tisdag, december 20, 2005
Migrationsverket
Jag vill nästan inte prata om det, det är bara för jävligt. Folk firar att vi utvisar människor. Har vi verkligen rätt personer på rätt arbetsplats? Är det det man anser? Fy fan är det ända jag kan säga.
Back in business
Nu är jag tillbaka från min skjukskrivning och jag kan meddela att mina förväntningar på sjukskrivningen inte infriades. Jag hade trott att jag skulle kunna glassa omkring på stan när alla andra jobbar och kunna träffa massa folk och läsa massa böcker. Istället hade jag första veckan så ont att jag knappt orkade hålla i en bok. Läsningen var dessutom ett problem eftersom jag fick ont i ryggen av för mycket liggande. Gå på stan var inte så kul eftersom jag ständigt var livrädd att folk skulle komma åt min mage och det faktum att jag inte kan röra mig så snabbt försvårade en sådan utflykt. Gick ändå endel på stan eftersom jag var tvungen att röra på mig, men jag fick vila mycket.
Nu är jag tillbaka på jobbet och har fortfarande ganska ont periodvis och orkar inte lika mycket, men vad gör man inte för att inte utnyttja systemet ;o)
Nu är jag tillbaka på jobbet och har fortfarande ganska ont periodvis och orkar inte lika mycket, men vad gör man inte för att inte utnyttja systemet ;o)
måndag, december 05, 2005
Sjukskriven
Det var ett tag sedan jag uppdaterade min blog nu, men det är så illa att jag har blivit sjukskriven. Den som har hängt med här på bloggen har kunnat läsa om att jag lider av reflux, dvs öppen magmun, och för detta har jag nu opererats. Detta är ett tämligen enkelt ingrepp och sjukskrivningen efteråt brukar inte vara mer än ett par dagar. Otur skulle jag ha och operationen gick lite snett och jag förlorade en massa blod. Jag är dock bättre nu, men får räkna med att vara hemma nästan ända fram till jul. Det gör ont i mina sår, men jag känner mig bättre för var dag som går, vilket ger mig hopp för famtiden.
måndag, november 28, 2005
Böcker
Till Egypten medförde jag halva mitt pocketbibliotek (för er som hänger med här på bloggen och vet hur många böcker jag äger förstår att detta är en enorm överdrift, men det låter ju lite klatschigare så). Jag ska nu snabbrecensera det jag läste:
1. Barbara Voors - Syster min: En spännande historia om en kvinna som läser sina försvunna systers dagböcker. Systerns liv och vad som hände henne klarnar lite mer för varje sida. Jag tycker att boken var medryckande och spännande, men min sambo - som läste den på min inrådan - tyckte att det dåliga språket och den onaturliga dialogen tog över och förstörde läsupplevelsen.
2. Lars Einar Engström - En sexists bekännelser: En helt underbar bok! Det är underbart att läsa hur en sexist inom näringslivet bekänner sina synder. Vi skulle behöva mer av sånt. Att sedan Engström och jag inte är ense om att man inte ska kvotera i bolagsstyrelser eller att flicka. nu är ett dåligt projekt det spelar mindre roll.
3. Alex Garland - Beach: Denna bok hade tydligen alla andra läst utom jag, men hur som helst fick jag denna på inrådan av min sambo (som tydligen ger bättre tips än jag). För er som inte läst den handlar det om några ungdomars letande efter den perfekta paradisstranden i Thailand. När de hittar den börjar den psykologiska historien om makt, besatthet och kanske till och med galenskap. Jag älskade boken!
4. Catharina Kjellgren - Inte att leka med: Denna bok får mitt inofficiella pris som världens sämsta deckare. Vart ska jag börja? Ingen gripande story. De misstänkta är bara misstänkta för att bokens privatdetektiv gissar det. Hot mot huvudpersonen är bara konstigt, inte spännande. Avslöjandet av mördaren kommer som ett jasså och inte som ett Aha! En kvinnlig privatdetektiv i Göteborg blev alltså en besvikelse. Tyvärr. Jag trodde att jag skulle älska det.
1. Barbara Voors - Syster min: En spännande historia om en kvinna som läser sina försvunna systers dagböcker. Systerns liv och vad som hände henne klarnar lite mer för varje sida. Jag tycker att boken var medryckande och spännande, men min sambo - som läste den på min inrådan - tyckte att det dåliga språket och den onaturliga dialogen tog över och förstörde läsupplevelsen.
2. Lars Einar Engström - En sexists bekännelser: En helt underbar bok! Det är underbart att läsa hur en sexist inom näringslivet bekänner sina synder. Vi skulle behöva mer av sånt. Att sedan Engström och jag inte är ense om att man inte ska kvotera i bolagsstyrelser eller att flicka. nu är ett dåligt projekt det spelar mindre roll.
3. Alex Garland - Beach: Denna bok hade tydligen alla andra läst utom jag, men hur som helst fick jag denna på inrådan av min sambo (som tydligen ger bättre tips än jag). För er som inte läst den handlar det om några ungdomars letande efter den perfekta paradisstranden i Thailand. När de hittar den börjar den psykologiska historien om makt, besatthet och kanske till och med galenskap. Jag älskade boken!
