Jag har läst en mycket bra bok! Det är min goda vän Amanda Lövkvist som har skrivit en bok om ryska ungdomar som är politiskt engagerade. Boken heter I väntan på Lenins begravning och är utgiven på det lilla förlaget Silc.
Boken är baserad på ett antal intervjuer med olika personer som på något sätt är engagerade för ett bättre Ryssland. De flesta tillhör oppositionen men Amanda har även träffat någon som arbetar för regimen. Det är en bok som är både rolig att läsa men som samtidigt ger en känsla av hopplöshet. Det är roligt att se att det finns ungdomar som jobbar för ett mer demokratiskt Ryssland, samtidigt som man förstår hur svårt det är och att Ryssland faktiskt är på väg åt helt fel håll idag.
Boken är inte bara en intervjubok, utan också en bok om författarens resor runt om i Ryssland. Vi får läsa om vardagslivet i S:t Petersburg och Moskva, men även i Klamuckien, som jag innan jag läste boken inte hade så stora kunskaper om.
Amanda Lövkvist har gjort mig mer inspirerad än någonsin att jobba för fred och demokrati i världen och hon har också inspirerat mig till att någon gång resa runt i Ryssland. Läs boken, den är väl värd det!
fredag, mars 30, 2007
torsdag, mars 29, 2007
Schyman är cool!
Äntligen gör Schyman något helt rätt! Jag håller med om att det bör vara jämn könsfördelning i bolagstyrelser men jag håller inte med om att det bör regleras från statligt håll. Helt rätt gör då Schyman när hon köper aktier och försöker påverka företaget på bolagsstämman. Helt rätt!
Underbart att se Jacob Wallenberg säga att han tycker att det är upplyftande att hon är där när alla kan se i hans ögon hur förbannad han är ;o)
Underbart att se Jacob Wallenberg säga att han tycker att det är upplyftande att hon är där när alla kan se i hans ögon hur förbannad han är ;o)
måndag, mars 26, 2007
Skadad
Jag är skadad. Det känns för jävligt. På söndag är det Premiärmilen och jag hoppas så innerligt att jag får starta. Jag har fått en muskelbristning i rumpan och det vill inte sluta göra ont. Nån som vet vad man ska göra?
fredag, mars 09, 2007
En sexists bekännelser
Igår var det internationella kvinnodagen och då var jag på ett seminarium här i riksdagen med Lars Einar Engström, han som är sexist och företagsledare. Mycket bra seminarium, men kanske inte så väldans mycket nytt. Dock fick han mig att fundera på detta med piska och morot.
Engström gjorde klart ganska tidigt att han tror på piska. Jag trodde att jag var mer år morotshållet eftersom jag inte är för kvotering till bolagsstyrelser. Men så är faktiskt inte fallet. Jag håller med Engström om att piska faktisk är ett måste i många fall. Mindre pengar till dem som inte når upp till jämställdhetskraven eller frysta löner för männen till kvinnorna kommit ikapp. Det är bra förslag. MEN. De ska inte vara statligt reglerade. Alla företag måste själv sätta upp piskor för att nå jämställdhet. Det kan låta trögt och långsökt, men som liberal kan man inte tycka att det är ok att staten går in och pillar i vilka som ska sitta i vilka bolagsstyrelser. Däremot bör alla dem som vill nå jämställdhet i sitt eget företag överväga piska. Blir jag företagsledare så kommer jag att piska hej vilt!
Kvotering i huvudet är något annat jag brukar prata om. Sätt upp målet 50-50 och arbeta efter det och ifrågasätt alla avvikelser och fundera igenom varför du vill ha det på det sättet. Man måste tvinga sig att se bortom sina fördomar.
Hur som helst är Engström mycket rolig att lyssna på så gör det någon gång om ni får chansen. Läs annars hans bok som jag har recenserat här.
