Ipoh

En kollega sa till mig att alla resor har sitt Ipoh, en plats full med besvikelser, tristess och allmän hopplöshet. Förra resans Ipoh var Guangzhou.

Det är inte helt lätt att ta sig ifrån Cameron Highlands om man inte ska tillbaka till Kuala Lumpur, i alla fall inte om man fick tro det jag fann på nätet. Vi valde således att lita på att det skulle kunna gå att ta sig med buss till Ipoh och därifrån hade vi bokat ett tåg till Alor Setar, en hamnstad där det går båtar till ön Langkawi, som var vårt nästa mål. Tåget skulle gå klockan ett på natten och jag hade kollat lite innan och visste att det fanns ett fint hotell på järnvägsstationen där vi kunde hänga om inget annat alternativ fanns. Vi skulle dock ha tid att utforska mer av staden på kvällen så vi var inte så oroliga.

När vi fick erbjudandet av vår guide i Cameron Highlands att åka med hans företag i en minibuss för 40 kr var antog vi det erbjudandet. Vi skulle vara framme vid fem och det passade oss utmärkt då vi på så sätt skulle få tid att se staden innan mörkret föll.

Första besvikelsen: Det spöregnar. Andra besvikelsen: Det ser inte så vackert ut från bildfönstret. Tredje och största besvikelsen: Hotellet ser för jävligt ut och rum hyrs ut per timme. Vi kollar in det som skulle kunna vara en vacker semiutomhusveranda och konstaterar att inget kan få oss att vilja ta en öl här!

Vi åker in till ”stan” med taxi och försöker att titta oss omkring så gott det går i regnet. Det slutar vräka ner efter ett tag och vi hittar några hotell som rekommenderas i Lonley Planet, men hotellbarer verkar inte vara en självklarhet och den vi hittar har vrålhög karaoke på gång.

Vi bestämde oss för att ta en taxi till ett annat ställe som rekommenderas i Lonley Planet, men det hela kändes riskfyllt eftersom vi inte hade någon karta. Taxichauffören var skum, ville ha betalt innan resan var slut, det kom rök ut fläkten och han stirrade på mig i backspegeln. Dessutom såg jag ett ställe som såg trevligt ut från fönstret. Vi klev ur och gick dit.

Stället var inte så trevligt inne som det såg ut utifrån (så klart) men de hade öl. När vi skulle ta en till så fanns det bara en kvar. Vi delade på den. Sedan gick vi till Pizza Hut som vi sett fanns och åt. Vad göra sedan? Jag kännde mig otrygg för att vi 1 hade lämnat väskorna till vakterna på stationen och detta var inte på något sätt standard (vad händer om någon annan kommer och hämtar dem?), 2 vi hade ingen klara och visste inte var vi var, 3 vi visste att vi var långt från stationen och att det var farligt att gå, 4 taxibilar växte inte på träd och 5 staden är fruktansvärd. Vi åkte således tillbaka till stationen. Vi gjorde ett nytt försök med det vidriga hotellet (var var desperata), men de sålde inte öl, och det var inga andra gäster där. Inga ställen verkade ligga i närheten.

Vi hängde på stationen från 21 till 01. Någon gång ska man ju göra det också. Positiv överraskning: Jag hade lyckats boka en tvåbädds-kupé. Inte lika fin som till Hongkong, men vi var så glada för jag trodde inte att det fanns egna kupéer på tåget (jag bara bokade den dyraste biljetten).

Det regnar hela vägen från Cameron Highlands till Ipoh.

Utsikt från det fantastiskt fina hotellet Majesty Hotel. Se själva vad jag hittade före resan hit.

Tre öl vad var som fanns på detta ställe. Öl hör inte till vanligheterna i ett muslimskt land som Malaysia. Det är bara i KL och på turistorterna som man inte märker av det.

Här tillbringade vi över fyra timmar.

Egen kupé! Mer praktiskt än fanstastiskt. Vi kunde sova ostört till tåget stannade i Alor Setar.

Cameron Highlands

Om det finns något resmål på vår resa som det fanns mycket info om så var det Cameron Highlands. Jag hade kunnat läsa mig till hur man tog sig dit, vad som fanns att göra och att man köper olika paket som antingen är hel- eller halvdagar. Ett eftermiddagspaket börjar kl 14. Trots att man vet mycket kan mycket också bli fel, vilket det blev för oss, men slutresultatet blev trots allt väldigt bra.