4. Catharina Kjellgren - Inte att leka med: Denna bok får mitt inofficiella pris som världens sämsta deckare. Vart ska jag börja? Ingen gripande story. De misstänkta är bara misstänkta för att bokens privatdetektiv gissar det. Hot mot huvudpersonen är bara konstigt, inte spännande. Avslöjandet av mördaren kommer som ett jasså och inte som ett Aha! En kvinnlig privatdetektiv i Göteborg blev alltså en besvikelse. Tyvärr. Jag trodde att jag skulle älska det.
Guide till Egypten
Nu är jag hemma igen och är brun och fin! Jag tänkte ge er en liten miniguide till Sharm el Sheikh om det är någon som skulle gå i tankar om att resa dit.
Det första ni ska tänka på är att inte åka med Detur. De är billiga men det som står i katalogen stämmer inte (t ex när det gäller deras utflyktsprogram) och deras resesäljare kommer att säga att det som står i katalogen stämmer. Det kan alltså handla om en tråkig överraskning om ni hade tänkt flyga till Kairo och pyramiderna för 1000 kr, som det står i katalogen och som säljarna bekräftar. Detta pris gällde en bussresa fick vi veta på plats i Sharm. Det fanns inget intresse att gottgöra oss för detta. Det fanns egentligen inget som helst intresse för någonting, allra minst för sitt jobb, hos vår reseledare. Det fanns två reseledare till som var bättre, men vårt första intryck var inte alls bra.
Det andra ni ska tänka på är att solen går ner kl 16. Förbered er alltså på tidiga morgnar och eftermiddagsvila.
Det tredje som att tänka på är att egyptierna är extremt gåpåiga, men de respekterar förhållanden. Således rekommenderar jag par mer än singeltjejer att åka till Sharm.Men mitt samlade intryck av Sharm var ändå positivt och här kommer en lista om varför ni ska åka dit:
1. Fantastisk snorkling! Det är som om man simmar omkring i ett gigantiskt akvarium. Snorkel och mask går också att köpa billigt på plats. Och du kommer definitivt att hitta Nemo!
2. "Nära" till Kairo och pyramiderna. Man måste se pyramiderna innan man dör och de kommer inte att göra dig besviken! Så mäktigt och så fantastiskt!
3. Naama Bay är lugnt och trevligt och fräscht. (Man ska ta det för vad det är - en uppbyggd turistort - och man behöver inte leta sig till Gamla Sharm då detta är en gigantisk marknad med mer flugor och mer sunkiga hus än Naama Bay, alltså inte så mycket genuint som man kan tro om man läser guider.)
Det första ni ska tänka på är att inte åka med Detur. De är billiga men det som står i katalogen stämmer inte (t ex när det gäller deras utflyktsprogram) och deras resesäljare kommer att säga att det som står i katalogen stämmer. Det kan alltså handla om en tråkig överraskning om ni hade tänkt flyga till Kairo och pyramiderna för 1000 kr, som det står i katalogen och som säljarna bekräftar. Detta pris gällde en bussresa fick vi veta på plats i Sharm. Det fanns inget intresse att gottgöra oss för detta. Det fanns egentligen inget som helst intresse för någonting, allra minst för sitt jobb, hos vår reseledare. Det fanns två reseledare till som var bättre, men vårt första intryck var inte alls bra.
Det andra ni ska tänka på är att solen går ner kl 16. Förbered er alltså på tidiga morgnar och eftermiddagsvila.
Det tredje som att tänka på är att egyptierna är extremt gåpåiga, men de respekterar förhållanden. Således rekommenderar jag par mer än singeltjejer att åka till Sharm.Men mitt samlade intryck av Sharm var ändå positivt och här kommer en lista om varför ni ska åka dit:
1. Fantastisk snorkling! Det är som om man simmar omkring i ett gigantiskt akvarium. Snorkel och mask går också att köpa billigt på plats. Och du kommer definitivt att hitta Nemo!
2. "Nära" till Kairo och pyramiderna. Man måste se pyramiderna innan man dör och de kommer inte att göra dig besviken! Så mäktigt och så fantastiskt!
3. Naama Bay är lugnt och trevligt och fräscht. (Man ska ta det för vad det är - en uppbyggd turistort - och man behöver inte leta sig till Gamla Sharm då detta är en gigantisk marknad med mer flugor och mer sunkiga hus än Naama Bay, alltså inte så mycket genuint som man kan tro om man läser guider.)
torsdag, november 17, 2005
Semester
Om detta inlägg ligger överst i bloggen så befinner jag mig i Egypten och har det skönt. En välbehövlig semester eftersom sommaren inte blev riktigt som jag tänkt mig. Nu ska jag spana in pyramider och sola på hotellstranden och snorkla runt i röda havet. Vi ses om en vecka!
tisdag, november 15, 2005
De konstiga grekerna
Jag har läst en del av Alexandra Pascalidou på senare tid, mest för att hon är en så ohyggligt komisk figur. Fick tips av min pojkvän om följande artikel på nykterhetssajten Sanning och konsekvens. Det var bland det roligaste jag har läst. Men det är inte första gången Pascalidou håller hög humorklass i media. Vi minns väl alla hennes kommentar på OS-invigningen i Aten? När elden tändes utbrast hon: "Detta har aldrig hänt förut!". Att elden har tänds? Det kan man fråga sig...