Engström gjorde klart ganska tidigt att han tror på piska. Jag trodde att jag var mer år morotshållet eftersom jag inte är för kvotering till bolagsstyrelser. Men så är faktiskt inte fallet. Jag håller med Engström om att piska faktisk är ett måste i många fall. Mindre pengar till dem som inte når upp till jämställdhetskraven eller frysta löner för männen till kvinnorna kommit ikapp. Det är bra förslag. MEN. De ska inte vara statligt reglerade. Alla företag måste själv sätta upp piskor för att nå jämställdhet. Det kan låta trögt och långsökt, men som liberal kan man inte tycka att det är ok att staten går in och pillar i vilka som ska sitta i vilka bolagsstyrelser. Däremot bör alla dem som vill nå jämställdhet i sitt eget företag överväga piska. Blir jag företagsledare så kommer jag att piska hej vilt!
Kvotering i huvudet är något annat jag brukar prata om. Sätt upp målet 50-50 och arbeta efter det och ifrågasätt alla avvikelser och fundera igenom varför du vill ha det på det sättet. Man måste tvinga sig att se bortom sina fördomar.
Hur som helst är Engström mycket rolig att lyssna på så gör det någon gång om ni får chansen. Läs annars hans bok som jag har recenserat här.
Hemma igen
Nu är jag som sagt hemma i Sverige igen. Jag ser onormalt (för mig för årstiden) brun ut, fjällar och har målade tånaglar, annars är det inget som direkt påminner mig om att jag har varit borta. Jo, mina nya ursnygga jeans förstås, men det är inte särskilt asiatiska så de hade jag kunnat köpa vart som helst.
Allt lunkar på som vanligt och det är ganska skönt. Jag har ingen akut längtan att resa (en längtan som annars är konstant) och vädret blir bara bättre och bättre. Nu blir det dessutom ljusare och jag har börjat springa igen. Jag mår med andra ord mycket bra!
Allt lunkar på som vanligt och det är ganska skönt. Jag har ingen akut längtan att resa (en längtan som annars är konstant) och vädret blir bara bättre och bättre. Nu blir det dessutom ljusare och jag har börjat springa igen. Jag mår med andra ord mycket bra!
söndag, februari 25, 2007
Fylla ar pa Ko Chang...
...ar inte otrevligt alls. Nu ska jag strax dricka sekt i solnedgangen. Man kan inte ha det mycket battre!
fredag, februari 23, 2007
Paradiset - i alla fall nastan
Nu ar vi pa Ko Chang och darmed tillbaka i Thailand. Har ar vart paradis. Vi bor i en fin stuga pa stranden och utsikten ar fantastisk! Har ar det meningen att jag ska fylla 30 ar.
Bara tva saker stor: 1. Vi maste genom en rad av tandborstar, plastflaskor och fimpar nar vi ska i vattnet. 2. Det har varit mulet och regnat pa eftermiddagen.
Men vad betraffar det andra sa var det nog bara bra. Andreas och jag har rort oss obehindrat utan solskydd i tva veckor och inte blivit i narheten av branda. Idag glomde vi att vi var pa kusten och tagade ivag till "centrum" (10 affarer langs vagen) hlet oskyddade. Vi var tvungna att ligga ner en stund nar vi kom tillbaka for att hamta oss och sedan smorja in oss rejalt. Sedan borjade det regna. Det var helt underbart att bada i osregn! Vattnet ar sa varmt att man inte kan kalla det svalkande och nar det blaser lite ar det varmare an i handikappbassangen pa Valhallabadet. Hade solen skinit sa hade vi nog haft blasor over kroppen imorgon.
Imorgon ska vi snorkla!
(Angesten for att fylla 30 har minskat betydligt.)
Bara tva saker stor: 1. Vi maste genom en rad av tandborstar, plastflaskor och fimpar nar vi ska i vattnet. 2. Det har varit mulet och regnat pa eftermiddagen.
Men vad betraffar det andra sa var det nog bara bra. Andreas och jag har rort oss obehindrat utan solskydd i tva veckor och inte blivit i narheten av branda. Idag glomde vi att vi var pa kusten och tagade ivag till "centrum" (10 affarer langs vagen) hlet oskyddade. Vi var tvungna att ligga ner en stund nar vi kom tillbaka for att hamta oss och sedan smorja in oss rejalt. Sedan borjade det regna. Det var helt underbart att bada i osregn! Vattnet ar sa varmt att man inte kan kalla det svalkande och nar det blaser lite ar det varmare an i handikappbassangen pa Valhallabadet. Hade solen skinit sa hade vi nog haft blasor over kroppen imorgon.
