvar. Det blev Pepsi max istället, men nu har vi lite bubbel kvar till nästa söndag!

Nu är jag gift!

Foto: Gabriel Gumucio

Hemmagjord thaimat

Är det någon av er som brukar laga thaimat?, frågade en kollega när vi åt thailbuffé på lunchen i går. Jag åt det i måndags ,informerade jag. När jag berättade vad vi hade lagat tittade alla kollegorna på mig och sa att de sällan lagade mat. Jag tänkte därför delge alla vår underbara thaimiddag i måndags då vi firade 52 månader tillsammans. Den sista månadsdagen innan vi är man och hustru. Det är inte alltid så komplicerat som det kan låta.

Spett med lax, tonfisk och scampi marinerat i fisksås, chili och socker. Innan stekning hälldes lite soja på. Till det serverades en melonsalsa på melon, salladslök och chili. Glasnudelsalladen serverades kall med färsk mynta och thaibasilika, salladslök, chili och jordnötter. (Salladen kanske är mer vietnamesisk än thai.)
Jag är nöjd med maten som serveras med vin. Ett glas rosé hör sommaren till.

Slöjdmässan i Hjo

Jag har återigen besökt Slöjdmässan i Hjo. Denna gång var det finare väder (jag hade desvärre inte kameran med mig) och jag och mamma njöt några timmar i Hjo Stadspark och handlade som vanligt en massa saker. En trend vi ser: smycken drar mest folk.

Min fynd. Halsbandet är från en marknad i New York och jag försökte hitta matchande örhängen (såklart hade jag inte med mig halsbandet). De cerise var mitt första köp, men sedan hittade jag de vinröda. Jag måste verkligen säga att jag lyckades med matchningen!

En obligatorisk smörkniv blev det också, men det var svårare att hitta en sådan i år. Konstigt på en slöjdmässa? Tja, gott om smörknivar fanns det, men den nya smörknivstrenden är uppenbarligen att sälja kvinnoben som ska sticka upp ur smöret, gärna med påmålade röda skor. Jag vill såklart inte stöjda någon som säljer sånt sexistiskt trams och då blev det betydligt svårare. Jag hittade tillslut ett trevligt stånd utan kvinnoben.

En brudklänning växer fram

Nu har jag tagit lite smygsemester och åkt hem till mamma för att hon ska sy min brudklänning. Så här gick det:Först syddes fodret för att se om modellen funkade och allt verkar bra.

Det i Thaliand inköpta sidentyget och ett mönster är på plats.

Mamma klipper.
Mamma syr.
Jag surfar på Bröllopstorget.
Det jobbigaste - dragskedjan - är på plats.

Första dagens arbete. Vad vi helt missade var att denna uringning skulle visa halva bh:n. Jag hade en balconette på mig vid provtillfället, vilket funkade, men med riktiga bh:n på blev det helt fel. Eftersom det verkar omöjligt i min storlek att kombinera axelbandslöst med balconette var vi tvungna att tänka om. Lite panik.
Vi nålar ihop ringningen. Dessutom for vi iväg till Panduro och köpte pärlor att sätta på vecket.

Det blir bra! Här är klänningen så gott som färdig här med min pappas farmors kaninpäls.
(Det ska vara pappas mormor rättar mamma mig)


Utan päls. Jag hoppas att det bli tillräckligt varmt för att inte ha pälsen, inte för att den är ful utan för att jag vill ha fint väder!

Delrapport - böcker jag ska läsa

För er som mot förmodan är intresserade av hur det går för mig och mina böcker som jag ska läsa för att inte vara pinsam, kommer jag här med en delrapport. Fem böcker till är lästa (det är så mycket annat jag vill läsa, därför går det ganska långsamt) och fem återstår. De första tio har jag redogjort för här.

Blecktrumman – Günter Grass: En bok man småskrattar sig igenom. Även en intressant skildring av tyskar som bodde i det som efter andra världskriget blev Polen. Helt underbart berättat!

Jack – Ulf Lundell: Det är roligt att ha läst den, dock var inte lika kul att läsa den. Mest knark och sex och jag kan inte tänka mig att alla fyrtio- och femtiotalister känner igen sig i denna bok.

Jane Eyre – Charlotte Brontë: Pluttinutt. Jag hade älskat den när jag gick på gymnasiet och läste Jane Austen, men nu var den mest seg.

Rid i natt – Vilhelm Moberg: En klassiker som ska läsas. Den var dock inte lika bra som jag hade hoppats. Jag har läst utvandrarserien tidigare (när jag var fjorton) och den tyckte jag mycket mer om.

Den amerikanska flickan – Monika Fagerholm: Jag hade ganska höga förväntningar, men jag tyckte att boken var väl konstig. På slutet förstod jag inte vad som var sanning och vad som var fantasi. Annars en bra bok med härligt språk och underbara personskildringar.

Ja, jag vet att jag är tjänsteman...

...men jag har ändå åsikter. Och nu kommer jag att säga det högt: Alla liberaler i riksdagen, snälla följ ert hjärta och rösta nej den 18:e juni. Se den underbara filmen av Mattias Svensson och Freddi Westerlund:

Är det bara jag...