När man ifrågasätter henne så är det alltid ett angrepp mot henne som invandrare. Visst måste det vara jobbigt att vara invandrare och ständigt diskriminerad, men gäller detta Pascalidou? Hon är grek, EU-medborgare , västerlänning. Men det är klart, med målet mot Calle Johnsson i färskt minne kanske vi ska komma ihåg att Grekland totalt saknar rättsväsende och att man inte kan förvänta sig att få en rättvis dom (om man inte blir frikänd såklart, då är allt groll glömt).
När man sedan kollar in den amerikanska filmen "Mitt stora feta grekiska bröllop" om en grekisk familj med ytterst konstiga traditioner och farföräldrar med traumatiska minnen från hemska krig, då förstår man att greker är konstiga. Mamman i filmen säger till sin dotter att hon ville ge henne ett bra liv i USA och inte låta henne växa upp som hon själv fått gjort i Grekland. Som vi alla vet är det ju så hemskt i Grekland, även idag!
Kan det inte vara så att Pascalidou bara späder på idén om att Grekland är ett konstigt land långt bort, där det bor en massa konstiga människor, när hon kallar sig själv för svarskalle? Om jag får gissa så skulle jag tro att Pascalidou vill att vi ska se Grekland som ett västerländsk EU-land, men hon påpekar ständigt för oss alla hur olikt Grekland är från Sverige. Av krönikan på Sanning och konsekvens att döma är Pascalidou mån om att upprätthålla myten om de konstiga grekerna. Eller?
När man ifrågasätter henne så är det alltid ett angrepp mot henne som invandrare. Visst måste det vara jobbigt att vara invandrare och ständigt diskriminerad, men gäller detta Pascalidou? Hon är grek, EU-medborgare , västerlänning. Men det är klart, med målet mot Calle Johnsson i färskt minne kanske vi ska komma ihåg att Grekland totalt saknar rättsväsende och att man inte kan förvänta sig att få en rättvis dom (om man inte blir frikänd såklart, då är allt groll glömt).
När man sedan kollar in den amerikanska filmen "Mitt stora feta grekiska bröllop" om en grekisk familj med ytterst konstiga traditioner och farföräldrar med traumatiska minnen från hemska krig, då förstår man att greker är konstiga. Mamman i filmen säger till sin dotter att hon ville ge henne ett bra liv i USA och inte låta henne växa upp som hon själv fått gjort i Grekland. Som vi alla vet är det ju så hemskt i Grekland, även idag!
Kan det inte vara så att Pascalidou bara späder på idén om att Grekland är ett konstigt land långt bort, där det bor en massa konstiga människor, när hon kallar sig själv för svarskalle? Om jag får gissa så skulle jag tro att Pascalidou vill att vi ska se Grekland som ett västerländsk EU-land, men hon påpekar ständigt för oss alla hur olikt Grekland är från Sverige. Av krönikan på Sanning och konsekvens att döma är Pascalidou mån om att upprätthålla myten om de konstiga grekerna. Eller?
Bröst
Jag har funderat lite på en sak. Skulle jag vilja visa undersidan på mina bröst i TV på en gala som handlar om sport? Skulle jag vilja få mitt utseende kommenterat av en massa gubbar efteråt som tycker att jag är skitsnygg?
Nej.
Men smaken är ju som bekant som baken. Och tur är väl det.
Nej.
Men smaken är ju som bekant som baken. Och tur är väl det.
måndag, november 07, 2005
Såssarna och tandvårdspolitiken
Åh, vad roligt! Nu kommer tandvårdsfrågan att lösas av marknaden istället för av Göran. Det ska bli mycket intressant att se vad såssarna kommer att göra åt den saken. Å ena sidan är nog Göran och hans kumpaner glada över att frågan är löst, men å andra sidan är det ju hemska balter som kommer hit och tar våra hederliga svenskars jobb. Kommer Göran att våga gå emot facket och hylla marknadskrafterna eller kommer han att ställa sig på fackets sida och tycka att det är bättre att höja skatten än att ge jobb till balter?
Det återstår att se. Och jag är mycket intresserad.
Det återstår att se. Och jag är mycket intresserad.
fredag, november 04, 2005
Vänstern och nazismen
Jag lyssnade på en debatt i SVT:s morgonsoffa. Ung vänsters blivande ordförande Ida Gabrielsson ondgjorde sig över att man tyckte att det var ett problem att vänstern slåss mot nazister när de sistnämnda vill demonstrera (senast i Linköping). Hon menar att det är en demokratisk rättighet att få demonstrera mot idioter som nazister. Eller kanske inte en rättighet utan snarare en skyldighet.
Visst är det en demokratisk rättighet och visst har hon rätt i att det är att det är problematiskt om man flyttar demonstrationer utanför stan och inte tillåter motdemonstrationer. Vad som däremot är tveksamt om hon har rätt i är att det skulle vara en självklarhet att anordna en motdemonstration mot nazister. Jag spånar nu bara och har ingen självklar åsikt i denna fråga, men jag undrar om det inte är smartare att låta dem vara. Alltså, nazister är inga trevliga människor och det är nog väldigt få som tycker det. Sverigedemokrater är en sak, men just nazister med alla symboler och tillbehör, tycker inte folk att de är mest löjeväckande? Det är klart att folk tycke ratt det är obehagligt, men är det inte än mer otäckt när ett gäng afa-människor står och skriker mot dem och bidrar till en tryckt stämning med smockor i luften?
