Om du vill resa ska du spara, inte gnälla

Jag läste på sajten Familjeliv för ett tag sedan, en tråd som handlade om dyra Thailandsresor. Det var en mamma som startat tråden och hon tyckte att det var orättvist att många i hennes barns klass åkte till Thailand över jul och nyår, medan hennes barn alltid hade varit hemma. Hon fick mothugg i tråden och folk sa åt henne att det handlade om prioriteringar och att det faktiskt inte var så dyrt om man åkte reguljärt och inte tog all inclusive. Mat och boende är billigt på plats. Men nu var det inte så denna mamma hade tänkt sig, nej det skulle vara charter och det skulle vara pool och Bamseklubb. 100 000 går en sådan resa på för en familj med två barn.

Denna diskussion lämnade mig ingen ro. Jag har så svårt att förstå denna fullständiga panik över att många reser på flådiga resor som man själv inte har råd med, samtidigt som man inte på en enda punkt är beredd att vika från sin egna bekvämlighet för att komma ner i pris. Om man tänker så måste man ha klart för sig att det också är ett val. Flera i den aktuella diskussionstråden påpekade att en resa till Thailand för en familj kan gå under 30 000 om man har lite tur. Jag skulle vilja tillägga att om man vill resa bort med barnen över jul så kanske Kanarieöarna kan vara ett alternativ.

Jag älskar själv att resa, så mycket att bekvämlighet ofta får stryka på foten för att ha råd att vara borta lite längre eller komma lite längre bort i världen. Sist vi reste hade vi det dock så bra ställt att vi för det mesta bodde riktigt bra. Det är lätt att tro att resande är en lyx som bara de allra rikaste kan unna sig, men det går ofta ganska bra ändå, om man kan spara in på annat. Men man kanske ska fundera på om Thailand verkligen är det man ska lägga pengar på när man har små barn och inte jättefett i plånboken. Det är inte så att långresor måste vara en del av varje lycklig barndom.