…som inte tycker att det Eskil Erlandsson sa var något konstigt? Jag har full förståelse för att det är svårt att förbjuda tidelag med tanke på gränsdragningarna. Är det sexuellt utnyttjande av djur det Eskil nämner? Jag vill verkligen ha ett svar på det. Jag vet inte vad jag står i själva sakfrågan, men att det är inte är enkelt är jag helt på det klara med. Att sexuellt utnyttja ett djur så att det far illa ska däremot självklart vara förbjudet, men så är det ju idag.

Viginia Andrews och Amstetten

Nu tänkte jag inte skriva om hur fasansfullt förskräckligt det är att låsa in sina barn i en källare i 24 år, för om det kan jag inte finna ord. Jag vill bara konstatera det underliga faktum att många tjejer i min ålder fick en alldeles speciell association när de först hörde om källarfamiljen i Amstetten.

En sak som ganska tidigt slog mig var att Kerstin 19 och Stefan 18 kanske har haft ett förhållande med varandra. De har ju trots allt levt sin tonårstid i fångenskap och bara haft varandra att bli sexuellt intresserade av. Varför tänkte jag så?

Jag hade så klart läst om Cathy, Chris, Carrie och Cory, fyra syskon som blev instängda på en vind av deras mor och elaka morföräldrar efter att deras far dött. Virginia Andrews böcker var en storsäljare och alla tjejer jag kände läste hennes böcker på högstadiet. Det var verkligen tantsnusk för barn, men vi slukade tegelstenarna en efter en. Vi grät när Cory dog, vi fasades när Cathy och Chris har sex med varandra och vi tyckte så småningom att det var normalt att desamma levde som gifta livet ut. Jag minns inte hur länge de levde på vinden, men några år tog det nog innan Chris lyckades göra en nyckel av trä och de kunde fly.

Är det inte skrämmande att det vi läste om som barn i sensationslystna ungdomsböcker faktiskt var verklighet för någon annan, bara i en än värre tappning?

Eurovision Song Contests död?

Är Eurovision Song Contest på väg mot undergång?

Det är inte kul när man på förhand vet vem som ska få tolvan. Och så var det ju mest hela tiden igår, precis som alla andra år. Jag har varit inne på att återinföra juryn, men det främjar ju korruption och kompisrösting ännu mer. Problemet nu är ju inte att folk röstar på sina grannar, utan att folk röstar på sig själva. Micke Leinegard på SVT sa att han hoppades att de tusen utlandssvenskar runt om i Europa skulle hjälpa Sverige till segern. Frågan är bara hur de tusen utlandssvenskarna, som inte ens bor på samma ställe, ska kunna mäta sig med alla utlandsbosnier och utlandsryssar. 30 % ryssar i Estland kommer för alltid kunna ge Ryssland tolvan, även om bara en liten del röstar. Alla andra i Estland kommer ju att rösta på olika länder. Även om inte hela minoriteten röstar så räcker det för att ge utslag.

Men trots allt detta så vinner man inte om man inte har ett brett stöd över hela Europa. Ryssland hade det igår, liksom Serbien förra året. Öst må rösta på öst, men vi gör det också. Och vi glömmer så lätt att Finland vann för två år sedan.

Så är ESC på väg mot undergång? Kanske. Men det handlar inte om kompisröstningen, snarare om att etablerade musikländer inte satsar lika hårt som andra. Sverige har tusentals delfinaler, men kunde ändå inte skrapa fram nåt bättre än Charlotte Pirelli. Och England och Tyskland, skäms på er! Och Italien – kom tillbaka, ni är saknade! Tyvärr verkar inte Europa vara mogna för Sébastien Tellier eller The Ark, men vi har ju fler stjärnor som vi kan välja och vraka mellan!

För övrigt trodde jag att Charlotte Pirelli skulle komma bland de fem sämsta. Jag sa till och med igår att jag inte skulle bli förvånad om det var hon som var juryns wild card. Och det var hon.

Vilka röstade jag på? Frankrike så klart. Och Turkiet. Kent på turkiska var en höjdare.

Vi hade en för oss traditionell ESC-fest igår med mat eller dryck från alla deltagande länder. Här kan ni se franska ostar, turkisk Raki, Toast Skagen och georgisk aubergine med valnötsfyllning. Vi har knytis där alla får ansvar för några länder var och det blir alltid succé! Och jag är den första att gråta om ESC verkligen dör...

Flygtur över Stockholm 080524

Jag och Andreas fick en fin 30-årspresent - en flygtur över Stockholm. Tack Anna och Mattias!

Jag är förväntansfull.

Hit ska vi flytta om en vecka!

Underbar vacker vy i vackert väder.

Vi landade på vattnet vid Täby.

Vi kom hem välbehållna!

