Tidningar

En kollega frågade mig häromdagen om vilka tidningar jag prenumererar på. Kanske säger det något om mig som person? Det är upp till andra att bedöma, men här är i alla fall mina tidningar:

DN - jag måste läsa till frukosten
Svenskan - de ringde och det var billigt
Genus - mycket bra, nu även när den kostar pengar
Vagabond - jag behöver nog inte förklara (gå in på min hemsida om du inte förstår)
Allt om mat - bra vardagsmat, och det var billigt några månader
Elle a la carte - för matsnobbar
Elle interiör - heminredningspornografi (och så fick jag en picknick-filt)

Snart kommer även Populär historia hem i brevlådan - gratis eftersom de ville att jag skulle vara med om en marknadsundersökning - men den läses mer av min sambo än av mig. Jag hade även Femina under sommaren som en gåva av min mor. Den är faktiskt bra. Det är inte en "så här blir du vacker och smal" a la Amelia, utan en mer sansad tidning med lite smiktips, men mest andra reportage. Bra mode och bra artiklar. Jag ska nog ha den nästa sommar också. Skönt att veta att sådana tidningar finns.

Provvalet i Skaraborg

Så har då provvalet satt i gång i Skaraborg. Samtidigt som min pojkvän fick hem provvalskatalogen för Stockholms län (en fin katalog i fyrfärg) fick jag katalogen för Skaraborg (några uppkopierade papper i svartvitt). Nåja, det är skillnad och kanske inte så mycket att hetsa upp sig för. Huvudsaken är ju att provvalet kommer att följas i största möjliga mån.

Hur som helst så ställer jag upp med siktet på riksdagen 2006. Jag kandiderar därför att jag tror att jag kan göra skillnad. Jag är trött på folkpartiets "ställa-krav"-mentalitet och jag tycker att det är dags att vi tar tag i feminismen på allvar.När folkpartiet röstade för övergångsregler var jag nära att lämna partiet. Nu arbetar jag för riksorganisationen, men jag anser att partiet bör förändras, och sådana som jag och flera andra behövs för att rädda partiet. Jag vill inte sitta tyst och flyta med strömmen - jag vill aldrig svika mina ideal!

På min hemsida www.folkpartiet.se/lager skriver jag vad jag vill i politiken och jag hoppas att folk kommer att rösta på mig. Jag lovar att aldrig hålla tyst om jag blir invald!

Kyrkovalet

Jag har inte röstat. Denna gången var det ett medvetet val. Hemma på hallbordet ligger blanketten som kommer att stryka mig som medlem i Svenska kyrkan. Beslutet satt långt inne och den utlösande faktorn var ekonomin. Jag betalar 1600 kr till kyrkan varje år. Så mycket kommer jag inte ens i närheten av när jag betalar min medlemsavgift till folkpartiet. Skulle jag få frågan av Svenska kyrkan om jag ville bli medlem och betala 1600 om året att jag skrattat ut frågeställaren. Varför ska jag då vara med av gammal vana?

Sedan tycker jag att det är fel att samfund får ta ut medlemsavgifter via skattesedeln.

Jag är snart en fd medlem i Svenska kyrkan, men jag kan ju ändå tycka att det är trist att Sverigedemokraterna går frammåt...

En kategori kom bort!

Igår satt jag och såg på TV-prisgalan (det fanns inget annat att titta på). Jag blev mycket förvånad när allt var klart. En kategori hade kommit bort. Var fanns kategorin för kvinnliga nyhets- och sportuppläsare?

Jag har ingen förståelse för att man inte kan blanda kvinnor och män i samma kategori, men man vill väl ha så många klasser som möjligt eller nåt. Men att en kategori som ska vara "unisex" bara nominerar män är helt obegripligt! Vad fan tänkte dom som nominerade? Ja, Claes Åkesson är SÅÅÅÅÅ mycket bättre än Katarina Sandström! Eller?

Jag fattar ingenting.