Det var hur enkelt som helst att fixa bussbiljetter bara man tog sig till en busstation. Vi valde Paraya Bus Station, och det är möjligt att det var den enda busstationen man kunde välja, det fick vi aldrig något svar på. Det fanns en uppsjö olika bolag som slet och drog i en på stationen och valet av resebyrå var kanske lite slumpartat. Billigt var det, under 30 rm (ca 60 kr) och bra tid – vi skulle vara framme till lunch. Bussen var lite sunkig och hade ingen toa och chauffören tänkte köra ifrån en passagerare vid resans toapaus, men resan varade bara några timmar så det var helt ok.

Väl framme gorde vi vårt första misstag. Vi visste inte vad vi skulle göra, vi visste att vi hade två timmar på oss att äta, ta oss till hotellet (långt bort!) och boka en utflykt. Vi bestämmde oss för att åka till hotellet och boka utflykt därifrån. Det gick bra och misstaget skulle visa sig senare. Hotellet – Equatorial Hotel - är fint, men lite ödsligt, och här finns allt i form av restaurang, bar och kiosk. Vi hade bokat ett dyrt hotell för att vi inte ville bo sunkigt.

De finns i princip två saker att göra i Cameron Highlands – trekking och besöka teplantager. Allt annat är mest utfyllnad. Trekking kan man göra på flera olika ställen och det gör att fler dagar än en och en halv, som vi hade, är att rekommendera.

Vi tog två turer. En teplantage-tur som kombinerades med en fjärilsfarm, en biodling, en jordgubbsfarm och en rose garden. Det var trevliga saker, men inget du absolut måste se. Teplantagen återkommer jag till med bilder nedan. Vi fick egen guide och var mycket nöjda med turen.

Den andra turen var en regnskogstur. Här visade det sig att val av resebyrå skulle spela roll. Vi fick en guide från en annan resebyrå men två medresenärer från Saudiarabien med barn. Kvinnan klädd i taditionsenligt dräkt och vi började ana oråd. De hade bokat en tur till klockan två fastän vi inte skulle vara tillbaka förrän tre. Detta skulle ordnas och vi anade ännu mer oråd. Våra utlovade tre timmars trekking blev 40 min. Som tur var förbarmade sig vår guide över oss och såg till att skjutsa oss till ett ställe där vi kunde trekka på egen hand och det var en fantastisk upplevelse. Trots det var vi väldigt arga på dem som sålde resan till oss. När vi konfronterade ägaren för företaget så frågade han om vi inte hade fått se allt som utlovats (dvs trekking plus andra saker som vi var helt ointresserade av). Jo, sa vi, men vi hade inte fått trekka så länge. Då sa han ”men trekkingen tar ju tre timmar och de skulle vara tillbaka kl 14” och syftade på att vi inte skulle ha hunnit med allt annat tjafs vi slussades runt på om de andra skulle hinna tillbaka till två. Just det, det var ju just trekkingen vi blev snuvade på!

Vår upplevelse i bilder:

Den inte alltför trevliga bussen. Det är dock tveksamt om det fanns några trevliga bussar till CH då vägarna dit är så slingriga att några vrålåk knappast skulle komma fram. Små och fina busssar borde dock kunna tillverkas.

Vårt hotell. Det var en fantastisk utsikt och det var helt underbart vad svalt och skönt det var däruppe.

En teplantage. Det var otroligt roligt att se hur te växter och hur det plockas.

Denna teplantage, Boh, ägs av en skottsk familj och det är mycket turistanspassat - på ett positivt sätt. Ett café har byggts på denna underbara plats och efter att man fått se plantagen, människor i arbete och fabriken så får man avsluta te-besöket med en kopp te med denna utsikt. Teet får man betala för, men det gör man så gärna. Så klart kan man också köpa med sig te hem.

De andra besöken var vi som sagt inte så imponerade av, men detta måste jag bara delge er. På fjärilsfarmen fanns andra djur i fångenskap och bland annant detta vandrande löv (eller vandrande blad). När jag var liten fick jag vet att det inte bara fanns vandrande pinnar, utan också vandrande löv och nu har jag alltså sett ett i verkligheten! (Det ljusgrön-bruna lövet på det gröna bladet är alltså en insekt.)

Den underbara skogen där vi fick vandra i 40 min. Det var mossa på träden och kändes som skogen i Ronja Rövardotter!

Här är en bild på vårt resesällskap. Say no more.

Man undrar varför de visar oss saker som detta. Vår guide påstod att det var malaysiska turister som inte kunde hålla rent. Efter att ha sett fler delar av Malaysia så tror jag att han har rätt. Rent och snyggt verkar inte vara ett ledord, såsom det var i Singapore.

