Crazy Horse

Det finns mycket att säga om skandalen kring Anna Sjödin och mycket har redan sagts av många och kloka personer. En sak kan dock inte sägas: Krogen Crazy Horse, som ligger vid Stureplan, är INTE en innekrog för reklamfolk och brats. Lena Melin på Aftonbladet har fattat det. Äntligen är det någon som säger som det är. "Hon var så berusad att hon: 1 Ombads lämna ett av Stockholms verkliga supställen..."

Tack för det klargörandet!

Sedan är det konstigt att Sjödin hävdar att hon inte druckit speciellt mycket. Vem har varit nykter på Crazy Horse? Räck upp en hand!

Heja Peter!

Vem hade trott att jag skulle skriva det om Peter Wolodarski? Hur som helst måste jag beröma honom för ett fantastisk TV-framträdande imorse där han satte både Amelia Adamo och Lotta Gröning på plats i frågan om kvinnor och fotboll i Saudiarabien. Det borde vara självklart att man inte spelar en match under sådana förhållanden, sa han. Jag kan inte fatta att Adamo och Gröning var av annan åsikt. Det var en fröjd att höra Wolodarski prata om sunkig kvinnosyn och att det är viktigt att ta ställning mot sånt förtryck. Mer sånt!!

Mammor och pappor

Barnombudsmannen har kommit med ett förslag om att det ska bli svårare att döma gemensam vårdnad när föräldrarna är oense. Detta för att barnen inte ska komma i kläm. Motargumentet var bl a att det då skulle vara lättare för den ena föräldern att hävda oenighet för att få ensam vårdnad. Mycket klokt. Jag funderade även på ett uttalande från barnombudsmannen som jag här citerar fritt ur minnet från Aktuellt igår: "Man borde inte rent slentrianmässig döma gemensam vårdnad som man gör idag." Varför inte då? Man går ju inte direkt omkring och tvångsomhändertar barn för att andra föräldrar anses mer lämpliga. Borde det inte vara så att man borde ha mycket starka skäl för att inte döma gemensam vårdnad? Eller är det slentrianmässigt att ett barn ska ha lika mycket rätt till båda sina föräldrar? Nej, tänk om och tänk rätt!

Fotboll och kvinnor

Jag borde ha kommenterat detta för länge sedan, men först nu har jag fått några minuter över. Varför måste jag alltid få mina fördomar bekräftade när det gäller fotbollstränare? Finns det ingen som tränar ett fotbollslag som förstår att det inte är kul att säga att saudiska kvinnor får titta på TV? Man kan tjata sig blå om att politik och fotboll inte hör ihop, men man gör ändå ett statement när man väljer att spela i ett land under sådana förutsättningar. Alla bortförklaringar är överflödiga. Alla som försökt sig på sådana är för evigt bortgjorda. "Visst har vi annan kvinnosyn här, men man måste respektera...", "Vi lever i olika kulturer och det kan vara svårt för oss att förstå...", "Vi drar en gräns vid FN-sanktioner...".

Jag skäms, gör inte ni?

Jul och nya TV-program

Nu har det varit jul och jag har varit hemma i Lidköping igen och tagit det lugnt. Inga utsvävningar på stan den här gången. Istället kom jag hem med ett nytt intresse - att göra pärlhalsband. Det är mycket roligt.

Nu är jag tillbaka på jobbet igen efter en lång semester och det är skönt. Jag mår bra och har inte många sviter kvar från operationen. Under min semester har jag låtit bli att bli upprörs över hemska saker så jag har inte haft mycket att skriva om här på bloggen.

Men igår hände det nåt kul - en ny TV-serie om USA:s första kvinnliga president. Ok, det var kanske inte världens bästa TV-serie, men helt klart bra nog. Den var spännande och medryckande och framförallt fördömande motkarlslokar som inte tror att kvinnor kan lika bra som män. Först Desperate Housewifes och nu detta. Det verkar som att USA har hämtat sig från den Backlash som Susan Faludi beskrev så bra i boken med samma namn. Det återstår att se om serien håller måttet. Värsta scenariot är ju att kontentan blir att kvinnor inte bör vara presidenter, men jag hoppas och tror att så inte blir fallet.