Snyggt, Johan!

I morgonsoffan på SVT imorse diskuterade det nya lagförslaget jag skrev om förrigår. Johan Norberg var klockren: "Tänk om jag skulle bli mördad och mina släktingar tyckte att det var skitsamma med straff, då skulle ju den som mördade mig kunna få mindre straff än annars."

Samma sak skulle gälla om man hade anhöriga som var kristna med en syn om att förlåtelse är bästa vägen, eller idealister som inte tror på stränga straff. Är de anhöriga för dödsstraff kan straffet bli längre.

Men de skulle ju inte vara med och påverka, de skulle bara få yttra sig. Vad har de där och göra då?

(En kommentar till mitt senaste inlägg: Man kan också ha stränga straff för att avskräcka, men det är ju mer eller mindre bevisat att det inte fungerar. Brotten är inte färre i länder med dödstraff.)

Nytt lagförslag

Jag hörde på nyhterna i morse att lagrådet föreslår en ändring i nådeansökningsförfarandet. Nu vill man att anhöriga ska få mer att säga till om. Precis det som man kritiserar i USA i samband med Annika Östbergs nådeansökningar vill man nu införa i Sverige.

Det vi måste fundera på innan vi ger annhöriga möjlighet att yttra sig i nådeförfaranden är varför vi sätter folk i fängelse.

Är det för att skydda hederliga människor från brottslingar?
Är det för att lära brottslingar en läxa och göra dem till bättre människor?
Är det för att hämnas?

Jag skulle säga att det borde handla om en blanding mellan skydd och läxa. Vi vill hålla hemska brottslingar borta från gatorna och vi vill lära människor att man inte gör på det viset. Det är fullt rimligt. Med den synen är fotboja ett bra alternativ, man får då tid att tänka över sitt brott och man kan inte vistas ute hur som helst.

Om man istället sätter folk i fängelse pga hämnd råder helt andra mekanismer. Om man tänker på det sättet är dödstraff ett lämpligt straff för t ex mördare. Då ska vi inte släppa ut någon innan de har fått ett straff som verkligen känns.

Om man sätter folk i fängelse för att hämnas är det fullt rimligt att anhöriga får vara med och tycka till om straffets längd, det är ju de som ska hämnas. I ett samhälle där inte hämnd är det främsta motivet har anhöriga faktiskt inte med det att göra. De anhöriga kan rimligtvis inte veta hur stor risken för återfall hos förövaren är, inte heller hur han eller hon har skött sig i fängelset. Med andra ord är lagrådets nya förslag helt orimligt. Thomas Bodström är inte sen att hänga på, men det ska inte bli som i USA. Om man inför detta så är det precis det det blir. Och då bör vi inte komma här och kritisera USA för att de aldrig släpper Annika Östberg!

Göran vänder ryggen till

Det är patetiskt att han försöker att bortförklara sig. Göran kan inte dölja att han är ett gubbkräk och en stor fet pamp. Än en gång visar han sitt rätta ansikte och vänder Maud ryggen när hon pratar. Om man nu vore så välvillig att man godtog ursäkten att han måste gå om kring för att han är gammal och fet, så är det väl ingen som tror att knän blir bättre för att man vänder ryggen till?

Dessutom blir knän inte bättre av att man pillar på sin bläckpenna.

Skäms Göran!! Men som tur var irriterade sig nog en hel del på hans beteende och det gynnar bara den borgerliga sidan. Mer övertygad än någonsin: Vi måste få en ny statsminister 2006!

Den svenska självgodheten

Det ringde en man till mitt jobb och frågade sig var den svenska självgodheten kommer ifrån. Jag svarade att jag inte visste, men tillade att jag verkligen förstod vad han pratade om.

Den svenska välfärden är bäst i hela världen. Man vill ju aldrig bli sjuk utomlands, för då vet man aldrig vad man kan råka ut för.