Jag tror att många tycker att afa är näst intill lika obehagligt som nazister och just de kanske inte är demokratins bästa försvarare? Som sagt är jag en vän av yttrandefriheten och en vän av demonstrationsrätten, men jag kan undra om det ibland inte är bäst att hålla käften, bara för att få önskat resultat.
Se detta som en fundering från mig och inte ett sätt att tysta ner Ida Gabrielsson och hennes vänner. Hon ska givetvis få fortsätta demonstrera och jag hoppas att hon gör det för att hon tror det är det bästa sättet att stoppa nazistiska idéer och inte för att vinna billiga poänger.
Visst är det en demokratisk rättighet och visst har hon rätt i att det är att det är problematiskt om man flyttar demonstrationer utanför stan och inte tillåter motdemonstrationer. Vad som däremot är tveksamt om hon har rätt i är att det skulle vara en självklarhet att anordna en motdemonstration mot nazister. Jag spånar nu bara och har ingen självklar åsikt i denna fråga, men jag undrar om det inte är smartare att låta dem vara. Alltså, nazister är inga trevliga människor och det är nog väldigt få som tycker det. Sverigedemokrater är en sak, men just nazister med alla symboler och tillbehör, tycker inte folk att de är mest löjeväckande? Det är klart att folk tycke ratt det är obehagligt, men är det inte än mer otäckt när ett gäng afa-människor står och skriker mot dem och bidrar till en tryckt stämning med smockor i luften?
Jag tror att många tycker att afa är näst intill lika obehagligt som nazister och just de kanske inte är demokratins bästa försvarare? Som sagt är jag en vän av yttrandefriheten och en vän av demonstrationsrätten, men jag kan undra om det ibland inte är bäst att hålla käften, bara för att få önskat resultat.
Se detta som en fundering från mig och inte ett sätt att tysta ner Ida Gabrielsson och hennes vänner. Hon ska givetvis få fortsätta demonstrera och jag hoppas att hon gör det för att hon tror det är det bästa sättet att stoppa nazistiska idéer och inte för att vinna billiga poänger.
onsdag, november 02, 2005
Göran och jämställdheten (och demokratin)
Göran är rolig. Han säger att det inte kommer att bli någon ökad kvotering i föräldraförsäkringen under hans regeringstid.
Bra att vi vet. Synd för sossarna som inte fick besluta om det först.
Men roligast är väl kanske ändå Nalin. Beslutet som inte var ett beslut och som inte innehöll något ser hon som en seger. Tillåt mig småle.
Bra att vi vet. Synd för sossarna som inte fick besluta om det först.
Men roligast är väl kanske ändå Nalin. Beslutet som inte var ett beslut och som inte innehöll något ser hon som en seger. Tillåt mig småle.
Jämställdhet i Ukraina - hemma igen
Nu är jag hemma igen från Ukraina. Det var en otroligt rolig resa och jag har massor med intryck med mig hem. Jag och min vän från Silc begav oss en mycket tidig lördagsmorgon från Kiev till Donetsk och flög tillsammans med Janukovic. Tyvärr upptäckte vi det först när han klev av planet.
Seminariet som vi skulle besöka låg på en kursgård två timmars bilresa från Donetsk, i en mycket vacker miljö (tyvärr var inte kursgården lika vacker). Det var ca 15 ungdomar som diskuterade mänskliga rättigheter med inriktning mot kvinnors rättigheter. Mitt föredrag handlade om liberal feminism och vikten av att bryta könsrollerna. Trots att mitt framförande tolkades och därmed blev lite hackigt, fick jag igång en diskussion där alla verkade rörande överens om att könsroller bör brytas och att det kommer att gå att göra det. Jag tog ett exempel där jag försökte få dem att föreställa sig sin mamma tittandes på fotboll medan deras pappa städade. De skrattade, men sa att det var fullt möjligt. Eller kanske inte, mamma skulle aldrig titta på fotboll!
Efter mötet var det kafferast. En av de manliga deltagarna talade om för oss att nu hade han lärt sig massor om jämställdhet. Sedan gick han ner och slet en kopp kaffe ur handen på en tjej och sa: "Den här hade du gjort till mig, va?". Slutsats: Det finns massor mer att göra för jämställdheten i Ukraina. Eftersom jag inte talar ryska gick jag miste om mycket under seminariet, men Gunilla från Silc översatte en del så att jag också kunde hänga med. Den tid då man får höra mest om vad folk egentligen tycker är ju på festen på kvällen. Tyvärr var det inte så många som kunde engelska så att jag kunde inte prata med så många då heller. En tjej lyckades jag dock få lite kontakt med. Hon var väldigt intresserad av att plugga utomlands och ville att Ukraina skulle gå med i EU. Hon ville veta allt om hur Sverige hade påverkats av sitt medlemskap. Inte så mycket var det svar jag kunde ge henne. Hon får nog vänta på ett medlemskap och i den delen av landet hon bor i (Donetsk, Janukovic hemstad) är det nog inte så många som delar hennes åsikt om att Ukraina bör gå med i EU. När hon fick veta att jag hade estniska vänner vill hon veta om de ser ukrainare som ett eget folk eller som ryssar. Det var viktigt för henne att få vara ukrainare, även för ester. Denna åsikt delas nog av långt ifrån alla i östra Ukraina...