När vi trekkade på egen hand fick vi se ett betydligt finare vattenfall, även om vår guide sa att detta inte heller skulle vara rent. Det var i alla fall renare!

Vi avslutade med en underbar indisk måltid i Tanah Rata.

Nej till tvingad föräldraledighet!

Jag blir glad av att se att vår eminenta EU-minister Birgitta Ohlsson ryter ifrån vad det gäller EU-förslaget om att tvinga mammor vara hemma efter förlossningen, det sk mammadirektivet. Det finns alltid en fara med att föra upp saker man tycker är bra på EU-nivå, i detta fall föräldraförsäkringen som på många håll i EU är bedrövlig. Det finns risk att man får det tillbaka värre än vad det var innan, som i detta fall. Därför är jag motståndare till att diskutera abort på EU-nivå. Det är helt fruktansvärt att kvinnor i Polen, Irland och Malta inte har samma möjlighet er att bestämma över sina egna kroppar, men resultatet av en EU-lag om abort skulle lika gärna kunna sluta med att abort förbjuds i hela EU. Tyvärr är det inte så att människor i andra delar av EU är lika liberala i jämställdhetsfrågor som vi är i Sverige.

Jag är glad över att vi i Sverige har en liberal och feministisk EU-minister som inte räds att ta ton. Då känner jag mig lite tryggare.

Kuala Lumpur

Vårt första riktiga stopp var Malaysias huvudstad Kuala Lumpur. Jag hade innan resan hört både ris och ros om denna stad och var nyfiken på vad jag själv skulle tycka. Jag ger staden mest ris, men hade trots det tre trevliga dagar här. Längtan att återvända en dag är mycket liten, men det var roligt att se staden.

Ett problem vi hade, som vi förstod även delades av andra, var att ett nöjesdistrikt var svårt att hitta. Lonley Planet, som är vår resebibel, guidar bara till enskilda pubar och inte till områden, så det är lite chansartat om man ska hitta en bargata eller inte. I Chinatown finns några pubar, men det är inget sprudlande nöjesdistrikt. I KLCC finns en bargata, men där frodas prostitutionen och dessutom är det ganska glest mellan ställena. Av en slump hittade vi en bargata i Bukit Bintang på samma gata som Radius hotel – ett hotell vi blivit avrådda från att boka. Skulle jag återvända till KL skulle jag nog ändå boka det hotellet med tanke på läget. Dessutom träffade vi på några trevliga svenskar som bott där och stortrivts!

Vi bodde själva på Corus hotel i KLCC och det var mycket trevligt och bra. Det låg väldigt nära Petronas tower, så läget var inte att klaga på.

Det stora intrycker av KL är att staden är svår att röra sig i. Tunnelbana är bra, men den går inte överallt. Det är svårt att promenera eftersom trottoarer ofta saknas och det är svår att ta sig över trafikerade gator. Taxi är billigt och lätt att få tag på, men vid kända platser vill chaufförerna oftast inte köra på taxameter, utan vill att du betalar överpris. Med andra ord kan det vara extremt svårt att få tag på en taxi om du inte vill betala fyra gånger så mycket som det kostar.

Här kommer bilder i kronologisk ordning:

Little India. Jag hade stora förväntningar på denna stadsdel och blev lite besviken. Det är inte så stort och det fanns inte mycket att köpa eller se.

Chinatown, mysigt på dagen och kvällen.

KL tower. Här gick vi på en prisvärd turistfälla. Det går inte längre att köpa biljetter endast till tornet, utan de säljs som ett paket med massa annat helt ointressant trams (bla ett litet zoo, en simulator och allt vad det var) för 38 rm (ca 80 kr)! Erbjudandet vi gick på var att åka upp till en resaurang på våningen ovanför observationsplanet och få en fika med dryck och något ätbart för 40 rm. Det var värt 4 kr extra - helt klart!

Central Market i Chinatown. Jag handlar batik!

Petronas tower. Utsikt från vår pool.

Bargatan i KLCC. Jag ser sur ut för att jag blir illa berörd av all prostitution.

UPPDATERING: Vi besökte Beach Club, ett ställe som vi senare såg var rekomenderad i Lonley Planet (det är stället man ser på bilden på andra sidan gatan). Detta stället var det värsta. Det som till en början ser ut att vara ett ställe med både västerlänningar och locals, är vid en närmare granskning ett ställe med västerlänningar och hypersminkade asiatiska tjejer som är uppklädda till tänderna och inte dricker något.