Stackars alla andra i alla andra länder, vi kan ju inte ta emot dem alla här. Det är bäst att vi inför övergångsregler i EU för annars kommer det myllra in människor från Polen och Slovenien för där är det ju inte lika bra som här.

Eller min favorit från Freivalds:

Ni behöver inte vara oroliga, den thailändska sjukvården håller lika hög klass som den svenska.

Detverkar inte vara många som vet att flera andra länders sjukvård håller högra klass än den svenska. i Tyskland är sjukvården gratis och man kan ringa sin husläkare dygnet runt. I Sverige kan man skrika sig lycklig om man får prata med en levande människa när man ringer sjukhuset.

Östeuropéer är ofta mycket glada över att deras land har gått med i EU. Deras länder har stor framtidspotential. Varför i hela fridens namn skulle de vilja komma hit och leva på våra bidrag??? Några kommer hit och jobbar eftersom lönerna fortfarande är högre i Sverige, men inte så många verkar vara sugna på att leva på bidrag här.

Under tsunamikatastrofen var inte sjukhusstandarden det viktigaste, utan platsbristen, då många turister tog upp thailändarnas platser. Men så klart uppfattade den svenska ministern att oron över att Thailändarnas sjukvård var undermålig som det största problemet.

Är det inte underbart att alltid veta att ens eget land är det mest fantastiska i hela världen?

Annika Östberg igen

Nu har Arnold Schwarzenegger kallat Annika Östberg för en ondskefull mördare. Och visst är det hemskt, eftersom det var hon och hennes pojkvän som är mördare, inte hon. Reaktionerna har förstås inte låtit vänta på sig och här skriver Aftonbladets Åsa Mattsson att Schwarzenegger är ond och inte ser på fallet med feministiska glasögon. Vad är det för feministiskt i detta fall?

Mattsson skriver att Östberg tidigt varit heroinmissbrukare och prostituerad. Ja, det är ganska vanligt att brottslingar har haft en tuff barndom. Det kvinnliga offret och den brutala mördaren till pojkvän, var det så det var? Nja, det är väl ganska tveksamt. Östberg var med och planerade rånet och höll pistolen riktad mot polismännen. Men hon sköt inte. Jag har tidigare skrivit om det. Östbergs straff är på tok för högt. Jag anser inte att straff för den typen av brott ska vara så höga. Men låt oss nu göra en jämförelse. Två andra personer sitter i svenskt fängelse på livstid för mord. De, liksom Annika Östberg sköt inte heller. De var med, men dödade inte. Den ena av dem kunde inte ha mördat eftersom han vid tidpunkten för morden låg skadeskjuten i en bil. Jag har inte hört någon höja rösterna för dessa herrar att de har fått för stränga straff.

Men så är fallet, Tony Olsson och Andreas Axelsson sitter inne för det Jackie Arklöf har gjort...

Tjejmilen

Nu har jag gjort det, jag har sprungit tjejmilen! En herrans massa kvinnor som sprang en mil tillsammans - det var en upplevelse! Min och mina vänners stora tanke innan loppet var: Detta har vi gjort förut, hur kommer det sig att vi betalar för att att springa en mil?. Det är helt klart roligt och inspirerande att springa med en massa andra människor (förutom att folk ställer sig i fel startgrupp och på så sätt bromsar upp hela fältet).

Men varför en tjejmil? Nu springer kvinnor maraton precis som män och behöver inga egna klasser. Eller? Det känns lite som om tjejmilen är en slags uppmuntran till kvinnor att inte ta i för mycket. Vi är ändå kvinnor och ska väl kunna ta det lite lagom med en mil? Det är kanske orättvist att tänka så för man kan vinna tjejmilen och de som gör det tillhör sverigeeliten i långdistanslöpning, men det känns ändå lite som om det som är reserverat för oss kvinnor ska vara lite lagom.

