Vad är alla antifeministiska tjejer rädda för?

Jag blir så trött på alla tjejer som bara bubblar av fördomar mot feminister. Vi borde vara systrar som kämpar för samma sak, men vi är bittra fiender. Varför?

Jag tror det finns en rädsla för vad feminismen står för. Feminism innebär inte bara att du ska dela på hushållsarbetet utan också att du ska stå på egna ben och vara självständig. Detta är nog en självklarhet för i princip alla kvinnor i Sverige idag - i teorin. I praktiken finns det förmodligen många som gärna backar från att lära sig meka med bilen eller skruva ihop en Billy. I gengäld tar de mer ansvar för hem och barn.

Det finns tjejer som frågat mig vart jag står den dagen en hylla ska sättas upp eller en soffa flyttas. Och som på allvar anser att hushållsarbete flaler sig naturligt, utan att man behöver diskutera om det. För mig är det självklart att inget är naturligt och att vi delar på hushållsarbetet, även när det gäller att skruva upp en hylla. Bil har vi ingen och likaså saknar vi både intresse för bilar, så tjänsten att byta däck skulle vi förmodligen köpa. Det finns uppenbarligen tjejer som anser att skruva och spika är något som mannen är bra på och som de är glada att slippa. Hur hade de tänkt klara sig om de blev lämnade ensamma? Eller vill de ha det som familjerna i Arga snickaren där männen renoverar ihjäl sig och kvinnorna tittar på och surar för att inget blir gjort (för själva vet de inte vad en spik är). Eller kanske ännu värre, väntar de tills mannen kommer hem för att få den där glödlampan iskruvad?

Är ni rädda för att feminismen kommer att tvinga er att ta ansvar för detta som också är en del av vardagen och livet? Ja, isåfall är er rädsla förmodligen befogad.

Och alla ni som ha män som mekar med bilen, vad är ett byte av däck värt för en man med bilintresse? Jag skulle säga ungefär som ett par gardiner av någon som gillar att sy. Jag tror helt spontant att de kvinnor som tar allt ansvar för hem och barn betalar ett på tok för högt pris för att de inte vill skruva och meka, men så länge alla är nöjda så borde det inte vara några problem. Frågan är bara hur relationen blir och hur förhållandet tillbarnen är om ena föräldern tillbringar tid i köket och i barnkammaren och den andra i garaget eller framför tv:n.

Är det detta som jag som feminist går in och klampar på så är jag glad. Jag tycker inte synd om er. Jag tycker att det är skönt när den arga snickaren skäller ut er för att ni inte kan hålla i en hammare och jag kan inte så något positivt i en arbetsfördelning där ingen i ett par skulle klara vardagen vid en skilsmässa. Tänk på hur en framtid som singel skulle se ut, ni som tror att hushållsarbete faller sig naturligt.

Bonde söker fru-Emma vill manifestera sin ofrihet i TV på bästa sändningstid

Sista avsnittet av Bonde söker fru önskar jag att det aldrig hade sänts. TV4 vill kröna en lyckad säsong med ett fantastiskt sagobröllop. Tyvärr var alla ögon torra och allt det vackra förstördes. Varför? Jo, för att Emma Karlsson ville visa upp för hela svenska folket att hon inte kan stå på egna ben, utan måste leva med en man som tar hand om henne.

Hur kan jag påstå något så dumt? Det är inte dumt alls, det stavas brudöverlämning. Detta fenomen som kommit in i de svenska flickrummen från Hollywood och som får unga svenska tjejer att drömma om att känna sig beskyddade. Svenska kyrkan har avskaffat detta när äktenskap började ingås frivilligt och idag tar många präster och församlingar avstånd från det, men TV4 har inga problem med att brudöverlämning ingår i ett sagobröllop som ska sändas på bästa sändningstid.

Trots allt snack i programmet om att följa traditioner så valde Emma och Magnus att inte följa den svenska vigselordningen och gå in tillsammans i kyrkan som en symbol för att de ingår äktenskapet av fri vilja. Nej, Emma behövde bli ledd fram till altaret av sin far, trots att detta inte är tradition.

Varför Emma, varför vill du inte vara självständig? Varför vill du visa hela Sverige att du inte kan eller bör leva utan en man?

Som sagt, alla ögon var torra och jag beklagar att TV4 sänder sådan smörja. Fy för osjälvständiga tjejer som får för sig att allt som kommer från Hollywood är fint och hurra för alla tjejer som vägrar att följas fram till altaret som boskap!

Jag är ledsen Emma, men detta var inte fint.

Gömda

Nu har jag inte läst boken av Monica Antonsson som ger Liza Marklund bekymmer just nu, men jag måste ändå kommentera denna storm.

Sommaren 2005 läste jag Asyl och det är mycket spännande att jag här på bloggen ger uttryck för att det är något som inte stämmer i boken. Läs själva.

Jag vet inte vad jag ska tro om allt detta, men uppenbarligen så är det flera saker som har ändrats för att göra historien mer hemsk. Det känns trist att "Mia" har målats ut som smartare, handlingskraftigare och ädlare än vad hon kanske är, samtidigt som detta inte skulle ha haft så mycket att göra med själva grundproblmemet - att hon har blivit misshandlad.

Nu lyssnar jag på debatt på SVT och lite slår det mig att nu får Usama spela hjälte. Han har inte gjoprt alla dessa hemskheter. Vissterligen inte, men han HAR misshandlat henne. Det är viktigt att vi nyanserar debatten från båda håll. Allt måste inte vara svart eller vitt.

Jag ska återkomma i frågan när jag har läst Antonssons bok!

Bloggtystnad

Ja, nu är det nytt år och jag borde få tummen ur att skriva mer. Min tystad beror inte på annat än att jag bara inte har hittat något att skriva om. Nu är jag dock tillbaka igen. Hoppas jag!

Nyårsmaten

Nu är julen slut och jag tänkte återgå till att bli mer politisk i mina bloggposter, innan dess tänkte jag visa er vår förträffliga nyårsmiddag.

Nästan censurvarning på denna bild, men det var tyvärr den bästa. Ville bara föreviga mig i en klänning som för ett år sedan satt så slimmad att jag fick ont i magen. Nu bar jag den utan besvär. Löpning och styrketräning hjälper oavsett vad vågen säger!

Äkta champagne - Pol Roger med snittar. Det ni ser är våffelhjärtan med anklevermousse, hjortronsylt och lite krasse. Kock: Jag.

Förrätt nummer ett - tonfisktartare med avocado och wasabikräm. Till det drack vi sake. Kock: Andreas och jag (krämen).

Vin som vi fick i bröllopspresent. Det smakade fantastiskt!

Förrätt nummer två: Råbiff. Det ser inte så aptitiligt ut, men det var verkligen gott! Råbiffen är blandad med majonäs, persilja och scharlottenlök. Kock: Andreas.

Mellanrätt - soppa på blomkål och jordärtskockor. Kock: Jag.

Huvudrätt: Rådjur med palsternackskräm och kokta rödbetor. Så underbart! Kock: Andreas.

Vi hoppade ostbrickan och gick direkt på efterätten - fruktsallad. Drakfrukten passade bäst som dekoration (den smakar inte så mycket men ser fantastiskt aptitlig ut!). Kock: Jag.

Nu är det vit månad fram till februari. Jag kommer att frossa i pepsi max.