Individuell föräldraförsäkring

Som jag skrev idigare så för jag feministisk kamp på Bröllopstorget. En fråga som vi glidit in på är delad föräldraledighet. Ett av de främsta argumenten där och överallt annars när jag diskuterat det ämnet är att många inte har råd. Det pratas om familjer där man vänder på varje hundralapp för att få det att gå ihop och att låta den som tjänar mest vara hemma skulle vara en för stor förlust för familjen. För dessa familjers skull måste man låtas dem bestämma själva.

Det är ett bra argument. Men jag undrar vilken förankring det har i verkligheten. Det som slår mig först är varför det alltid är från personer som har råd som detta argument kommer. De känner inte någon i en sådan situation och de kan inte ge exempel på fall där familjer skulle gå under av delad föräldraförsäkring. Det andra som slår mig är att det är Vänsterpartiet som är mest drivande i frågan, av partierna. Om det var en stor fattigdomsfälla så borde väl just vänstern vara mest emot?

Nej, jag tror att det handlar från höger till vänster om att man vill välja själv. Anledningen till att det är så fruktansvärt viktigt måste ju vara att man inte vill dela. Jag vill inte genom mina skattepengar sponsra familjer som vill leva ojämställt. Vill man inte dela så får man helt enkelt pröjsa det själv. Föräldraförsäkringen ska, precis som alla andra försäkringar, vara individuell och inte överlåtelsebar. Först när jag får ett exempel på familjer som inte skulle klara sig vid en sådan reform kommer jag att ta det argumentet på allvar.

Bridezilla

Jag löper numer feministisk amok på sajten Bröllopstorget. Där stöter man på många bridezillas och könsrollerna frodas. Och en sanning finns: Det man önskade sig när man var fyra år gäller idag, när det gäller bröllop alltså. Ingen skulle nog drömma om att skaffa sig en himmelsäng eller att bo i en koja, något som i alla fall jag ville göra när jag vara fyra. MEN. Om man har drömt om att ha ett bröllop som i en hollywoodfilm när man var fyra så är det inte ok att ifrågasätta detta. I alla fall inte om det handlar om brudöverlämning. Inga argument om gestens betydelse biter på brudar som vill att deras pappa ska lämna över dem till deras sambo, och i vissa fall fadern till deras barn. Att man varit gift tidigare spelar inte heller någon roll (även om någon fyndig person påpekade att det då borde vara ex-mannen som överlämnade vid altaret). Att man älskar sin pappa eller att han betalar för bröllopet är skäl nog att välja att ens bröllop symboliserar ofrihet.

Det värsta är kanske inte att man vill ha det på det sätet, utan den totala oreflektionen över symboliken. Svenska Kyrkan tar avstånd från denna form av vigsel och präster uppmuntras att inte tillåta brudöverlämning. Tyvärr är många präster ryggradslösa och går med på det, men många säger ändå nej. Detta är vad många på Bröllopstorget tycker är så fruktansvärt. Det de har drömt om när de var fyra är på väg att inte bli verklighet för att prästen säger nej. Det spelar ingen roll om man tror på Gud eller inte, eller om man regelbundet går i kyrkan, för i kyrkan ska man gifta sig (det är ju så fint) och en präst ska man ha (hur skulle det annars gå till?) men kyrkan och prästen måste anpassa sig efter ens egna önskemål (VA? måste man ha TVÅ psalmer, VA? vad spelar det för roll om jag är halvnaken i kyrkan, det är ju så jag vill se ut!). Det är alltså bruden som bestämmer (för guds skull inte brudgummen!) och man måste i alla lägen få EXAKT som man vill ha det.

Jag tycker att det är roligt. Ju mer jag hänger på Bröllopstorget, desto mindre bridezilla blir jag. Jag kommer att gifta mig borgerligt och jag kommer varken ha brudklänning med släp eller pappa som lämnar över mig. Men det är kul att se hur andra har det. Det ger lite perspektiv.

Sexualisering av det offentliga rummet

Det är glädjande att regeringen säger nej till förbud mot sexistisk reklam. Jag såg debatten mellan Nyamko Sabuni och vänsterns LiseLotte Olsson och det var en fröjd att se vår jämställdhetsminister försvara yttrandefriheten. Jag ha varit, och är fortfarande, rädd för att inte bara vänsterkrafter vill inskränka yttrandefriheten. Från olika håll höjs röster för att man ska förbjuda ditten och datten.

Inte mins har Mohammedkarikatyrsdebatten legat till grund för att diskutera om yttrandefriheten inte ska gälla religion. Naturligtvis är detta också helt absurt och jag tycker inte man har rätt att kalla sig kränkt för att folk har kladdat lite på ett papper. SÅ farligt kan det inte vara. Men lik förbannat är det många som anser att det är ”dumt att provocera” och ”onödigt att publicera bilderna”. Men när fundamentalister runt om i världen bränner flaggor och till och med ambassader så måste någon faktiskt stå upp för yttrandefriheten och inte vika ner sig. Eller vill vi att fundamentalisterna ska diktera vad vi får och inte får skriva i våra tidningar?