För mig som nybörjare var det dock en utmaning att springa en mil på tävling, men jag har vänner som också är nybörjare och som är män. Vilken tävling ska de ställa upp i? Stockholm maraton? Lidingöloppet? (Jag är medveten om att midnattsloppet finns, men det är lite jippobetonat och vänder sig inte till motionärer, såsom tjejmilen).

Hur gick det för mig då? Jag startade i den grupp som förväntas springa på 53-58 minuter (så snabbt springer jag inte!) och i samma grupp som jag startade två 70-åringar med stavar. Så mycket för startgrupper! Jag kände mig lite krasslig innan loppet, stukade foten efter 4 kilometer och kom ändå i mål på 1.12. Idag är jag hemma från jobbet och är sjuk och har ont i foten. Men det var värt det och jag springer nog nästa år igen, trots att bara tjejer får vara med.

Mary Wollstonecraft

Gud vilken tråkigt bok, tänkte jagt efter två kapitel i Mary Wollstonecrafts "Till försvar för kvinnans rättigheter". Boken stod sedan på sin plats i bokhyllan i över ett år innan jag för någon vecka sedan bestämde mig för att läsa den, om det så skulle kännas som att gå tillbaka till skolan igen. Men så otroligt överraskad jag blev! Det var bara de två första kaptitlen som var tråkiga, efter det blommar boken upp och är hur rolig och bra som helst. Det Wollstonercraft skriver om kunde lika gärna gälla idag. Hon är förbannad övrer hur kvinnor ses som mindre förnuftiga varelser och menar att det är klart att man blir mindre förnuftig om man inte får någon utbildning för att man anses vara mindre förnuftig. Det roliga är Wollstonecrafts ständiga närvaro i boken. Hon skriver rent ut att hon är så arg och måste lugna ner sig för att klara av att skriva vidare. Så underbart bra och så fantastiskt kul skrivet av en kvinna som levde i slutet på 1700-talet!

Jag vet att alla som läser detta och som är rättrogna feminister precis som jag, redan har läst den här boken och tycker att detta är yeserdays news, men jag vill dela med mig detta till alla er som aldrig läste mer än två kapitel (fast kanske säger att ni har läst den ;o).

Föräldraförsäkring

Nu har folkpartiets landsmöte avslutats och ännu ett landsmöte har gått utan att folkpartiet har tagit ett vitkigt beslut i jämställdhetsfrågor. Den i särklass viktitgaste politiska jämställdhetsfrågan är frågan om föräldraledigheten. Det finns inte så mycket annat vi kan påverka politiskt (om man inte är för kvotering och annat hemskt). Jag hade gått mot mina egna principer och skrivit under en motion som syftade till att vara taktisk. Den föreslog en tredelning av föräldraförsäkringen där en tredjedel går till mamman, en tredjedel till pappan och där restrerande tredjedel är upp till färäldrarna att disponera som de själva vill. Själv tycker jag att det inte borde finnas några överlåtningsbara månader alls. Det borde vara 50-50.

Det finns två riktigt bra argument. Båda är liberala. Det ena är att det är av godo att män tar ut lika mycket föräldraledighet som kvinnor. Det är bra både för männens kontakt till sina barn och kvinnans karriär. Det finns ett tydligt samband mellan hur många "pappamånader" ett land har och hur många månader pappor i snitt tar ut. Har man en "pappamånad" tar papporna ut i snitt en månad, har man två tar de ut två osv. Alltså skulle individuall föräldraförsäkring innebära en mer jämn fördeling av föräldraledigheten och detta anser jag är bra.

Det andra argumentet är mer tekniskt och handlar om att försäkringar ska vara individuella och inte kollektiva. Det är så föräldrarna som får pengarna och inte barnet och man kan därför inte tala om att individen är barnet.

Dessutom tycker jag att om staten ger ut pengar så generöst, är det inte så konstigt att man vill styra. Alla argument om att familjen ska få välja själv är idiotiska eftersom man får välja så mycket man vill, man får bara inte betalt för det. Jag får ju vara hemmafru om jag vill, men inte på statens bekostnad.

