Kim Martin

Det är internationella kvinnodagen idag. Vad passar bättre på denna dag än att få se vår fantastiska landslagsmålvakt Kim Martin debutera i herrallsvenskan i hockey? Det hon gör är otroligt häftigt. Vilken hockeyspelare tror ni skulle vilja förlora mot en tjej? Jag tror att det blir tufft spel och Martin kommer att få det jobbigt. Jag beundrar henne för att hon vågar och det bästa av allt är att hon gör det för sin egen skull, för att bli bättre, och inte för någon annan högre princip.

Go Kim!

Fest och sjukdom

Min kära sambo har kommenterat min födelsedagsfest här och jag kan inte annat än att hålla med om att det var en lyckad fest. Jag tror att jag har receptet till en lyckad fest och det är:

1. Mycket mat
2. Mycket sprit
3. Mycket slödricka (eller groggvirke som det heter på andra dialekter)

Har man detta kommer folk inte att lämna festen för att antingen festa vidare på nån krog eller fylleäta på McDonalds. En gäst påpekade att extra cigg också kan vara bra att ha då många fylleröker. Detta har hon nog rätt i då många finner det irriterande när samma personer hela tiden går runt och tigger cigaretter. Som värd kan man alltså råda bot på detta fenomen, frågan är om det är värt besväret.

Min sambo var lite småkrasslig innan festen och var nervös att festen skulle slå tillbaka hårt. Det gjorde den inte - den slog tillbaka mot mig istället. Mycket trist. Jag är dock på jobbet, men fruktar sängen senare i veckan.

Jag inser...

...att jag aldrig kommer att få gehör för vad jag skrev här.

OS-summering

Det är alltod kul att konstatera att det är tjejerna som ser till att ta de flesta medaljerna i OS, 4 guld, två silver och två brons. De jag vill ge störst cred är:

1. Anja Pärsson
Helt otrolig tjej och det är helt fantastiskt att hon lyckas trots stor press och ständig kamp mot sin sport stora suverän - Janica Kostelic.

2. Anna-Carin Olofsson
En uppstickare som precis före OS vinner några världscupstävlingar. Pressen måste vara enorm. Dessutom misslyckas hon i två av sina lopp totalt. Ändå tar hon först silver och sedan guld. Jag är grymt imponerad.

3. Tre kronor
Inte herrarna - utan damerna. Tycker inte om att de kallas för damkronorna, det sätter ju normen till herrarna, och den normen borde vi bryta. Hur kan man slå ett lag som borde vinna med 10-0? Jag diggar dem starkt och en av mina favoriter är så klart Maria Rooth. Så klart är herrarnas guld också en fantastisk insats, men där handlar det mer om spel på samma nivå. Så ser det inte ut i damhockeyn - ändå lyckades tjejerna ta silver.

I övrigt så måste skidsporten rycka upp sig och gå tillbaka till det gamla med fler längre distanser och med individuell tidtagning. Jag vill inte skippa sprinten, men med fler distanser tvingar man skidåkarna att specialisera sig mer. Och det är inte fel? Jag menar, i friidrott är det ju få som både springer 10000 m och 100 m...

Femmilen

Hur kul är det? Här går man upp efter att bara ha sovit 4 timmar för att se det man har sett fram emot i fyra år. Femmilen i OS. Så får man se en söndagspromenad i 49 km och en spurt. Kanske borde vi ha låtit Björn Lind starta.

Jag blir så besviken. De som tycker att detta är god underhållning på TV måste vara dumma i huvudet. Och alla de som säger "det är ju jättekonstigt att ha det så att den som går först i mål inte vinner" de gillar inte skidor och kommer aldrig att titta i alla fall. Om individuell tidtagning inte inför snarast kommer skidsporten snart att förlora en av sina allra största fans.

Fylla år

Jag vet inte varför det betyder så mycket för mig, men det gör det. Imorgon är det dags igen. Jag ska fylla år, denna gången 29. Det är inte det att jag vill ha en massa presenter (jag har ju faktiskt råd att köpa det jag vill ha) eller att folk ska köpa/baka en god tårta (för det kan jag göra själv). Det är något annat. Jag måste bara ha uppmärksamhet och få känna mig i centrum. Det värsta jag vet är att sitta ensam på min kammare på min födelsedag.