Frågan om sexistisk reklam är lite annorlunda, men det är samma grundtänk. Saker som är obehagliga ska förbjudas. LiseLotte Olsson argumenterade för ett förbud för att hon skulle slippa se den typen av reklam. Varför tror folk alltid att det bästa är att förbjuda allt man inte gillar? Har någon som förespråkar ett förbud över huvud taget tänkt igenom konsekvenserna? Precis som fundamentalisterna som vill diktera vår press kommer skulle vi få en stat som kommer att diktera vad man får och inte får ha i sin reklam. Det kanske inte skulle ses som ett problem idag, men med olika regeringar kommer vi att få olika direktiv. Ska verkligen staten lägga sig i sånt? Jag har tidigare uppmärksammat Lindex underbara reklam ”We love boobs”. Den censurerades av SL och hyllades av många andra. Kan vi inte bara med det exemplet slå fast att det är mycket svårt att avgöra vad som är sexistiskt och att det till och med kan skilja sig stort från person till person?

Jag vägrar att låta någon knäpp bokstavstroende tala om för mig vad jag får och inte får rita och jag vägrar att låta någon galen vänsterpartist eller sexualmoralist bestämma över vilken reklam som passar och inte passar i det offentliga rummet!

Och så en liten parallell: I SVT:s program Faktum för några år sedan stod en programledare och kritiserade yttrandefriheten i samband med en diskussion om ”porrbilar”. En besvärad mamma klagade över att hennes barn fick se dessa bilar. I statlig television får man höra att yttrandefriheten inte alltid är bra. Kan det bli mer smaklöst?

Klipp och klistra blir studieförberedande

Eftersom jag jobbar på folkpartiet kan det kännas lite fånigt att kommentera allt bra som regeringen gör, men å andra sidan ska bra saker kommenteras. Därför vill jag först och främst säga att det som händer på skolområdet nu är helt fantastiskt. Vi kommer att få en mycket bättre skola framöver och sossarnas tystnad talar sitt tydliga språk: Våra reformer är poppis och det är dumt att vara för kritiska mot dem.

Nu har äntligen gymnasiereformen kommit och den innehåller många bra och viktiga saker. Jag tänker lyfta fram en liten sak som jag tyckte var mycket glädjande: Samhällsprogrammet föreslås slås ihop med medieprogrammet.

Varför är detta så bra?

Jo, många unga människor drömmer om att bli journalister och att jobba med media. Denna dröm har lett många till medieprogrammet, som nu är ett yrkesförberedande program som inte på något sätt har vaskat fram en massa journalister. Tvärt om är det bästa man kan göra om man vill bli journalist är att läsa samhäll, eller något av de andra studieförberedande programmen och sedan söka in på universitetet eller någon folkhögskola efter studenten.

Som en parantes kan jag nämna att en mycket begåvad flicka i Klass 9A på Sveriges Television har kommit på att hon tycker om att skriva och därför funderar på medieprogrammet. I min Tv-soffa skrek jag rätt ut: NEJ! NEJ! NEJ! Jag hoppas att någon talar förstånd med henne och ser till att hon väljer samhällsprogrammet istället.

Om man gör om medieprogrammet till ett studieförberedande program och slår ihop det med samhäll så har man löst problemet. Bort går ett klipp- och klistraprogram, som inte leder någon vart och in kommer ett bra studieförberedande program som kan locka till sig alla som vill jobba med media. Superbra tänkt!

Skadad igen

Idag skulle jag springa årets första lopp – premiärmilen. Förra året var jag skadad och förkyld och kunde inte vara med. Så blev det även detta år. I år var orsaken lite annorlunda – jag föll igår natt ner för trappan upp till vårt sovloft. Jag ska väl vara glad att det inte gick värre, men när ena överarmen ser ut som blåbärsglass så är det lätt att tycka synd om sig själv. Med mitt ena lår bröt jag sönder en pinnstol. Då är det lätt att förstå att det är svårt att sitta idag, än svårare att springa. Mitt i allt elände sitter jag och önskar att jag hade en kamera i lägenheten så att jag hade kunnat se hur det såg ut för det var ett jäkla fall!

Annandag påsk 2008 i Lidköping med omnejd

Lidköping sett från Nicolaikyrkans kyrktornsförnster. Det är första gången jag ser min stad från denna vinkel.

Kinnekulle 080324.

Jag är glad fast att det är vinter trots snart april.

Min gamla slalombacke. Här ramlade pappa och skadade sig medan jag stod ensam nere vid liften och var rädd. Jag var 7 år.

Min familj.

Varför får jag inte dricka när barnets pappa får det?

Jag vet att jag är lite sen i debatten, men detta med livsmedelsverkets rekommendationer för ammande kvinnor gör mig bara mer och mer upprörd. Det är klart att det känns skönt att få veta vad man kan och inte klan äta och dricka när man är gravid eller ammar. Ingen vill ju utsätta sitt barn för risker, men vad handlar det egentligen om?