Slutligen blir en sådan här resa också tyvärr en matupplevelse. Tyvärr för att maten är helt oätlig om man inte går på bra restauranger och en kursgård i skogen har oftast inte en bra restaurang. Stenhårda köttbitar på pinne med potatismos simmandes i smör. Yummi! Men med några nutrilette i väskan klarar man sånt också!
Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan jag återvänder till Ukraina!
Seminariet som vi skulle besöka låg på en kursgård två timmars bilresa från Donetsk, i en mycket vacker miljö (tyvärr var inte kursgården lika vacker). Det var ca 15 ungdomar som diskuterade mänskliga rättigheter med inriktning mot kvinnors rättigheter. Mitt föredrag handlade om liberal feminism och vikten av att bryta könsrollerna. Trots att mitt framförande tolkades och därmed blev lite hackigt, fick jag igång en diskussion där alla verkade rörande överens om att könsroller bör brytas och att det kommer att gå att göra det. Jag tog ett exempel där jag försökte få dem att föreställa sig sin mamma tittandes på fotboll medan deras pappa städade. De skrattade, men sa att det var fullt möjligt. Eller kanske inte, mamma skulle aldrig titta på fotboll!
Efter mötet var det kafferast. En av de manliga deltagarna talade om för oss att nu hade han lärt sig massor om jämställdhet. Sedan gick han ner och slet en kopp kaffe ur handen på en tjej och sa: "Den här hade du gjort till mig, va?". Slutsats: Det finns massor mer att göra för jämställdheten i Ukraina. Eftersom jag inte talar ryska gick jag miste om mycket under seminariet, men Gunilla från Silc översatte en del så att jag också kunde hänga med. Den tid då man får höra mest om vad folk egentligen tycker är ju på festen på kvällen. Tyvärr var det inte så många som kunde engelska så att jag kunde inte prata med så många då heller. En tjej lyckades jag dock få lite kontakt med. Hon var väldigt intresserad av att plugga utomlands och ville att Ukraina skulle gå med i EU. Hon ville veta allt om hur Sverige hade påverkats av sitt medlemskap. Inte så mycket var det svar jag kunde ge henne. Hon får nog vänta på ett medlemskap och i den delen av landet hon bor i (Donetsk, Janukovic hemstad) är det nog inte så många som delar hennes åsikt om att Ukraina bör gå med i EU. När hon fick veta att jag hade estniska vänner vill hon veta om de ser ukrainare som ett eget folk eller som ryssar. Det var viktigt för henne att få vara ukrainare, även för ester. Denna åsikt delas nog av långt ifrån alla i östra Ukraina...
Slutligen blir en sådan här resa också tyvärr en matupplevelse. Tyvärr för att maten är helt oätlig om man inte går på bra restauranger och en kursgård i skogen har oftast inte en bra restaurang. Stenhårda köttbitar på pinne med potatismos simmandes i smör. Yummi! Men med några nutrilette i väskan klarar man sånt också!
Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan jag återvänder till Ukraina!
tisdag, oktober 25, 2005
Ett politikertest till...
Jag gjorde ett politisk test. Lite intressant resultat. Jag undrar var faschismen kom ifrån och så blev jag nog lite väl mycket kommunist. Lite intressant var att jag blev 0% republikan. Det stämmer nog. Hur som helst, håll till godo. Här är min politiska kompass (eller inte):
Democrat 100%
Anarchism 83%
Socialist 75%
Communism 33%
Green 25%
Fascism 8%
Nazi 0%
Republican 0%
Democrat 100%
Anarchism 83%
Socialist 75%
Communism 33%
Green 25%
Fascism 8%
Nazi 0%
Republican 0%
Jämställdhet i Ukraina
På fredag reser jag till Donetsk i Ukraina för att prata jämställdhet med en massa instresserade liberaler. Det ska bli jättespännande och jag har lite nervöst börjat fila på ett föredrag. Det är folkpartiets biståndsorganisation Silc som har ett sammarbete med Ukraina och det är därför vi är bjudna att tala på deras jämställdhetsseminarium.
Donetsk ligger i östra Ukraina och det var där man röstade på Janukovic i presidentvalet. Våra liberala vänner gjorde naturligtvis inte det, men de var i minoritet i sin hemstad. Det ska bli otroligt spännande att resa dit och också fantastiskt roligt att få prata feminism och jämställdhet. Jag återkommer om en vecka med ett referat från resan!
Donetsk ligger i östra Ukraina och det var där man röstade på Janukovic i presidentvalet. Våra liberala vänner gjorde naturligtvis inte det, men de var i minoritet i sin hemstad. Det ska bli otroligt spännande att resa dit och också fantastiskt roligt att få prata feminism och jämställdhet. Jag återkommer om en vecka med ett referat från resan!
Fågelinfluensan
Jag vet inte om jag orkar mer. Sjuka fåglar är huvudnyheter, inte bara i kvällpressen, utan även på text-TV. Hela morgonen har ägnats åt telefonväkteri i svt:s morgonsoffa. Alla är helt hysteriska. Snart är den här och den kommer att döda många - fågelinfluensan.
Jag tycker att folk borde tagga ner lite och lyssna på vad experterna faktiskt säger. Det är inte så farligt. Vi kommer inte alla att dö.