Förut hade jag ångest. Jag tror att det berodde på att jag då bara såg åren glida förbi och kvar blev jag utan jobb, vettig pojkvän eller lägenhet som jag kunde bo kvar i så länge jag önskade. Någonstans ville jag inte bli trettio och inte ha åstakommit något alls. Nu är det ju så att som jag såg världen en gång varje år på min födelsedag, så såg ju världen inte ut. Jag har gjort massor av saker och har alltid haft framtidstro. Men det mest konkreta har jag saknat. Det är kanske därför som jag nu inte har så stor ångest. Nu har jag ett fast jobb, en sambo samt en lägenhet (den är visserligen min sambos, men eftersom planerna inte är att flytta isär får det räknas som en fast punkt). Nu vet jag att bröllop och barn finns inom räckhåll om jag och min sambo så önskar. Men ändå, födelsedag är födelsedag och inget kan hindra att jag blir äldre.

Jag vill inte sitta ensam på min födelsedag. Imorgon kommer mellan 40 och 50 personer komma hem till vår lilla etta. Party är den bästa metoden för att dämpa födelsedagsångest och även om den ångesten inte är lika stark längre så är det dumt att chansa!

Nästa gång fyller jag 30. Återstår att se hur jag kommer att tacklar det ;o)

Förvirring

Efter att min pojkvän Andreas läst mitt inlägg om vad jag gjorde på annandagen 2004 har endel förvirring kring våra telefonsamtal uppstått. När ringdes vi? Och hur mågna gånger talades vi vid? Vem ringde vem? Vi har lite olika idéer om när vi ringdes första gången, den gången när Andreas berättade för mig om vad som hade hänt, men även hur många gånger vi ringdes.

Det finns dock inga tvivel om att vi pratade och att Andreas informerade om vad som hänt. Jag fick informationen och jag höll mig uppdaterad hela dagen. Inte bara för att jag jobbar med politik, utan för att det intresserar mig om vad som händer i världen. Intresserar det inte vår käre statsminister lika mycket?

Avgå!

Avgå Bengt-Åke Gustafsson! Och skäms!

Det är nästan så att jag hoppas att Sverige förlorar mot Schweiz ikväll...

Läggmatch

Förlorar Sverige ikväll bör Bengt-Åke Gustafsson sparkas - oavsett Sveriges insats.

Idiot!

OS och sporterna

Jag är som sagt fanatsikt sportintresserad och min hjärna fylls mest av sport nuförtiden. En sak jag har funderat på länge är det här med nya sporter i OS. Vad jag vet har internationella olympiska kommittéen ett krav på nya sporter och det är att det ska finnas en internationell bredd. Således kvalificerar sig inte bandy dit, hur gärna folk än vill. Jag har lite andra tankar kring vilka sporter som ska kunna kvalificera sig till att bli olympiska. Här kommer mina kriterier:

1. Stor internationell bredd (så klart). MEN i både dam- och herrklass. Såleds skulle bandy inte på 100 år bli olympisk gren. Hellre dambackhoppning, vilket jag på alla sätt förordar.
2. OS måste vara störst. Att vinna OS måste vara det största för en idrottsutövare. Således kan vi skippa tennisen. Det är även bra att basebollen ryker till nsäta sommar-OS. Vi borde också skippa herrfotbollen, men det blir lite konstigt eftersom damfotbollen behöver OS och passar bra där. Ishockey är på gränsen, men vad vore vinter-OS utan hockey?

Danielsson och lögnerna?

Carl Bildt är upprörd över att ansvariga personer kan ljuga KU rakt upp i ansiktet utan att det får konsekvenser. Det är onekligen mycket märkligt. Men varför ljuger Danielsson? För det är ju helt uppenbart att karl'n ljuger. En dag som annandagen -04 glömmer man knappt vad man gjorde. Det är klart att jag inte minns vilka samtal jag ringde och inte ringde, men jag minns ändå i stora drag vad som hände den dagen.