Jag blev så besviken när jag ser att Marit Paulsen satte P för motionen för tredelad föräldraledighet genom att skrika högst att hon är liberal och därför mot allt tvång. Vem vill tvinga någon att skaffa barn? Är det en självklar rättighet att få pengar för att vara hemma med barn? Nej, det är en förmån och det finns inget oliberalt med att göra försäkringen individuell!

Tack HM!

Tack HM Rowells för era sportkläder! Nu vet jag var jag ska handla i fortsättningen!!

Rökföbud på krogen

Nu måste jag avreagera mig lite angående denna utbota idiotiska lag att man ska tvinga alla krogar att hålla rökfritt.

Innan lagen kom sa majorieten av alla mina vänner och bekanta att de såg fram emot lagen. Det skulle bli så skönt att slippa lukta illa och nu skulle de njuta mer av kroglivet. Eftersom det verkligen var majoriteten av alla mina vänner som tycktes tycka såhär började jag fundera. Mina vänner är nog inte så särkskillt udda i ett störrre perspektiv och då kan man genast börja fundera på varför rökfria krogar inte har öppnats här och var redan innan lagen. Det fanns ju en enorm marknad för rökfritt! Faktum är när man undersöker varför krogar inte har rökfritt är skälet att det inte lönar sig. Varför inte undrar jag. Alla verkar ju vilja ha rökfritt. Jag kan inte heller tänka mig att ett sällskap på 10 pers skulle rätta sig efter en rökare om valet stod mellan rökfritt eller inte.

Detta är ett mysterium för mig. Varför vill folk tvinga krogägare att ha rökfritt för att få sina egna behov tillfredställda? Varför stödde de inte de få rökfria krogar som fanns tidigare?

Nej, min lösning är att låta folk ta hand om sina krogar ifred och alla de som diggar rökfritt kan söka sig till rökfria krogar. Själv besökte jag gärna rökfria caféer och lunchrestauranger tidigare, men jag skulle aldrig drömma om att tvinga alla andra att följa mina spår.

Jag antar att jag nu skaffat mig många fiender i och med detta inlägg ;o)

VM i friidrott

Jag blir så trött ibland. Som jag skrivit här på bloggen tidigare är jag en sportfåne för att det är spännande att se på sport. Nu förundras jag över att folk rasar för att rika oljeländer erbjuder kenyaner medborgarskap mot att de får tävla för ett annat land i VM och därmed slippa de svåra uttagningarna i Kenya. Varje land får endast skicka tre personer per gren och på 3000 m hinder innebär det att folk som akn vara med och slåss om medaljer kanske inte ens får åka till VM - för att alla de bästa på den distansen kommer från samma land. Liknande har vi tidigare sett i USA där de amerikanska uttagningarna är svårare än själva VM.

Fd förbundskapten Ulf Karlsson tycker att det är bra att folk flyttar på sig. Det tycker jag också! Sedan tycker jag att man borde skippa gränsen på tre deltagare per gren. Är de fem bästa från samma land ska de ändå få vara med!

Sportkläder

Det är redan augusti och tjejmilen börjar närma sig. Jag känner mig lite panikslagen, men det ska faktiskt bli kul att springa. Det som jag för ett år sedan trodde var omöjligt är nu fullt realistisk. Hanna Lager ska springa en mil! (Jag har redan testat det och vet att det går, om än långsamt.)