Expressens ledare och debattartikel av Carlos Ejemyr Rojas igår var lysande. När forskning säger att man i princip kan supa sig drängfull utan att det skadar barnet så är rekommendationerna från Livsmedelsverket solklart moralistiska. Anledningen till att man inte ska dricka mer än 1-2 glas beror bara på att man inte förväntas kunna ta bra hand om ett spädbarn om man är onykter. Normala människor inser så klart detta och de som inte är normala struntar förmodligen i Livsmedelsverkets rekommendationer i vilket fall. MEN ska Livsmedelsverket verkligen ge oss rekommendationer om hur nyktra vi behöver vara när vi tar hand om våra barn?

Sedan till kärnfrågan: Varför ger livsmedelverket rekommendationer om hur mycket mammor ska dricka men inte pappor? Är det lämpligt att pappor till spädbarn är fulla? Har det någon betydelse hur full mamman är om hon inte är hos barnet? Och inte slutar väl det olämpliga i att vara full med sitt barn för att man slutar amma? Med andra ord så är de nya rekommendationerna bara en moralistisk pekpinne till alla ammande mammor.

Jag har varit tillbaka i Wien!

Jag har bott och pluggat i Wien, hösten 99. Jag återkommer så ofta jag kan, men numer blir det ganska sällan. Ryanair har gjort det möjligt att via Bratislava komma till Wien billigt. För 750 kr t o r för två begav jag och min sambo oss iväg till min älsklingsstad. Här följer bilder från den resan:

Äntligen i Wien och äntligen på Graben. Visst är det vackert!?!
I Wien kan man dricka världens godaste choklad. Eftersom jag sedan ett par år är laktosintolerant fick jag packa med mig mycket lactrase för att kunna njuta denna underbara dryck. Här på favviscafét Diglas i närheten av Stefansdomen.
Rathaus. Här bakom bodde jag, på Buchfeldgasse 16 i 8:e bizirket. Det studenthemmet finns inte längre kvar, upptäckte jag.
Schönbrunn, underbar park, underbart vackert! (Nej, jag är inte gravid.)
Heurigermat. En heuriger är en krog som säljer sitt eget vin. Vinet beställer man vid bordet och maten köper man över disk. Vi valde att äta traditionell backhändl, panerad kyckling, och deras egen potatissallad. Mums! Denna heuriger ligger i Grinzing utanför Wien.
Hundertwasserhaus - kommunala bostadshus i Wien av världens coolaste arkitekt, Friedrich Hundertwasser.
Födelsedagstårta på legendariska Hotel Sacher - såklart är det en sachertårta! Här hade jag aldrig varit förut, men det var inte så dyrt som jag fruktade (alla caféer i Wien är ju dyra och detta utmärkte sig inte nämnvärt).
Födelsedagsmiddag, hummerpasta. Tack mamma och pappa!
Mina vänner från pluggtiden i Wien, Elvira och Julia.

Att tvinga barn att gå i skolan

Jag är så otroligt förvånad. Jag trodde att förslaget om att alla ska omfattas av skolplikten inte skulle vara kontroversiellt för någon, annat än möjligen för konservativa muslimer. Varför blir folk upprörda över att folkpartiet tycker att alla elever ska delta i skolundervisningen, oavsett om det handlar om matte eller om sexualundervisning? Vi vill ”tvinga” elever att delta i skolundervisningen sägs det med avsmak. Ja, det vill vi såklart. Barn tvingar man och man tvingar dem definitivt att gå till skolan. Ingen ska kunna hävda religiösa skäl för att inte delta i någon undervisning. Till syvene och sist handlar det om att alla barn har RÄTT att delta i alla skolundervisning.

Unga invandrarflickor ska inte nekas skolundervisning på grund av att deras föräldrar har en föråldrad syn på kvinnor. Utan denna undervisning kan de inte senare studera vidare på universitet eller högskola. Vill vi verkligen ta detta ifrån dem? På grund av vad någon anser vara mot deras religion? DET är verkligen att svika invandrare. Det är inte ett svek att ge alla – oavsett etnicitet eller religion – att delta i skolundervisningen. Har vi en skolplikt ska den gälla alla. Punkt.

Go Hillary!

Jag har inte skrivit något om det amerikanska presidentvalet. Det beror inte på att jag inte med spänning följt hela nomineringsprocessen, för det har jag verkligen gjort. Det beror snarare på att jag inte har känt mig så insatt och därför inte tyckt att jag har kunnat kommentera valet på ett klokt sätt. Nu har jag dock kommit till en annan slutsats och tänker därmed tillkännage att jag helhjärtat stödjer Hillary Clinton.

Demokraternas politik ligger mig närmast och det känns mest naturligt för mig att stödja dem. Sedan är det helt klart svårt att avgöra vem som jag borde södja, Clinton eller Obama. Amerikanska förhållanden är inte som svenska och många av deras åsikter är mig mycket främmande. För mig känns det dock så otroligt viktigt att USA har möjlighet att få en kvinnlig president. Hade Clintons politik varit åt skogen skulle jag naturligtvis inte stött henne bara för att hon är en kvinna, men i valet mellan henne och Obama är valet enkelt för mig.