Jag var hemma i Lidköping och fira jul och på kvällen skulle min pojkvän Andreas komma. Andreas ringde mig någon gång på förmiddagen och berättade vad som hade hänt. Efter det satte jag på TV:n och informerade resten av familjen. Andreas brors flickvän befann sig på Borneo och jag och Andreas diskuterade detta vid ett samtal lite senare under dagen (eller om det var samma samtal, där är jag inte helt säker). Vid nio kommer Andreas hem till oss och vi äter tillsammans. Min bror är av någon anledning inte hemma. På kvällen tittar vi på TV och följer utvecklingen. Vi är allihop imponerade av Lottie Knutsson.

Jag minns allt detta. Varför minns Lars Danielsson ingenting? Den enda förklaringen måste vara att han ljuger. Och varför ljuger han? För att skydda Göran Persson? Kanske. Eller är det som flera kvällstidningar antytt och som bloggare runt om i bloggosfären skriver rakt ut, att Danielsson har en älskarinna och att det var med henne han var med på annandagen?

En jobbarkompis till mig sa nåt kul: Man måste ju säga att om Danielsson träffade sin älskarinna på annandagen hade han otur. På annandagen säger han åt sin fru att han måste jobba, sticker iväg med älskarinnan och så dör över 500 svenskar i Thailand. Snacka om maximal otur!

Blödig

Jag är fanatiskt sportintresserad. Tyvärr blev det aldrig någon stor idrottskvinna av mig. Jag satsade på simning i många år, med var för lat för at träna så hårt som krävdes för att vinna medaljer. Jag ville bli skidåkare också, men mest i fantasin eftersom vintrarna bara verkade bli grönare och grönare för varje år. Men drömmen om att bli som HON, den fanns där även om den inte var realistisk för fem öre. I fredags tände HON - Stefania Belmondo - den olympiska elden. Jag fann mig själv gråtandes i TV-soffan. Belmondo istället för Tomba la bomba. Det var stort.

Boobies

Är det någon som inte har sett Lindex reklam "We love boobs"? Diskussionerna går heta huruvida detta är kvinnoförnedrande eller inte. Du kan själv bilda dig en uppfattning här.

Jag tycker att kampanjen är lysande! Mina associationer när jag såg kampanjen var "Åh vilken fin bh, den vill jag ha!". När jag se HM:s julreklam brukar jag tänka: "Varför måste kvinnor alltid se ut som viljelösa offer i underklädesreklamer?". Lindex reklam är fantastisk! Dessutom tycker jag att texten - den som SL valt att censurera - verkar syfta på att Lindex är bra på bröst, stora som små, tjocka som tunna. Inte på något annat.

Men, som en kompis sa, hade Panos emporio haft samma slogan skulle jag nog tolka det annorlunda...

Såssarna vill starta nätpoker

Håjåjaja, vad ska man säga? Spelmonopol är bra ända tills man kommer på att man själv kan tjänar på det. Antingen tjänar staten pengar på andras spel - och det är bra, eller så tjänar man som såsse pengar på det - och det är ju också bra. Eller hur är det nu, är inte det samma sak? Vi - staten!

Bilderna av Mohammed

Jag skriver visst mycket sällan på min blogg nuförtiden. Jag ska försöka att bättra mig på den punkten.

Jag känner att jag kanske måste kommentera denna storm som bilderna av Mohammed har orsakat. Jag blir ledsen när jag läser att folk tycker att det var fel att publicera bilderna p g a vad som hände sedan. Det som händer är inget som har med Danmark eller Jyllands-Posten att göra. Ambassadbränning och hets mot kristna är inget utlopp för den frustration som man påstår att muslimer känner när de ser karikatyrer av Mohammed. Det är naturligtvis terrorism det handlar om. Alla de som känner sig kränkta över bilderna är inte ute och slåss. Dessutom publicerades bilderna i september och inte förrän nu börjar man bojkotta danska produkter och bränna ner ambassader. Alltihop är så otroligt sjukt och vi får absolut inte vika oss och inskränka på yttrandefriheten bara för att några fåtal terrorister skriker och slåss.

Annars är det mesta om detta sagt av andra kloka personer. Jag vill bara varna för att vi aldrig får låta terrorister vinna...