Imorgon ska vi snorkla!
(Angesten for att fylla 30 har minskat betydligt.)
tisdag, februari 20, 2007
Olidligt hett, men underbart!
Nu ar jag battre, thank god!
Idag sag vi allt vi inte hann med igar och da forstod jag ett och annat. Det alla pratar om ar hett, ar hett. Nu vet jag att det handlar om 36 grader i skuggan och absolut ingen flakt. Att se tva tempel (de tva vackraste) och sen dra, ar inte bra om man vill forsta vidden av Angkor Wat. Vi har sett massa smatempel idag, det ena underbarare an det andra och med detta i bagaget forstar vi nagot sanar vad allt tjat om Angkor Wat handlar om. De tar helt enkelt magnifikt, stralande, underbart...ja, man finner inte ord. Jag lovar att lagga upp bilder nar jag hittat ett internetcafe som ar battre an det jag ar pa nu.
Forsaljare har ar som i mellanostern och tyvarr ar det mest barn som vill salja skrap. Vad gor man nar en 10-aring raknar vykorten pa svenska och sager :"En dollar eller en euro" och man redan kopt 20 vykort? Man springer med klumpen i magen darifran...
Nu ar vi inne i stan pa pubgatan i Siem Reap som ar supermysig (inte alls lika stressig som backpackerkvaretern i Saigon). Var tuk tuk-forare ska hamta oss vid elva. Jag vet att det kanns som om att ha barnvakt, men vad ska man gora i ett frammande land nar man bor langt bort?
Idag sag vi allt vi inte hann med igar och da forstod jag ett och annat. Det alla pratar om ar hett, ar hett. Nu vet jag att det handlar om 36 grader i skuggan och absolut ingen flakt. Att se tva tempel (de tva vackraste) och sen dra, ar inte bra om man vill forsta vidden av Angkor Wat. Vi har sett massa smatempel idag, det ena underbarare an det andra och med detta i bagaget forstar vi nagot sanar vad allt tjat om Angkor Wat handlar om. De tar helt enkelt magnifikt, stralande, underbart...ja, man finner inte ord. Jag lovar att lagga upp bilder nar jag hittat ett internetcafe som ar battre an det jag ar pa nu.
Forsaljare har ar som i mellanostern och tyvarr ar det mest barn som vill salja skrap. Vad gor man nar en 10-aring raknar vykorten pa svenska och sager :"En dollar eller en euro" och man redan kopt 20 vykort? Man springer med klumpen i magen darifran...
Nu ar vi inne i stan pa pubgatan i Siem Reap som ar supermysig (inte alls lika stressig som backpackerkvaretern i Saigon). Var tuk tuk-forare ska hamta oss vid elva. Jag vet att det kanns som om att ha barnvakt, men vad ska man gora i ett frammande land nar man bor langt bort?
måndag, februari 19, 2007
Angkortempel och magsjuka
Vi har nu forflyttat oss till Kambodja och den lilla staden Siem Reap. Min forkylning har forflyttat sig till att bli magsjuka istallet.
Idag har vi borjat att se de underbara Angkortemplen. Helt fantastisk upplevelse! Tyvarr har allt overskuggats av min nya akomma och jag avbrot allt strax efter lunch. Da akte vi till hotellet som har en liten pool som vi badade i (priset for det ar att bo ute i ingenstans). Det tillsammans med att sova lite gjorde susen och vi gav oss av igen for att titta pa solnedgangen. Sjalva solnedgangen var inte sa imponerande i sig, men hela miljon ar helt oslagbar.
Nu ar vi inne i stan for att ata och da fick jag se vad vi gick miste om (har hade vi kunnat bo). Har ar verkligen jattetrevligt, men vi har a andra sidan ett mycket fint hotell sa jag ska inte klaga.