Birgitta Ohlsson sa i morgonsoffan i SVT i morse att kvinnor över hela världen behöver förebilder. Oavsett politisk inriktning är kvinnor som kandiderar till höga poster och får höga poster, nödvändiga förebilder för andra som vill ta sig fram. Att det finns de som vågar, även om de inte når ändra fram, gör att fler kommer att våga. Och det är verkligen på tiden att en kvinna styr världens mäktigaste land.

Jag stödjer Hillary Clinton, både för att hon är kvinna och för att hon står för en bra politik. Det är idag en glädjens dag när det ser ut som att hon har vänt den negativa trenden från de senaste nomineringsvalen. Go Hillary!

Litteraturkanon - halvvägs

Nu har jag kommit till hälften i min litteraturkanon som jag satte upp i oktober. Jag läser inte bara böcker från min lista, så det är därför det kan tyckas ta lite tid. Här kommer lite korta kommentarer av de böcker jag läst hittills, men eftersom recensioner av dessa böcker finns i massor så kommenterar jag bara hur de var att läsa.

Jag har läst böcker som jag inte skulle ha läst om det inte var för att jag ”tvingade” mig till det och jag har fått underbara läsupplevelser som jag då följaktligen inte skulle ha fått om jag inte läst dem. Sammanfattningsvis kan jag säga att jag är mycket nöjd med läsningen av dessa 10 första böcker och det blir nog fler litteraturkanon när denna är klar.

Böckerna:

En krönika om ett förebådat dödsfall - Gabriel García Márquez: Underbar. Tyvärr slutar den inte lika bra som den börjar, men det förstör inte boken. En bok som går snabbt att läsa.

Istanbul – Orhan Pamuk: Lite seg i början, men den tog sig ju äldre han blev (så brukar det ju vara i biografier). Jag vill definitivt läsa mer av Pamuk!

Lady Chatterleys älskare – D H Lawrence: Inte alls så bra som jag trodde. Jag hade lite svårt att förstå poängen faktiskt.

Brott och straff – Fjodor Dostojevskij: En mycket bra bok! Jag tyckte att den var lite seg att komma in i, men efter några hundra sidor kunde jag till och med längta efter att får läsa mer.

Äcklet – Jean-Paul Sartre: Mycket konstig, men så är ju Sartre också filosof. Boken tog sig dock och var inte helt outhärdlig att läsa.

Pianolärarinnan – Elfride Jelinek: Otroligt bra bok, i 200 sidor. De sista 50 sidorna var motsvarade inte alls början och jag var grymt besviken på slutet.

Den gamle och havet - Ernest Hemingway: Till min förvåning handlar boken bara om just den gamle och havet. Mycket tråkig bok, men den varade ju inte så länge, bara 70 sidor. Jag känner att jag måste läsa mer Hemingway för att få en rättvis bild av hans författarskap.

New York-trilogin – Paul Auster: Fantastiska tre böcker! Detta liknar inget jag tidigare läst och jag sträckläste alla tre böcker på några få dagar.

Snabba cash – Jens Lapidus: Bra och lättläst bok som verkligen ALLA har läst. Nu har även jag läst den. Lite overklig, men helt klart läsvärd.

Kristin Lavransdotter – Sigrid Undset: 870 sidor gammaldags svenska. Inte helt kul alla gånger. Boken hade sina goda stunder, men man måste nog vara en fighter för att ta sig igenom hela (för mig krävdes kräksjukan).

Lästips

På begäran kommer här lästips från mig. Jag har tidigare skrivit om min alldeles egen litteraturkanon och detta påhitt har spridit till vänner och bekanta. (Jag ska snart återkomma med en halvtidsrapport om hur det går med det läsandet.) Jag har ju också min hemsida http://www.feministbiblioteket.se/ som alltid är i behov av nya böcker för uppdatering. Den stora frågan har återkommit: Hur får man tid att läsa? Jag ska här ge er mina 10 bästa tips.

1. Läs flera böcker samtidigt, speciellt om du ska läsa en bok som är tung (både i litterärt och i fysiskt avseende).
2. Ha alltid en bok i handväskan, man vet aldrig när man bli lämnad åt att bara vänta (detta följer jag inte alltid själv och förbannar mig varje gång jag får sitta och radera gamla sms för att få tiden att gå).
3. Gå och lägg dig tidigt. Läs en timma innan du somnar.
4. Lägg en bok framför dig på vardagsrumsbordet och läs när det är något dåligt på TV. Detta funkar ofta mycket bra på helgförmiddagar.
5. Ta dig tid och lägg dig på soffan och läs istället för att titta på TV (funkar mest om man läser något riktigt spännande).
6. Läs alltid på bussen /tunnelbanan/tåget/spårvagnen/i bilen.
7. Ha alltid böcker med när du reser.
8. Läs på toa.
9. Vid jobbiga böcker som ändå ska läsas: Läs 10 sidor varje kväll och fortsätt sedan med en roligare bok.
10. För dem med MYCKET bra simultankapacitet: gå och läs!

Alla är vi olika men jag hoppas att någon fått något bra tips som leder till mer läsning!

Banankaviar

Ja, ni har väl inte undgått reklamen om den mycket märkliga kombinationen av banan och kaviar som slutar med de klämkäcka orden: ”Det är gott – vi lovar!”?