Jag tycker att folk borde tagga ner lite och lyssna på vad experterna faktiskt säger. Det är inte så farligt. Vi kommer inte alla att dö.
fredag, oktober 21, 2005
Eutanasi
I dagens morgonsoffa diskuterades aktiv dödshjälp, eller eutanasi som det också heter. Jag blir alltid så försvånad över hur lätt folk verkar ta på det (undantaget i svt:s morgonsoffa var faktisk Thomas Idergard som i denna fråga gav ett sansat intryck). Det handlar om att det är helt självklart att alla ska ha rätt - inte bara till sitt liv - utan också till sin död. Som jag ser det finns det två stora frågor som gör att jag aldrig kan vara för eutanasi:
1. Om man har rätt till sin egen död och någon annan måste avsluta ens liv - vem ska utföra detta? Jag ser ett stort problem att läkare som ska rädda liv helt plötsligt ska ta livet av folk.
2. Vem ska få rätt till eutanasi? Detta är den absolut viktigaste och avgörande frågan för mig. Ska vi ha det som Lotta Gröning föreslog i morgonsoffan att man får skriva testamente? När man är i sina sinne fulla bruk skriver man ett tesamente om att när man inte är i sina sinnes fulla bruk vill man dö. Det kan knappast bli mer bisarrt. Man kan ju ändra sig och vad väger då tyngst? Såklart det man säger sist, men är det inte lite skrämmande att ha papper på att en läkare får ta livet av en? Om man nu inte vill ha ett system med testamenten, vilket jag tror att de flesta vettiga människor som är för eutanasi inte vill, vad ska gälla då? Och för vem ska man framföra att möjligheten finns? Finns det en möjlghet att detta kan ge press hos personer som av majoriteten svenskar inte anses ha ett värdigt liv?
Jag tror inte att man kan garantera att ingen människa dör ofrivilligt i ett samhälle där eutanasi är tillåtet. Därför ska vi inte tillåta det i Sverige. I den bästa av världar skule alla människor ha rätt till sin egen död, men nu kan det innebära en inksränkning på någon annan människas rätt till liv samt en inskränkning på läkaretiken. Jag förstår inte hur man så lättvindigt kan vara för något som är så problematiskt.
1. Om man har rätt till sin egen död och någon annan måste avsluta ens liv - vem ska utföra detta? Jag ser ett stort problem att läkare som ska rädda liv helt plötsligt ska ta livet av folk.
2. Vem ska få rätt till eutanasi? Detta är den absolut viktigaste och avgörande frågan för mig. Ska vi ha det som Lotta Gröning föreslog i morgonsoffan att man får skriva testamente? När man är i sina sinne fulla bruk skriver man ett tesamente om att när man inte är i sina sinnes fulla bruk vill man dö. Det kan knappast bli mer bisarrt. Man kan ju ändra sig och vad väger då tyngst? Såklart det man säger sist, men är det inte lite skrämmande att ha papper på att en läkare får ta livet av en? Om man nu inte vill ha ett system med testamenten, vilket jag tror att de flesta vettiga människor som är för eutanasi inte vill, vad ska gälla då? Och för vem ska man framföra att möjligheten finns? Finns det en möjlghet att detta kan ge press hos personer som av majoriteten svenskar inte anses ha ett värdigt liv?
Jag tror inte att man kan garantera att ingen människa dör ofrivilligt i ett samhälle där eutanasi är tillåtet. Därför ska vi inte tillåta det i Sverige. I den bästa av världar skule alla människor ha rätt till sin egen död, men nu kan det innebära en inksränkning på någon annan människas rätt till liv samt en inskränkning på läkaretiken. Jag förstår inte hur man så lättvindigt kan vara för något som är så problematiskt.
torsdag, oktober 20, 2005
Alternativ semester?
Det är helt underbart, här kommer jag att bo i en vecka från och med om en månad. Numer skäms jag inte heller för att åka på charter. Jag behöver vila och det ska bli underbart att ligga på stranden i en vecka tillsammans med min sambo.
Så klart kommer vi att åka till pyramiderna och även snorkla och sånt som man ska göra, men mest av allt ska vi vila. Jag är en person som älskar fart och fläkt och gärna tågluffar. Min sambo är lite mer lugn av sig och vill inte känna pressen som är lätt att känna när man flänger runt. Jag har då kommit på att charter är aldeles utmärkt. Åker man tillspännande platser har man dels redan fixat hotell och dels kan man välja att resa runt så länge man orkar. Resten av tiden tillbringar man på en skön strand med tillhörande trevliga hotellrum.
Som jag nämnde tidiigare prenumererar jag på tidningen Vagabond. Jag kan tänka mig att charter inte är det främsta sättet att resa för en vagabond-läsare eftersom hela tidningens framtoning är alternativ (dock finns det alltid något charterrepotage i varje nummer). Det var speciellt en artikel i senaste numret som jag fastnade för. Den börjar med: "Hon klev av planet i Johannesburg. Hon var inte intresserad av vinprovningar eller djurparker. Hon ville till Soweto." (Fritt citerat, jag har inte tidningen framför mig) Wow vad alternativt! Det är knappast någon innan henne som kommit på tanken att åka dit! Nu var jag sådär ironisk igen, men jag kunde inte låta bli. Det är så inne att vara alternativ och alla verkar vara alternativa på samma sätt. Alla har ju samma utgåva av Lonely planet. Det är absolut inget fel i det, men man är ganska vanlig.