Vi har en personlig Tuk-Tuk-chauffor som tar oss vart vi vill for omkring en hundring om dagen. Det ar bekvamt och bra och det ar svart att se att det skulle ga att resa pa annat satt har for det ar gigantiska avstand.
Imorgon hoppas jag att jag mar battre och da ska vi kora pa heldag vid templen.
Idag har vi borjat att se de underbara Angkortemplen. Helt fantastisk upplevelse! Tyvarr har allt overskuggats av min nya akomma och jag avbrot allt strax efter lunch. Da akte vi till hotellet som har en liten pool som vi badade i (priset for det ar att bo ute i ingenstans). Det tillsammans med att sova lite gjorde susen och vi gav oss av igen for att titta pa solnedgangen. Sjalva solnedgangen var inte sa imponerande i sig, men hela miljon ar helt oslagbar.
Nu ar vi inne i stan for att ata och da fick jag se vad vi gick miste om (har hade vi kunnat bo). Har ar verkligen jattetrevligt, men vi har a andra sidan ett mycket fint hotell sa jag ska inte klaga.
Vi har en personlig Tuk-Tuk-chauffor som tar oss vart vi vill for omkring en hundring om dagen. Det ar bekvamt och bra och det ar svart att se att det skulle ga att resa pa annat satt har for det ar gigantiska avstand.
Imorgon hoppas jag att jag mar battre och da ska vi kora pa heldag vid templen.
lördag, februari 17, 2007
Tet
Nu har vi firat nyar i Saigon. Forst drev vi mest om kring pa stan utan att veta vad som skulle handa, sedan motte vi Gunnel och Soren fron Vetlanda. De bjod in oss pa coctailparty pa Hotel Continental. Efter det blev det en kvall med gratis skumpa och gratis mat. Vi trivdes och at och drack! Efter det var vi med om varldens aventyr. Att ta sig hem genom ett hav av moppar. Det gick och det forstor jag fortfarande inte.
Idag valde vi mellan att ata pa KFC eller den lokala Lotteria. Vi ar ju inte henna sa trots att vi inte har KFC hemma sa blev det Lotteria. Gott och man blev matt. Annu battre: man erbjods vatten och tval utan att behova ga pa toa.
Annars: Zoo och historiskt museum kan man skippa och toaletter ar bast pa lyxiga stallen.
Idag valde vi mellan att ata pa KFC eller den lokala Lotteria. Vi ar ju inte henna sa trots att vi inte har KFC hemma sa blev det Lotteria. Gott och man blev matt. Annu battre: man erbjods vatten och tval utan att behova ga pa toa.
Annars: Zoo och historiskt museum kan man skippa och toaletter ar bast pa lyxiga stallen.
fredag, februari 16, 2007
Utflykter
Tva turistfallor om man far tro beresta resenarer: Cu Chi-tunnlarna och Mekongdeltat. Igar var vi pa en utflykt till mekongdeltat dar vi fick aka pa kanaler och besoka godisfabriker. Mycket trevlig turistfalla maste jag saga. Jag vet inte riktigt hur man ska se samma sak battre pa egen hand.
Idag var det dags for Cu Chi-tunnlarna, som anvandes under vietnamkriget av Viet Cong. Jag borjar tycka att det ar faningt med svenska resejournalister som ska vara sa otroligt pretto och tycjker att "det ar synd att det blivit sa turistanpassat". Hur ska de annars kunna visa tunnlarna? Museet ar uppbyggt sa att man gar enligt en stig till olika stationer dar man far en guidad tur. Den sista stationen ar en 50 meter lang tunnel som ar utbyggd for att passa vasterlanningar (annars skulle ingen kunna ga in dar om man inte ar 1.30 och vager 50 kg, typ). Jag kanske inte behover papeka att jag inte krop. Med min upplevelse fran Vertigo bar i farskt minne paminde Andreas mig om att jag aven har klaustrofobi. Det rackte med att huka sig och forsoka ga in sa forstod jag att det skulle bli en mardromsupplevese. Jag var den enda av oss 15 i gruppen som chickade ur. Andreas och nagra till valde att komma upp efter 20 meter. Jag angrar det inte...eller kanske lite...