En vän till en kollega kunde inte motstå frestelsen att prova detta och köpte en tub som han sedan villigt gav bort till kollegan. Nu har snacket om denna produkt och tillhörande reklam gått i fikarummet och därför togs tuben med och bjöds på. Det var få som inte ville veta hur det egentligen smakade. En efter en provade detta märkliga pålägg. Kanske var det bara detta som var tanken? Att göra en produkt som är så konstig att ingen kan motstå att testa det? För inte var det väl på allvar menat att vara gott?

Vårt bästa betyg: Inte så illa som vi trodde.

Mitt slutord: ” Det är äckligt – vi lovar!”

Då är jag anmäld...

...så nu är det bara att fortsäta att träna hårt!

Världens mest kända…

Jag har ju skrivit om en diskussion jag hade med min bror och min sambo om vem som är väldens mest kända svensk. Då tänkte vi att en miljard kineser är rätt mycket och föreslog J-O Waldner, men nu kanske vi snarare skulle säga Den heliga Birgitta, Alfred Nobel eller kanske Dag Hammarskjöld. Sedan snöade vi in på resten av Europa. Nedan följer en lista över den mest kända får alla Europas länder (vi valde medvetet bor alla pytteländer, även om vi diskuterade prinsessan Stefanie på Monaco). Håller ni med? Vi har ju säkerligen missat en hel del så fyll gärna i!

Norge: Sorry Ibsen och Grieg, världens mest kända norrman är förmodligen Vidkun Quisling.
Danmark: HC Andersen.
Finland: Här funderade vi på Sibelius, Tove Jansson eller Urho Kekkonen, men ingen av dem är ju särskilt kända. Kanske är det Tero Pitkemäki.
Island: Snorre Sturlasson.
Estland: Här är det riktigt svårt. Erki Nool, 10-kamparen som tog OS-guld i Aten borde väl vara mer känd än Andrus Veerpalu och Kristina Smigun?
Lettland: Här kom vi inte på en enda.
Litauen: Vytautas Landsbergis. I brist på andra kändisar.
Storbritannien: Vem är mest känd av drottningen, John Lennon och Churchill? Vi satte en slant på Lennon.
Irland: Bono.
Frankrike: Napoleon.
Holland: Van Gogh eller Rembrant, vi kunde inte bestämma oss för vem. Anne Frank förekom också i diskussionen, men vi kom fram till att målarna förmodligen är kändare.
Belgien: Om man får tas med en fiktiv person så är det ju så klart Tintin, annars blev det svårare. Hergé är ju inte så känd som sin seriefigur, men å andra sidan kom vi inte på så många andra kända belgare.
Luxemburg: Marc Girardelli.
Tyskland: Här tävlar Beethoven med Göring och Göbbels. Jag vill ändå hoppas på att Beethoven tar hem det.
Österrike: Adolf Hitler. Tyvärr, men Mozart slår inte det. Inte heller Arnold Schwarzenegger. Så klart.
Schweiz: Wilhelm Tell.
Polen: Johannes Paulus II.
Tjeckien: Franz Kafka.
Slovakien. Andy Warhol.
Ungern: Ference Puskas? Eller finns det andra berömda ungrare?
Portugal: Figo? Eller är det Vasco da Gama?
Spanien: Pablo Picasso.
Italien: Leonardo da Vinci eller Christopher Columbus.
Grekland: Sokrates. Tätt följd av Platon.
Cypern: Här diskuterade vi inte någon.
Slovenien: Marilyn Ottey, men med tanke på att vår princip var vilket land man är född i så räknas väl inte det.
Kroatien: Tito.
Serbien: Gavrilo Princip.
Bosnien-Hercegovina: Här kom vi inte på någon enda känd person.
Makedonien: Alexander den store.
Albanien: Moder Teresa.
Bulgarien: Här kom vi inte heller på en enda.
Rumänien: Nadja Comaneci. Eller Ceausescu? Jag sätter en slant på Comaneci.
Ukraina: Sergej Bubka.
Vitryssland: Marc Chagall.
Moldavien: Ett stort frågetecken.
Ryssland: Är det Lenin, Putin eller Gorbatjov (för Stalin får räknas som världens mest kända georgier)? Just nu är det förmodligen Putin.
Turkiet. Atatürk.

Underbar blogg om livet på Grönland

Via en väns blogg hittade jag en fantstisk blogg om vardagslivet på Grönland. Jag älskar att läsa vardagskildringar från länder där jag inte har en aning om hur livet egentligen ser ut. Just Grönland måste jag erkänna att jag vet mycket lite om.

Läs Lulluns blogg "Lullun bland inuiter och isberg" och se hur en svensk kvinnar ser på livet på Grönland!

Neo, Percy och mikrolån

Igår var jag och lyssnade på Percy Barnevik. Han har fått ett pris för årets förändrare av Magasinet Neo. Priset har han fått för hans projekt Hand in Hand där han ger mikrolån till kvinnor i Indien för att fattiga människor ska kunna ta sig ur fattigdomen.