Merdeka square mellan Little India och Chinatown. Detta är KLs koloniala del. En fin oas i storstaden och här får man faktiskt beträda gräsmattan!

Den roliga bargatan i Bukit Bintang sett från ett ställe med balkong som hade ladies night. Jag fick gratis drinkar.

Resesammanfattning

Så, då var det dags att sammanfatta resan. Jag gör det i en bloggpost per ställe och ska försöka att utforma det lite som en reseguide. Vem vet, kanske kommer någon till denna blogg bara för att få upplysningar om de ställen jag skrivit om! Jag tar Singapore sist eftersom vår resa fick en lite annorlunda utformning än vad som från början vad tänkt. Vi skulle se Singapore i två omgångar, men ett missat plan i Frankfurt satte stopp för de planerna. Vårt flygbolag, Lufthansa, skötte det hela mycket osnyggt, men efter mycket påtryckningar fick vi vår resa förlängd med en dag. Således fick vi uppleva Singapore lika länge som planerat, men nu samlat till slutet.

Mitt första restips är att inte åka med Lufthansa. På ditresan hade vi inte ens egna TV-monitorer. Dessutom var deras agerande mot insöade passagerare ett skämt. När vi bad en kille ringa gaten för att se om vårt plan hade gått vägrade han och sa bara ”Take care”. Nu har jag lagt detta bakom mig, men vill ändå höja ett varningens finger mot detta hemska bolag!

Dags för oss kvinnor att säga ifrån – sportintresse är inte manligt!

Elin Grelsson, jag vill fråga dig en sak. I vilken värld lever du? Feminist säger du, hur kommer det sig att du gör sportintresse till en könsfråga? Likaså kulturen? Är det manligt att bröla till en fotbollsmatch och kvinnligt att gå igång på en poesikväll med Kristina Lugn?

Själv är jag kvinna, feminist och fullkomligt sportfanatisk. Jag skriker och gormar och brölar och ämnar ägna de följande två veckorna helt åt OS-tittande när jag inte är på jobbet. Analyser och ältande av misslyckanden hör definitivt till och jag är glad att hela spektaklet och mer därtill sänds i TV. Efterfrågan är stor. Hur många skulle vara intresserade av tre veckor direktsänd kulturfestival? Alla kvinnor, kanske? Nej, om du tror det så lever du och jag inte i samma verklighet.

Jag har precis kommit hem från en resa och de två senaste dagarna har en massa sms skickats mellan mig och min bror och mig och min mor – alla gällande OS. Vem har påstått att det skulle vara kvinnligt att inte bry sig om sport?

Visst, jag kan diskutera huruvida Sveriges television ska lägga massa pengar på sport och nyttan i public service osv, men när man som feminist gör en poäng av att sport-tittande skulle vara manligt och mina bröst skulle göra mig mer benägen att vilja lyssna på diktuppläsningar, så slår jag bakut.

Nej, vet du vad, Elin Grelsson, ikväll ska jag skrika när Charlott Kalla åker skidor. En annan dag är det när Anja åker störtlopp eller när Helena skjuter. Hur kan du påstå att sport och sportintresse bara är manligt? Var har du varit det senaste decenniet?

Semester vecka 1

Nackdelen med att bo pa lite lyxigare hotell pa sin resa (dvs att man har tagit steget fran att vara back-packer till att bli brat-packer), ar att gratis internet byts ut mot 5 kr i minuten om man har otur. Nu sitter jag dock i business center pa Equatorial hotel i Cameron Highlands, Malaysia. Resan borjade inte sa bra, med overnattning i Frankfurt, men har varit desto battre sedan vi antligen nadde Singapore. Dock hann vi inte med att se Singapore knappt alls. Det har vi kvar. Det vi har gjort ar:

* Druckit ol for 100 kr per glas i turistkvarteren i Singapore.
* Atit en underbar chilikrabba for fantastisumma i Singapore.
* Pratat med trakiga svenskar pa engelska pa en raggaebar i Chinatown, Kuala Lumpur.
* Brakat med taxichaffisar som vill skinna oss utanfor Petronas Tower, Kuala Lumpur.
* Sett underbara teplantager i Cameron Higlands.
* Atit fantastiska jordgubbar i Cameron Higlands.

Imorgon blir det trecking och sedan buss till Ipoh for att sedan ta natttaget till Langkawi. Vi har mer att se fram emot!