Idag ar det Tet. Halt fantstiskt. Nu ska vi ut och gora stan och se hur man firar nyar i Vietnam! Tyvarr ar inget oppet imorgon, men vi kan nog fordriva dagen med sovmorgon, turistkvarter samt turistkrogar. Pa nagot satt gillar jag Saigon. Det AR fult, men anda mycket charmigt.
Idag var det dags for Cu Chi-tunnlarna, som anvandes under vietnamkriget av Viet Cong. Jag borjar tycka att det ar faningt med svenska resejournalister som ska vara sa otroligt pretto och tycjker att "det ar synd att det blivit sa turistanpassat". Hur ska de annars kunna visa tunnlarna? Museet ar uppbyggt sa att man gar enligt en stig till olika stationer dar man far en guidad tur. Den sista stationen ar en 50 meter lang tunnel som ar utbyggd for att passa vasterlanningar (annars skulle ingen kunna ga in dar om man inte ar 1.30 och vager 50 kg, typ). Jag kanske inte behover papeka att jag inte krop. Med min upplevelse fran Vertigo bar i farskt minne paminde Andreas mig om att jag aven har klaustrofobi. Det rackte med att huka sig och forsoka ga in sa forstod jag att det skulle bli en mardromsupplevese. Jag var den enda av oss 15 i gruppen som chickade ur. Andreas och nagra till valde att komma upp efter 20 meter. Jag angrar det inte...eller kanske lite...
Idag ar det Tet. Halt fantstiskt. Nu ska vi ut och gora stan och se hur man firar nyar i Vietnam! Tyvarr ar inget oppet imorgon, men vi kan nog fordriva dagen med sovmorgon, turistkvarter samt turistkrogar. Pa nagot satt gillar jag Saigon. Det AR fult, men anda mycket charmigt.
torsdag, februari 15, 2007
One day in Saigon
(Detta skrevs igar, men blogger klanglar nagot forfarligt har.)
Om Bangkok ar kontrasternas stad, ja da vet jag inte vad Saigon ar. Vi bor i ett sunkigt hotell pa en gata som ska vara som Khao San. Det ar det inte, det ar MYCKET sunkigare. Idag tog vi en promenad till centrala Saigon.
Vi borjade med krigsmuseet, som av en svensk resenar beskrivit som "ett maste for alla vasterlanningar". Visst, vietnamkriget har inte lamnat nagon oberord och alla bor tycka att det var ett fantastiskt grymt krig. Men. Det ar sorgligt att se att en kommunistisk diktatur anvander offren fran kriget for att legitimera sin regim. DET borde alla vasterlanningar ocksa ta till sig.
Ju narmare stan vi kom, desto fler banker och hotell sag vi. Vart andra stopp for dagen var Reunification Palace. Dar bodde Sydvietnams president till regimen foll 1975. Detta ar Saigons stolthet i museevag. Vara osterrikiska vanner fran igar var inte imponerade, men de kom a andra sidan fran Wien (ja, jag vet att jag har bott dar och jag vet att jag darmed ar partisk). De fick ratt. Man undrar vad museets syfte egentligen var. Var det att visa invanarna hur fantastiskt praktfullt presidenten bodde medan de led, sa ar fragan om de lyckas. Palatset ar ett enda stort kommunistiskt skrytbygge med hemska rum och hemska mobler. Jag fick tva associationer:
1. Kommunistiskt hotell i fd Sovjet (jag har sett liknande i Kiev och S:t Petersburg).
2. Danmarksfarjan 1981 (da jag och mina kusiner sprang omkring i den folktomma baren och sjong "Fon't jag en korv...). Det var dansgolvet pa ovanvaningen som framkallade detta minne.
Turismen blir annorlunda nar man ser sadan propaganda. Resten av dagen gick vi omkring i stan och det var nagot helt annat. Har trangdes reklam for gucci med stora gallerior och hotell. Ungefar som i Bangkok, fast med fler moppar.