Det var underbart att lyssna på Barnevik som så engagerat berättade om hur han givit pengar ur sin egen fick för att fattiga människor i Indien ska få det bättre. Han anser att bistånd är bra, men att mycket bistånd används fel. Allt bistånd bör vara hjälp till självhjälp och inget bistånd ska kunna gå ner i en diktators egen ficka.

Idén med mikrolån är att låta människor starta egna företag med små medel så att de själva kan låta det växa. Mikrolånen ska också göra människor oberoende av lånehajar som tar ut ockerräntor samt ge dem en möjlighet att sälja direkt till inköparen utan onödiga mellanhänder och på så sätt få mer betalt. De kvinnor som får mikrolånen lyfter sig ur fattigdomen och växer också som människor.

Med tid under projektets gång har Barnevik blivit insiktsfull och insett att det är genom kvinnorna man måste gå för att skapa ett bättre liv för många människor. Han lånar nämligen inte ut pengar till män. De super, är opålitliga och betalar inte tillbaka. Däremot får de ju jobb i kvinnornas företag, så det går ju bra för männen också, påpekade Barnevik med ett skratt.

Det är precis detta som jag tycker att bistånd ska gå till. Det var underbart att lyssna på föredraget och höra hur detta projekt fungerar. Percy är min nya idol. Jag kommer nu att både bidrag ekonomiskt och med min fritid för detta projekt. Gå själva in och läs på deras webbplats, den engelska och den svenska.

Julen är över

Nu har granen kastats ut som sig bör. Jag komer att sakna den, men jag glädjs åt att våren kommer närmare (även om det fortfarande är låååååååångt kvar) och att barrandet är borta.

Den älskade gran jag kastade ut. Jag är mycket nöjd med de fina garntomtarna som mamma skickade till mig före jul och de coola discokulorna från Lagerhouse.

Här är granen från mitt föräldrarhem i Lidköping som jag och min bror klädde med saker vi gjort på lekis. Visst är det gulligt?

Ett nytt år och ett nytt träningsår

Då har ett nytt år börjat och jag är fylld av nyårslöften. Folk brukar säga att nyårslöften är fåniga eftersom man alltid bryter dem, men jag tycker snarare att det känns befriande med ett nytt år då man kan börja från början igen. Jag har således inte legat på latsidan utan satt igång med min träning igen. Detta lyckades jag prestera förra året och det är nu hög tid att jag funderar på vad jag vill åstadkomma i år. Till en början ska jag springa en gång i veckan ute (på helgen för jag vill inte springa när det är mörkt), på löpband en gång i veckan och styrketräna två gånger i veckan. Till detta ska jag försöka äta bättre och mindre godis så att jag på kuppen kommer att krympa lite (det är min förhoppning). När det börja ljusna på kvällarna kommer jag att öka träningsdosen. Förra året gick detta upplägget bra så jag tror på det. Jag kanske, kanske kommer att anmäla mig till Göteborgsvarvet igen. Jag ska bara fundera en vecka till. Närmast kommer jag att springa Premiärmilen den 30:e mars. Jag återkommer som vanligt med resultat och bilder!

Kung Victoria?

Om vår kära kronprinsessa blir regentblir hon Sveriges drottning. Nu är det ju så att benämningen drottning per definition är lägre än kung och detta skapar problem för vad man ska kalla hennes make. Kung kan han inte bli då han i det fallet skulle bli högre än henne, och det är han ju inte. Man har pratat om att kalla honom prins för att markera att han är lägre än drottningen. Men varför inte kalla Vickan kung? Om kung är den högsta titeln man kan få så är det väl den hon ska ha? Eller ska vi under hela hennes tid på tronen undra varför vi inte kunde få en kung utan var tvungna att nöja oss med en drottning? Nej, så klart inte. Kung Vickan måste det bli! Eller ingenting alls.

Hellre ingenting alls förstås…

Dag 5: Shopping, Central Station och hemfärd

Sista dagen började och slutade där hela resan började på Macys.

Vi var också en sväng på Union Squares outlet. Jag köpte stövlar här en annan dag.

Centralstationen är helt klart en sevärdhet.

Vi åt en god lunch här - tack svärmor!

Med tanke på all shopping var det nog här vi hängde mest. New York är en underbar stad och jag älskar den. Det dröjer definitivt inte länge till jag kommer tillbaka!

Dag 4: Shopping, MoMa, Grenwich Village, East Village

Typiskt New York: Rykande brunnar och gula taxibilar.

Jag letar efter böcker till mitt feministbibliotek! Jag hittade en intressant titel, får återkomma och tala om ifall den är bra: Laurel Thatcher Ulrich, Well-behaved women seldom make history från 2007.

Denna dags besvikelse: Dalís rinnande klockor på MoMa är utlånad. Grrr.

USA:s smalaste hus i Greenwich Village. På tok för brett om man jämför med världens smalaste hus i Amsterdam!

East Village. Mycket trevligt, men vid det här laget var vi rätt möra så vi åkte hem till hotellet igen.

Kvällen avslutades med en cosmopolitan i våra kvarter.