När man nu håller på och tränar och springer som jag gör är det viktigt att ha bra kläder som man trivs i. Inför att jag skulle börja träna köpte jag nya skor, en sport-BH och en par jazzbyxor. Skor och BH lägger jag gärna pengar på, för det måste vara riktigt bra, annars kan man skada sig. Men övriga kläder ska bara vara bekväma. Tycker jag. Sommaren har visserligen inte varit en supersommar, men jag har varje gång när jag varit ute tänkt att jazzbyxor är för varmt. I veckan har jag bestämt mig för att göra något åt det. Inte visste jag att det var så svårt!!! Sportaffärer är fulla av hippa träningskläder som folk går med till vardags. Det är inne nu. Min träningskompis var inne på Stadium och frågade efter running-byxor och fick till svar att de inte hade några inne. Jag gick själv för att titta och det enda jag hittade som passade var ett par adidasbyxor för 400 kr. Var köper man träningskläder där man inte betalar för märket mer än varan? Jag kanske ska tillägga att de jazzbyxor jag köpt var ganska billiga (250 kr, Stadiums egna märke), men jag hade inte så stor valmöjlighet där om jag inte ville betala det dubbla.

Det som slagit mig i min jakt på träningskläder är att det ligger väldigt mycket mode i allt. Det borde dock finnas massa människor som jag, som tränar lagom mycket och är allt annat än hippa. Vi som går på friskis och som slitit ut våra gamla mysbyxor eller cykelbyxor från 80-talet, var ska vi köpa nytt? Hade jag varit mer ekonomiskt lagd hade jag haft världens bästa affärsidé. Jag ger den till någon annan istället med löfte om att jag blir din första kund!

Privatmoral

Jag har funderat en hel del på en annan sak under semestern. Jag har träffat min konservativa kompis från gymnasiet. Hon är konservativ, jag är liberal. Hon har konverterat till katolicismen och jag tror inte på Gud. Vi var trots detta bästa vänner. Nu lever vi så totalt olika liv, hon är familjemor och jag lever visserligen samboliv nu, men går ut ganska mycket och reser när jag får möjlighet. När min vän skulle gifta sig vid 21 års ålder vigas i katolska kyrkan på latin uppmuntrade jag detta och var glad över att hon var så lycklig. Då gav hon mig en komplimang som jag levt på sedan dess. Hon sa att hon uppskattade att jag var liberal i alla frågor och inte bara när det passar. Jag är så liberal att jag inte ser något problem i att hon valt ett liv som jag aldrig skulle göra.

Det låter kanske inte så fint sagt, men jag tror att det är väligt lätt att döma ut andras sätt att leva för att de är just konservativa eller djupt traditionella. Det är ofta svårt att skilja mellan vad man tycker själv och vad man anser att alla andra ska tycka eller t o m vad samhället ska tycka.

Själv är jag abortmotståndare och kärnfamiljsvurmare. Det är faktiskt sant. Men dessa ställningstagande gäller mig och enbart mig. Det är jag som inte vill genomgå en abort. Om en vän till mig bestämt sig för att göra abort skulle jag stötta henne. Jag mår dåligt av att folk inte vill att man ska få ha den rätten till sin egen kropp. I början av sommaren såg jag ett gäng på stan som demonstrerade med bilder på foster och antalet veckor under. Då var jag så förbannad så att höll på att koka över. Någon annan räddade mig den gången. En mycket upprörd tjej skällde ut idioterna och jag kände att det är skönt att det finns andra som blir upprörda. Men jag vill inte göra abort. Det är dock en helt annan sak.

Jag vill också ha en kärnfamilj. Förutom att jag vill leva jämställt vill jag leva hyfsat traditionellt. Det hindrar mig inte från att ha kämpat för att homosexuella ska få rätt att gifta sig och skaffa barn eller att inte fördöma människor som lever helt andra liv.

Det handlar om att alla ska få leva som de vill och att vi inte ska lägga oss i vad andra gör. Att jag är privatkonservativ ibland har inget att göra med hur jag vill att lagstiftningen ska se ut. Det är viktigt att skilja på det.

Hemma?

Nu är jag tillbaka på jobbet igen efter semestern. Sista helgen hann jag med något som är lite speciellt. Jag besökte mina föräldrar. Inget speciellt med det, men sedan jag träffade min pojkvän har vi haft för vana att gå ut och dricka öl i min gamla hemstad. Innan jag träffade Andreas gick jag aldrig ut hemma. Det var förenat med ångest och jag ville aldrig träffa några som kunde tänkas känna igen mig. Varför vet jag inte riktigt. Nu är jag hyfsat avslappnad, men det är ändå en konstig känsla att sitta bland en massa folk som man har gått på samma skola som eller som man känner igen från dagmamman.