Kvallen avslutades med en Alla Hjartans Dag-middag pa det klassiska REX Hotel. Till skillnad fran alla andra fladiga utsvavningar vi gjort denna resa var detta en underbar upplevelse. Maten var otroligt god! Som om inte det vore nog ingick obegransat med vin. Det var sa langesedan jag drack det och det smakade som tur var ocksa gott (det ar ju trots allt en gammal fransk koloni). Nu ar det inte sa att jag och Andreas tycker att just Alla Hjartans Dag ar sa mycket att fira, men det ar faktiskt sa att just denna dag ar det exakt 3 ar sedan vi blev tillsammans (och dessutom 8 manader sedan vi forlovade oss). Och det ar verkligen nagot att fira!
Om Bangkok ar kontrasternas stad, ja da vet jag inte vad Saigon ar. Vi bor i ett sunkigt hotell pa en gata som ska vara som Khao San. Det ar det inte, det ar MYCKET sunkigare. Idag tog vi en promenad till centrala Saigon.
Vi borjade med krigsmuseet, som av en svensk resenar beskrivit som "ett maste for alla vasterlanningar". Visst, vietnamkriget har inte lamnat nagon oberord och alla bor tycka att det var ett fantastiskt grymt krig. Men. Det ar sorgligt att se att en kommunistisk diktatur anvander offren fran kriget for att legitimera sin regim. DET borde alla vasterlanningar ocksa ta till sig.
Ju narmare stan vi kom, desto fler banker och hotell sag vi. Vart andra stopp for dagen var Reunification Palace. Dar bodde Sydvietnams president till regimen foll 1975. Detta ar Saigons stolthet i museevag. Vara osterrikiska vanner fran igar var inte imponerade, men de kom a andra sidan fran Wien (ja, jag vet att jag har bott dar och jag vet att jag darmed ar partisk). De fick ratt. Man undrar vad museets syfte egentligen var. Var det att visa invanarna hur fantastiskt praktfullt presidenten bodde medan de led, sa ar fragan om de lyckas. Palatset ar ett enda stort kommunistiskt skrytbygge med hemska rum och hemska mobler. Jag fick tva associationer:
1. Kommunistiskt hotell i fd Sovjet (jag har sett liknande i Kiev och S:t Petersburg).
2. Danmarksfarjan 1981 (da jag och mina kusiner sprang omkring i den folktomma baren och sjong "Fon't jag en korv...). Det var dansgolvet pa ovanvaningen som framkallade detta minne.
Turismen blir annorlunda nar man ser sadan propaganda. Resten av dagen gick vi omkring i stan och det var nagot helt annat. Har trangdes reklam for gucci med stora gallerior och hotell. Ungefar som i Bangkok, fast med fler moppar.
Kvallen avslutades med en Alla Hjartans Dag-middag pa det klassiska REX Hotel. Till skillnad fran alla andra fladiga utsvavningar vi gjort denna resa var detta en underbar upplevelse. Maten var otroligt god! Som om inte det vore nog ingick obegransat med vin. Det var sa langesedan jag drack det och det smakade som tur var ocksa gott (det ar ju trots allt en gammal fransk koloni). Nu ar det inte sa att jag och Andreas tycker att just Alla Hjartans Dag ar sa mycket att fira, men det ar faktiskt sa att just denna dag ar det exakt 3 ar sedan vi blev tillsammans (och dessutom 8 manader sedan vi forlovade oss). Och det ar verkligen nagot att fira!
tisdag, februari 13, 2007
Saigon
Nu har vi efter en dags resande natt resans andra mal - Saigon. Har ar det sa stressigt att en deadline pa jobbet ses som rena barnleken. Sa mycket moppar och de tycks aldrig aka hem. Vi har bara kommit, checkat in pa hotellet och kollat in Sigons motsvarighet till Khao San (det ar dar vi bor).
Intrycket so far: mer vietnameser an thailandare pa Khao San, manga svenskar trots allt samt lika hog musik pa barena. Men dock underbar mat! Hotellet utan fonster ar dock inte sa trevligt, men vi ar inte har for att tillbringa tid pa hotellet.
Nagra trevliga wienare gav oss nagra bra tips infor imorgon, sa i morgon ska vi gora stan!
