Fågelinfluensan

Jag vet inte om jag orkar mer. Sjuka fåglar är huvudnyheter, inte bara i kvällpressen, utan även på text-TV. Hela morgonen har ägnats åt telefonväkteri i svt:s morgonsoffa. Alla är helt hysteriska. Snart är den här och den kommer att döda många - fågelinfluensan.

Jag tycker att folk borde tagga ner lite och lyssna på vad experterna faktiskt säger. Det är inte så farligt. Vi kommer inte alla att dö.

Tjockisar

Jag uppdaterar visst min blog alltför sällan nuförtiden. Det beror på mycket att göra. En vanlig ursäkt, men så är det.

I alla fall. Jag läste häromdagen att Nynäshamnsborna är fetast i Stockholms län. Detta ska kommunen råda bot på genom att subventionera medlemsskap i olika viktklubbar. Detta är ju som vi alla förstår viktigt att kommunen lägger sig i (OBS! ironi). Men om vi bortser från vad kommunen ska och inte ska lägga sig i vill jag att vi ska fundera lite.

Super folk mindre för att vi ha hög alkoholskatt?
Skulle folk äta mindre godis om vi höjde skatten på socker?
Går folk ner i vikt för att viktklubbar är gratis?
Varför äter isåfall fattiga människor på McDonalds istället för att vältra sig i överskottslagrets pasta med euroshoppers tomatsås till?

Om en chokladkaka började kosta 1000 kr istället för 10 skulle nog många sluta att köpa det, men det är ju knappast de summorna vi pratar om vid en ev skockerskatt. Om chokladkakan kostade 30 kr istället för 10 skulle nog många bara få lite sämre ekonomi.

Kan inte folk förstå att man måste vilja för att gå ner i vikt? Man måste bestämma sig för att det är slutätet på McDonalds och slutsmåätit godis. Tror någon att det hjälper att man höjer priset? Det finns väl inga alkoholister som har råd att supa, men super gör de ju ändå?

Jag blir så trött på denna ta-hand-om-mentalitet. Alla måste lära sig att ta hand om sig själva, för ingen kan göra det åt en! Jag kan vara med i viktväktarna i ett år utan att gå ner ett gram. Det handlar ju inte om pris, utan om motivation. Att motivera folk är inte samma sak som att höja skatten. Det kan aldrig bli det!!

Bantning

Banta är ett av de värsta orden jag vet. Inte bara för att det medför ångest, utan också för att det klingar så illa i andras öron. Det är fult att banta. Eftersom ordet nu har fått så dålig klang funderar jag på vad man ska använda istället. Det enda jag kommer på är att benämna det leva sunt. Jag har börjat leva sundare sedan februari i år.

Mina föräldrar bantar ständigt. I hela min uppväxt har jag fått lära mig att vara tjock är något som måste motverkas. Reaktionen blev att jag kämpade för att duga som jag är.

Det är aldeles självklart att jag duger som jag är, oavsett vad vågen pekar på. Det är ingenting som någon borde tvivla på. Men att upptäcka att man inte orkar gå till affären som ligger ett kvarter bort, eller att man inte kan sitta vid ett skrivbord en hel dag utan att knäppa upp byxorna, är inte längre en fråga om att duga. Det är en fråga om ohälsosamhet. Det har jag hårdnackat vägrat att inse ända fram till februari i år.

Jag är inte tjock eller gigantiskt stor, men jag väger för mycket och jag är på tok för lat. Mitt hälsosammare liv började med viktklubben på nätet. Detta för att få en liten sporre. I en månad vägrade jag äta godis på veckorna och jag började träna tre gånger i veckan. Det gjorde så klart susen och kilona började sakta men säkert att försvinna. Jag insåg ganska snart att det inte handlar om att aldrig mer få unna sig godsaker (som jag är så förtjust i!) utan det handlar om att inte äta kladdkaka, smågodis och lite chips - varje dag. En sak räcker - en gång i veckan! Nu blir det kanske inte alltid så, men varje dag är ett minne blott. En sak har jag nu upptäckt. En wafer kexchoklad, som jag älskar, har aldrig varit så god som när jag inte har ätit godis på en vecka och när jag inte heller skäms för att jag äter den.

Jag är inte längre lat. En promenad hem från jobbet är inte längre ett problem, då det faktiskt är mycket lugnare än att springa 7 km. Jag lever sundare nu och är än så länge 7 kg lättare än i februari och känner att jag klarar av mitt nya liv.

Jag lever sundare, eller jag bantar. Kalla det vad du vill, men jag mår mycket bättre idag än på många, många år!