Andreas tittar ut över puben och över plasten utanför säger: "Här växte du upp Hanna, detta var ditt liv." Det är kanske därför jag känner sådan panik. Jag vill inte tillbaka. Samtidigt kan jag inte se något fel i att bo i en småstad och gå ut i en småstad och känna alla i en småstad. Det kan ju vara jättemysigt! Men samma småstad känns för mig väldigt kvävande.

I påskas. Andreas går ut och träffar en vän från Stockholm på krogen. Det känns lustigt. Jag hälsar på alla jag känner (mest brorsans kompisar). Andreas säger att han tror att det är såhär på Magaluf. Jag vet inte, men kanske för oss. Jag har varit på Kreta. Där är folk väldigt fulla och man känner inte igen sig, trots att man är lika full. Det är kanske samma sak.

Jag älskar trots allt min hemstad, men den ska avnjutas i lagom doser. Jag är glad över att jag börjat utforska dess nattliv och ämnar inte sluta med det. Och kanske är det som Andreas säger att party i en småstad är som att åka på charter. Fast utan solen förstås. För det regnade i helgen. Men jag hittar ju faktiskt överallt och Lidköping har inte blivit kall!

Sverige igen

Såhär i sommartorkan läsate jag insändarsidan i DN igen. En liten insändare drog till sig min uppmärksamhet. Det var en kvinna som tyckte att man inte skulle använda vin i matlagning (och inte ha med det i recept i tidningar) av hänsyn till alkoholister. Hon menar att det är många som inte vet att man kan få återfall bara av smaken.

Jag är laktosintolerant, allergisk mot morötter och känslig mot apelsinjos och rödvin i för stora mängder. Det är ganska jobbigt att alltid behöva fråga (nu tål jag förhållandevis mycket mjölk så det är oftats inga problem), men det är något man får vänja sig vid. Tycker jag.

Jag blir så trött på att man ska tycka så synd om alla och att man måste ta hänsyn in absurdum för att folk inte tål det ena och det andra. Kan de nyktra alkolisterna inte välja ett annat recept?Måste alla lida av att somliga inte tål vissa saker?

En liknande grej har jag märkt hos vissa vegitarianer (obs! ej alla!). Om det finns en vegitarian i sällskapet ska alla äta vegitariskt. Varför det?

Jag vet att det kanske är fånigt att brusa upp för sånt här på morgonkvisten, men är det sommartorka så är det!

Sommar

Det är sommar och jag har varit mycket dålig på att uppdatera min blogg. Jag har passat på att i det vackra vädret åka ut till skärgården och bara ta det lugnt några dagar. En underbar start på min semester! Nu är jag tillbaka i stan igen och har blivit något av en hemmafru. Trots semester städar, tvättar och diskar jag så det står härliga till. Visst är det underligt att det som är så tråkigt kan bli lite roligt när man har all tid i världen? Inte för att jag tycker att det är jätteroligt, men det är skönt att se hur ett beboerligt hem växer fram och framför allt att högen med slängsaker växer!

Annars ligger jag mest på soffan eller på en filt ute och läser böcker. Jag läste precis ut Asyl av Liza Marklund. En mycket intressant bok. Den är både spännande och fascinerande, samtidigt som jag hela tiden fick en känsla av att något viktigt hade utelämnats. Jag har diskuterat detta med min sambo som känner likadant och vi undrar vad det är med boken som inte stämmer. Hur som helst betvivlar vi inte på att själva kärnan i boken är sann och det är väl det som är det viktigaste. Intressant känsla dock.

Jag får återkomma när jag läst ut prostitutionsutredningen som ligger på mitt nattygsbord just nu.