Nej, jag besparar mig från alla prettoutalanden om resor och säger att Sharm el Sheik ska bli underbart vare sig jag är alternativ eller inte. Jag kommer att plocka med mig den senaste Loney planet och göra något av allt de föreslår utan att känna mig alternativ ;o) Jag återkommer med berättelse om hur det var.
Så klart kommer vi att åka till pyramiderna och även snorkla och sånt som man ska göra, men mest av allt ska vi vila. Jag är en person som älskar fart och fläkt och gärna tågluffar. Min sambo är lite mer lugn av sig och vill inte känna pressen som är lätt att känna när man flänger runt. Jag har då kommit på att charter är aldeles utmärkt. Åker man tillspännande platser har man dels redan fixat hotell och dels kan man välja att resa runt så länge man orkar. Resten av tiden tillbringar man på en skön strand med tillhörande trevliga hotellrum.
Som jag nämnde tidiigare prenumererar jag på tidningen Vagabond. Jag kan tänka mig att charter inte är det främsta sättet att resa för en vagabond-läsare eftersom hela tidningens framtoning är alternativ (dock finns det alltid något charterrepotage i varje nummer). Det var speciellt en artikel i senaste numret som jag fastnade för. Den börjar med: "Hon klev av planet i Johannesburg. Hon var inte intresserad av vinprovningar eller djurparker. Hon ville till Soweto." (Fritt citerat, jag har inte tidningen framför mig) Wow vad alternativt! Det är knappast någon innan henne som kommit på tanken att åka dit! Nu var jag sådär ironisk igen, men jag kunde inte låta bli. Det är så inne att vara alternativ och alla verkar vara alternativa på samma sätt. Alla har ju samma utgåva av Lonely planet. Det är absolut inget fel i det, men man är ganska vanlig.
Nej, jag besparar mig från alla prettoutalanden om resor och säger att Sharm el Sheik ska bli underbart vare sig jag är alternativ eller inte. Jag kommer att plocka med mig den senaste Loney planet och göra något av allt de föreslår utan att känna mig alternativ ;o) Jag återkommer med berättelse om hur det var.
onsdag, oktober 19, 2005
Bostadsbidrag
Efter förra inlägget kommer jag osökt in på bostadsbidrag - denna samhällets stora lögn. Det är nämligen inget bidrag. Det är ett lån. Ett lån man inte behöver betala tillbaka om man inte kan. Jag kunde uppenbarligen det, för det damp ner en räkning på 7000 kr för några år sedan. Efter ett samtal med försäkringskassan om varför det kunde bli så kom vi fram till att jag skulle använt mig av pengar i januari som jag ännu inte visste att jag skulle få i december. Mycket logiskt.
Varför finns detta onödiga bidrag? Att ge bidrag istället för att sänka skatten är bara ett sätt att forsla runt pengarna i systemet. Mitt lån betalade jag tillbaka med min a-kassa. Jag kan förstå att många låginkomsttagare blir rädda för att mista bostadsbidraget som säkert är ett nödvändigt bidrag i deras månadsbudget, men sänkt skatt eller höjt grundavdrag skulle säkert ge dem mer pengar i handen.
Bidrag kräver administration och administration drar pengar. Varför göra det svårare än vad det är?
Varför finns detta onödiga bidrag? Att ge bidrag istället för att sänka skatten är bara ett sätt att forsla runt pengarna i systemet. Mitt lån betalade jag tillbaka med min a-kassa. Jag kan förstå att många låginkomsttagare blir rädda för att mista bostadsbidraget som säkert är ett nödvändigt bidrag i deras månadsbudget, men sänkt skatt eller höjt grundavdrag skulle säkert ge dem mer pengar i handen.
Bidrag kräver administration och administration drar pengar. Varför göra det svårare än vad det är?
Studentbostäder
Jag har funderat på en sak en längre tid. Det handlar om studentbostäder. Jag har bott i två olika typer av studentbostäder i Göteborg, ett korridorsboende och en lägenhet med kök (eller snarare lägenhet I kök). Jag tycker att det är viktigt att det finns boende för studenter så att alla kan studera och hitta någonstans att bok. Däremot är det orimligt att bygga lyxbostäder till orimligt höga priser som ingen student har råd att bo i. Eller?
Mitt första bodende, korridoren, var ett bra boende för en student från landet som vill komma till stan och lära känna folk. De fyra åren jag bodde på Kjellmansgatan 7 i Göteborg var nog de bästa i mitt liv. Dessutom var det smart tänkt med en hyra som delades upp på 10 månader istället för tolv, eftersom man inte får studiemedel på sommaren.
Man tröttnar ju på allt även om det är roligt. Efter fyra år fick jag en lägenhet i centrala Göteborg. Hyran var 3500 kr. Det är omöjligt för en student som bara har studiemedel att klara av en sådan hyra. Man måste få bostadsbidrag eller jobba. Vilka är det man vänder sig till när man bygger den typen av boende? Likadant ser det ut i Stockholm där man byggt lyxlägenheter i Kista för 4000 i månaden. Studiemedlet är under 7000 kr för bövelen!
Som sagt tycker jag att det är viktigt att subventionera studentboende, men ska man verkligen subventionera en lägenhet så som mitt andra boende? Visst är det skönt att få flytta från en korridor efter fyra år, men kan man inte låta studenterna klara det själva? Är det rimligt att staten ska subventionera all form av boende bara för att man är student? Eller kan man inte anse att det är rimligt att staten ser till att det finns tak över huvudet på studenter?