Intrycket so far: mer vietnameser an thailandare pa Khao San, manga svenskar trots allt samt lika hog musik pa barena. Men dock underbar mat! Hotellet utan fonster ar dock inte sa trevligt, men vi ar inte har for att tillbringa tid pa hotellet.
Nagra trevliga wienare gav oss nagra bra tips infor imorgon, sa i morgon ska vi gora stan!
Spanning!
Nu ska vi aka vidare till Saigon. Jag ska bara ga och kopa lite parlor i en butik har vid hotellet. Det kanns bade skont och lite trakigt att lamna Bangkok. Fyra dagar har ar nog anda nog for den har gangen.
Lite lardomar harifran:
1. Man maste inte bo vid Khao San Road. Det ligger valdigt langt bort och man maste alltid aka taxi i mins en halvtimma om man ska in till det modernare Bangkok.
2. Lonely Planet gar inte alltid att lita pa.
3. For att ga till skraddare bor man vara val forberedd och veta vad man ska ha och dessutom kunna visa det konkret.
Jag hor av mig fran Saigon!
Lite lardomar harifran:
1. Man maste inte bo vid Khao San Road. Det ligger valdigt langt bort och man maste alltid aka taxi i mins en halvtimma om man ska in till det modernare Bangkok.
2. Lonely Planet gar inte alltid att lita pa.
3. For att ga till skraddare bor man vara val forberedd och veta vad man ska ha och dessutom kunna visa det konkret.
Jag hor av mig fran Saigon!
måndag, februari 12, 2007
Bangkok i bilder
Detta underbara Jim Thompson house.
Khao San Road. Alla backpackers Mecka.
Turister fotar turister pa Wat Arun.
Nagra munkar fotar varandra pa Grand Palace. Och jag fotar dem...söndag, februari 11, 2007
Bara en sak saknar jag...
...och det ar att fa se Anja Parsson i storform. Nu ar hon banne mig var absolut storsta stjarna!
Mer Bangkok
Efter en misslyckad kvall da jag trodde att en utflykt i taxi at helvete langt skulle vara roligt och bra, blev dyrt och hemskt. Maten pa den exlusiva restauranten var inte vart pengarna, men a andra sidan har vi forlorat var 4 ol kostar hemma (men med var resebudget ar det inte sa kul). Sedan bar det av till skybaren, dar vi skulle unna oss en ol for 70 kr. Efter 59:e vanigen var det tva trappor till, sedan kom vi ut till en smal balkong med ett racke pa en meter. Ovanfor oss var bara himlen. Dert later kanske underbart, men jag ar smatt hojdradd. Vad tankte jag pa? Jag vet inte. I alla fall forsokte jag ga upp for en trappa som skulle leda oss upp till baren med stort B (tillaggas ska kanske att trappstegen har ar nagot hogre an i Sverige sa det ter sig aningen brant). Jag holl bokstavligen pa att spy. Jag var helt overtygas om att jag slulle sugas ut i universum och do. Som tur ar ar Andreas en klok person som genast sag till att jag kom ner fran trappan och ut fran balkongen. Lardom1: Jag ar MYCKET hojdradd. Sa inga mer skybarer for min del (jag dromde sedan mardrommar om detta hela natten). Lardom 2: Eat Me ar ingen bra restaurant i Bangkok om man inte har mycket gott om pengar och gillar hons.
Ojda, nu later det som att jag inte har roligt har, men det ar inte sant. Idag har vi shoppat hela dagen och jag har bade hittat brudklanningstyg och ett par snygga jeans. Ikvall har vi akt flodbatstur (det var ocka dyrt, men vart pengarna). Jag skrattade i en hel timma at en amerikan som forsokte lara en thailandsk servitris att dansa bugg (till Daddy Cool). Det var tre typer av asiater med pa batturen (forutom personalen): Invandrare/adopterade boendes i ett vastland, gifta till vastlandare samt japaner. Inte sa manga Bangkokbor kan jag tro...
Om du ska aka till Bangkok: Se Jim Thomsons House, det ar en oas i den bangkokska storstaden.