Crazy Horse

Det finns mycket att säga om skandalen kring Anna Sjödin och mycket har redan sagts av många och kloka personer. En sak kan dock inte sägas: Krogen Crazy Horse, som ligger vid Stureplan, är INTE en innekrog för reklamfolk och brats. Lena Melin på Aftonbladet har fattat det. Äntligen är det någon som säger som det är. "Hon var så berusad att hon: 1 Ombads lämna ett av Stockholms verkliga supställen..."

Tack för det klargörandet!

Sedan är det konstigt att Sjödin hävdar att hon inte druckit speciellt mycket. Vem har varit nykter på Crazy Horse? Räck upp en hand!

Heja Peter!

Vem hade trott att jag skulle skriva det om Peter Wolodarski? Hur som helst måste jag beröma honom för ett fantastisk TV-framträdande imorse där han satte både Amelia Adamo och Lotta Gröning på plats i frågan om kvinnor och fotboll i Saudiarabien. Det borde vara självklart att man inte spelar en match under sådana förhållanden, sa han. Jag kan inte fatta att Adamo och Gröning var av annan åsikt. Det var en fröjd att höra Wolodarski prata om sunkig kvinnosyn och att det är viktigt att ta ställning mot sånt förtryck. Mer sånt!!

Mammor och pappor

Barnombudsmannen har kommit med ett förslag om att det ska bli svårare att döma gemensam vårdnad när föräldrarna är oense. Detta för att barnen inte ska komma i kläm. Motargumentet var bl a att det då skulle vara lättare för den ena föräldern att hävda oenighet för att få ensam vårdnad. Mycket klokt. Jag funderade även på ett uttalande från barnombudsmannen som jag här citerar fritt ur minnet från Aktuellt igår: "Man borde inte rent slentrianmässig döma gemensam vårdnad som man gör idag." Varför inte då? Man går ju inte direkt omkring och tvångsomhändertar barn för att andra föräldrar anses mer lämpliga. Borde det inte vara så att man borde ha mycket starka skäl för att inte döma gemensam vårdnad? Eller är det slentrianmässigt att ett barn ska ha lika mycket rätt till båda sina föräldrar? Nej, tänk om och tänk rätt!

Fotboll och kvinnor

Jag borde ha kommenterat detta för länge sedan, men först nu har jag fått några minuter över. Varför måste jag alltid få mina fördomar bekräftade när det gäller fotbollstränare? Finns det ingen som tränar ett fotbollslag som förstår att det inte är kul att säga att saudiska kvinnor får titta på TV? Man kan tjata sig blå om att politik och fotboll inte hör ihop, men man gör ändå ett statement när man väljer att spela i ett land under sådana förutsättningar. Alla bortförklaringar är överflödiga. Alla som försökt sig på sådana är för evigt bortgjorda. "Visst har vi annan kvinnosyn här, men man måste respektera...", "Vi lever i olika kulturer och det kan vara svårt för oss att förstå...", "Vi drar en gräns vid FN-sanktioner...".

Jag skäms, gör inte ni?

Jul och nya TV-program

Nu har det varit jul och jag har varit hemma i Lidköping igen och tagit det lugnt. Inga utsvävningar på stan den här gången. Istället kom jag hem med ett nytt intresse - att göra pärlhalsband. Det är mycket roligt.

Nu är jag tillbaka på jobbet igen efter en lång semester och det är skönt. Jag mår bra och har inte många sviter kvar från operationen. Under min semester har jag låtit bli att bli upprörs över hemska saker så jag har inte haft mycket att skriva om här på bloggen.

Men igår hände det nåt kul - en ny TV-serie om USA:s första kvinnliga president. Ok, det var kanske inte världens bästa TV-serie, men helt klart bra nog. Den var spännande och medryckande och framförallt fördömande motkarlslokar som inte tror att kvinnor kan lika bra som män. Först Desperate Housewifes och nu detta. Det verkar som att USA har hämtat sig från den Backlash som Susan Faludi beskrev så bra i boken med samma namn. Det återstår att se om serien håller måttet. Värsta scenariot är ju att kontentan blir att kvinnor inte bör vara presidenter, men jag hoppas och tror att så inte blir fallet.