Vilka vänder man sig då till med de fina lägenheterna? Som det ser ut idag är det superlång kö till de lyxigare lägenheterna och det tar oftast mer än en sudietid för att få dem. När man väl har fått tag på en så bor man kvar där genom att läsa enkla kvällskurser vid sidan om sitt arbete (jag har gjort så själv). Är detta rätt? Nej, så klart inte. Sluta bygga lyxbostäder till studenter och smacka upp fler korridorer så att fler får ett rum!
Mitt första bodende, korridoren, var ett bra boende för en student från landet som vill komma till stan och lära känna folk. De fyra åren jag bodde på Kjellmansgatan 7 i Göteborg var nog de bästa i mitt liv. Dessutom var det smart tänkt med en hyra som delades upp på 10 månader istället för tolv, eftersom man inte får studiemedel på sommaren.
Man tröttnar ju på allt även om det är roligt. Efter fyra år fick jag en lägenhet i centrala Göteborg. Hyran var 3500 kr. Det är omöjligt för en student som bara har studiemedel att klara av en sådan hyra. Man måste få bostadsbidrag eller jobba. Vilka är det man vänder sig till när man bygger den typen av boende? Likadant ser det ut i Stockholm där man byggt lyxlägenheter i Kista för 4000 i månaden. Studiemedlet är under 7000 kr för bövelen!
Som sagt tycker jag att det är viktigt att subventionera studentboende, men ska man verkligen subventionera en lägenhet så som mitt andra boende? Visst är det skönt att få flytta från en korridor efter fyra år, men kan man inte låta studenterna klara det själva? Är det rimligt att staten ska subventionera all form av boende bara för att man är student? Eller kan man inte anse att det är rimligt att staten ser till att det finns tak över huvudet på studenter?
Vilka vänder man sig då till med de fina lägenheterna? Som det ser ut idag är det superlång kö till de lyxigare lägenheterna och det tar oftast mer än en sudietid för att få dem. När man väl har fått tag på en så bor man kvar där genom att läsa enkla kvällskurser vid sidan om sitt arbete (jag har gjort så själv). Är detta rätt? Nej, så klart inte. Sluta bygga lyxbostäder till studenter och smacka upp fler korridorer så att fler får ett rum!
fredag, oktober 14, 2005
Man kriminaliserar symptomen medan sjukdomen sprids
Lars Winnerbäck är kung. Han håller nog inte med mig så mycket politiskt, men hans musik och hans texter är ändå fantastiska. En textrad har fastnat i mitt huvud och jag har länge tyckt att den var bra, men aldrig kunnat sätta så bra ord på det som nu.
Man kriminaliserar symptomen medan sjukdomen sprids
Nu inser jag att detta är precis vad F! vill göra. Jag ska förklara varför just deras politik är fel för feminismen:
1. Höj lönerna i offentlig sektor.
Kommentar: Jättebra, men det är inte där problemet ligger. Kvinnor ska inte jobba i offentlig sektor. Offentlig sektor förtrycker kvinnor. Höj lönerna ja, men det är lite som att kriminalisera symtom medan sjukdom sprids.
2. Kvotera i bolagsstyrelser.
Kommentar: Vi vill att kvinnor ska få samma möjlighet att komma in i bolagsstyrelse och inte diskrimineras. Vi vill att kompetenta kvinnor ska få en chans! Vi vill inte att inkompetenta nickdockor ska kvoteras in. Troligtvis kommer det på många håll bli så. Man kriminaliserar symptomen medan sjukdomen sprids.
3. Sex timmars arbetsdag.
Kommentar: Är åtta timmar verkligen för jobbigt att jobba? Är det en kvinnofråga att kvinnor ska jobba mindre på jobbet och jobba mer hemma? Fy sjutton säger jag! Det är verkligen att kriminalisera symptomen medan sjukdomen sprids.
Lasse Winnerbäck håller kanske inte med min analys, men det är ta mig fasen det bästa han skrivit!
Man kriminaliserar symptomen medan sjukdomen sprids
Nu inser jag att detta är precis vad F! vill göra. Jag ska förklara varför just deras politik är fel för feminismen:
1. Höj lönerna i offentlig sektor.
Kommentar: Jättebra, men det är inte där problemet ligger. Kvinnor ska inte jobba i offentlig sektor. Offentlig sektor förtrycker kvinnor. Höj lönerna ja, men det är lite som att kriminalisera symtom medan sjukdom sprids.
2. Kvotera i bolagsstyrelser.
Kommentar: Vi vill att kvinnor ska få samma möjlighet att komma in i bolagsstyrelse och inte diskrimineras. Vi vill att kompetenta kvinnor ska få en chans! Vi vill inte att inkompetenta nickdockor ska kvoteras in. Troligtvis kommer det på många håll bli så. Man kriminaliserar symptomen medan sjukdomen sprids.
3. Sex timmars arbetsdag.
Kommentar: Är åtta timmar verkligen för jobbigt att jobba? Är det en kvinnofråga att kvinnor ska jobba mindre på jobbet och jobba mer hemma? Fy sjutton säger jag! Det är verkligen att kriminalisera symptomen medan sjukdomen sprids.
Lasse Winnerbäck håller kanske inte med min analys, men det är ta mig fasen det bästa han skrivit!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