Ojda, nu later det som att jag inte har roligt har, men det ar inte sant. Idag har vi shoppat hela dagen och jag har bade hittat brudklanningstyg och ett par snygga jeans. Ikvall har vi akt flodbatstur (det var ocka dyrt, men vart pengarna). Jag skrattade i en hel timma at en amerikan som forsokte lara en thailandsk servitris att dansa bugg (till Daddy Cool). Det var tre typer av asiater med pa batturen (forutom personalen): Invandrare/adopterade boendes i ett vastland, gifta till vastlandare samt japaner. Inte sa manga Bangkokbor kan jag tro...
Om du ska aka till Bangkok: Se Jim Thomsons House, det ar en oas i den bangkokska storstaden.
lördag, februari 10, 2007
First stop Bangkok
Efter en lang natt i flyg sa kom vi antligen fram till Bangkok. Det sa beryktade Kao San road var till en borjan en stor besvikelse - tills vi forstod att det var inte det som var Kao San. Kao San road ar precis som sitt rykte, stokigt men mycket trevligt. Vi bor har pa ett hotell som ar precis lagom. Inget fancy, men det har vi inte heller betalt for.
Igar var vi ute och drack ol och sedan sov vi ut. Vi hade inga problem med jet lag eftersom vi var sa trotta efter flygresan.
Idag har vi sett det beromda Grand Palace. Det var fantastiskt vacker och en helt otrolig upplevelse. Man vandrar omkring bland guld och mosaik och vill fota precis allt. (Mina bilder kommer ni att fa se senare).
En positiv upplevelse ar att forsaljarna inte ar sa jobbiga. Vissa ar det, men om man har varit i Egypten eller Turkiet (som vi har varit) sa ar detta en latt match. Var vag till hotellt ar en trang, smar grand med massor av stand och det ar aldrig nagon som ar mer efterhangsen an att de fragar om vi vill kopa nagot.
Vi har idag ocksa hitat en skraddare vi tror pa. Ingen tjatig typ och vi fick betala deposition (inte allt i forvag). Jag bestallde en kostym och en coctailklanning. Vi ska dit och prova kavajen snart. Till priset av 800 kr per person (plus 700 for min klanning) kan vi antingen bli nagra vackra plagg rikare, eller sa blir vi lite fattiga och far slapa hem skrap. Jag ar forsiktigt positiv. Pa tisdag far vi svaret!
Igar var vi ute och drack ol och sedan sov vi ut. Vi hade inga problem med jet lag eftersom vi var sa trotta efter flygresan.
Idag har vi sett det beromda Grand Palace. Det var fantastiskt vacker och en helt otrolig upplevelse. Man vandrar omkring bland guld och mosaik och vill fota precis allt. (Mina bilder kommer ni att fa se senare).
En positiv upplevelse ar att forsaljarna inte ar sa jobbiga. Vissa ar det, men om man har varit i Egypten eller Turkiet (som vi har varit) sa ar detta en latt match. Var vag till hotellt ar en trang, smar grand med massor av stand och det ar aldrig nagon som ar mer efterhangsen an att de fragar om vi vill kopa nagot.
Vi har idag ocksa hitat en skraddare vi tror pa. Ingen tjatig typ och vi fick betala deposition (inte allt i forvag). Jag bestallde en kostym och en coctailklanning. Vi ska dit och prova kavajen snart. Till priset av 800 kr per person (plus 700 for min klanning) kan vi antingen bli nagra vackra plagg rikare, eller sa blir vi lite fattiga och far slapa hem skrap. Jag ar forsiktigt positiv. Pa tisdag far vi svaret!
torsdag, februari 08, 2007
Nu bär det av!
Klockan 19:30 ikväll lyfter planet som ska ta oss till Zürich från Arlanda. Några timmar senare ska vi sitta på planet till Bangkok. Det är så overkligt och jag kan inte fatta det och det ska så klart bli helt underbart! Jag lovar att uppdatera bloggen, som nu i tre veckor kommer att förvandlas till en reseblogg. Förhoppningsvis kommer jag tillbaka mer solbränd, mer utvilad och med många nya intryck och upplevelser i bagaget (och förhoppningsvis också med en del materialla saker i bagaget). Vi hörs och syns!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
